Jesus och Paulus
För 27 år sedan satt judinnan, läkaren och filmaren Lena Einhorn (LE) på en middag och fick höra tankarna, om att Jesus inte dog på korset, utan överlevde alltsammans. Denna nya upplysning blev för LE en stark aha-upplevelse och kort tid efter detta, ledde kraften i aha-upplevelsen till att tanken uppstod i hennes huvud att Paulus måste vara samma person som Jesus, utan att egentligen veta så mycket om Paulus. Sedan har denna hypotes varit ledstjärna i LE´s läsande i historiska texter och lett fram till följande ‘Evangelium enligt Lena’ . Allt detta står att läsa i hennes bok Vad hände på vägen till DAMASKUS? På spaning efter den verklige Jesus från Nasaret, prisma 2006.
Det hände sig när tiden var inne, att Maria skulle föda sitt första barn, att hon födde en oäkting, son till den romerske soldaten Pantena. Skelettet efter denne soldat och bioligiske far till barnet, som fick nament Jesus, återfanns 1859 i tyska Rehnlandet vid en utgrävning. Den nyförlösta familjen flydde till Egypten och Marias trolovade man Josef var med. De stannade länge i Egypten och Jesus växte upp där och lärde sig magi, att göra mirakler och andra ”häxkonster”.
Jesus återvände enligt den nedskrivna muntliga judiska traditionen återgiven i Thalmud till Galiléen under namnet ‘Egyptiern’. Där anslöt han sig till sekten av esséer, levde i celibat och började predika och samla folk omkring sig.
Jesus provocerade de skriftlärde: fariséer, sadducéer och drev ut de som köpte och sålde i Jerusalems tempel.
Detta retade upp de judiska rådsherrarna så pass, att de beslöt att döda Jesus. Denna provokation ingick i en plan, som Jesus hade, att driva denna händelsekedja till en korsfästelse av sig själv. Han hade på många ställen i evangelierna förutsagt att han skulle bli dödad. Han skulle dock se till att han klarade sig ner levande från korset. Några av hans närmaste var införstådda med denna plan och medagerande i den. Efter korsfästelsen, skulle han uppträda som uppstånden från de döda, enligt sin egen förutsägelse.
Hans budskap var ju att tala om, att nu var tiden inne för utbredandet av Guds rike och Messias ankomst genom hans uppträdande på den offentliga scenen. För detta behövdes tydliga yttre omständigheter, som manifesterade detta stora som var på gång, nämligen med död och uppståndelse.
Genom att spela död efter sex timmar på korset, bevarades hans ben från att slås sönder och han bars till en grav. Korsfästa brukade annars inte gravsättas. Med till graven togs linnedukar och trettio kilo sårläkande balsam som myrra och aloe i avsikt att läka hans sår.
Efter uppståndelsen höll han sig borta en tid, men återkom sedan i skepnaden av Saulus/Paulus, för att föra ut budskapet om frälsningen genom Jesus Kristus och kraften i hans uppståndelse från de döda. Han förkunnande med sådan glöd och övertygelse, att det kunde bara möjliggöras genom att likställa Paulus person med Jesus själv. Förutsättningen var ju att Jesus inte dog på korset.
Genom att flytta korsfästelsedramat och uppträdande av Jesus som Paulus 15-20 år framåt i tideräkningen blir denna variant av historik möjlig enligt LE.
Hur har detta läsande av historien och märkliga slutsatser varit möjliga? Därom handlar nästa blogg.
<a href=”http://knuff.se/isbn/9789151846859/Vad hände på vägen till DAMASKUS?”>a
Blogginlägg i Tiden 