Vi sitter på en liten prick i ett oändligt universum. Denna lilla runda kula snurrar runt sin axel på ett dygn och gör ett eliptiskt varv runt solen på ett år. Utifrån dessa rörelser sitter på den runda kulan små människor och räknar sekunder, minuter, timmar, dagar, månader och år.
De flesta tycker att tiden går fort. Den lilla runda kulans existens är också hotad. Nu får det inga konsekvenser för det stora universum den rör sig i, men för dess innevånare är det en katastrof. Deras liv är hotat. Den teknologiska utvecklingen har lett till att de släpper ut farliga gaser, som förstör balansen i klimatet. Dessutom har de alltid haft svårt att hålla sams. De dödar varandra. För 20-25 år sedan var de mest rädda för atombomber, men du är det sjävmordsbombare, som sätter skräck i innevånarna. De kan dyka upp var som helst helt oanmälda och med sprändeg runt magen döda hundratals andra om det vill sig illa. Det är ofta några som kallas islamistiska fundamentalister. Det tror så benhårt på Koranens ord och Muhammed att de menar sig ha rätt att döda vems som helst som tillhör de otrogna.
De senaste åren har det varit kopplat till att nå politiska mål. Alltnog tickar tiden på. Idag är snart igår och i morgon blir fort idag. Man kan fråga sig när vi lever som mest. Det är nyårsafton i morgon. Många har förberett sitt firande i ett par veckor. Allt är noga upplagt för en stor fest. Det har varit så intensivt förarbete, så man upplever redan i det arbetet att den stora kvällen är här.
Så kommer nyårsafton och alla är där. Maten god och stämningen på topp. Planeringen klaffar nästan. Dagen efter tar eftersnacket vid och det är då som kvällen får sitt innehåll riktig på plats om vad som egentligen hände. Så när lever vi som mest?: igår i planeringen, idag när fästen pågår eller dagen efter då analysen talar om vad vi varit med om? Reflektera över detta så kommer en fläkt av evighet att pusta förbi!
En evighet som innesluter det stora varat med hela universumet, där vi håller på att blekna bort i ett intet.
Blogginlägg i Tiden 