Lisbeth Palme arbetade som barnpsykolog och gjorde en betydelsefull karriär till glädje för hela barnpsykologin. Hon blev dock mest medialt känd, då hon drogs in i händelserna kring maken Olof Palme och dåvarande statsministerns död, skjuten på Sveavägen i Stockholm. Två unga kvinnor som studerade till undersköterskor kom först till platsen, då deras bil stannade där för rödljus. De såg en man falla mot gatan. Den av de två som först kom till Olof Palme såg att han var allvarligt skadad och påbörjade en hjärlungräddning, som var nyligen inlärd och tränad i undervisnignen. Lisbeth protesterde mot det och sa att det behövdes en läkare. Den andra kvinnan fick ta tag i Lisbeth som var förvirrad och behövde lugnas ner. Det som sedan spelads upp rymmer en rad märkliga inslag och många är de som fösökt att reda ut vad som egentligen hände. Det kan vara tillåtet att för egen del leverera en av de trovärdiga teorierna.
Vid brottsplatsen och ambulansfärd till Sabbatsbergs sjukhus
Redan detaljen för tidsangivelsen när första polispatrullen kom till platsen blev det stor strid om visavi sambandscentralen och poliskommissarie Gösta Söderström som var den som kom först till brottsplatsen i eget initiativ, efter att ha lyssnat på polisradion och själv var han i närheten. Enligt hans beräkning tog det 10 min för larmcentralen att få fram en polisbil. I sambandscentralens dator finns ett tidigare klockslag, men det var ditsatt i efterhand.
Ett antal patrullerande poliser runt Sveavägen/Kungsgatan hade fått permission, då kvällen var rätt lugn. När Söderström kom försökte han lugna Lisbet Palme (LP) och frågade efter hennes och makens namn, varpå LP skrek: ” Är du inte klok! Känner du inte igen mig? Jag är Lisbeth Palme och där ligger min man Olof”. De två kvinnorna och polismannen Söderström hade alltså samma bild av en förvirrad LP. Att avböja en hjärtlungräddning och hänvisa till att en läkare skulle komma, som LP ville, var ju också förvirrat och ologiskt. Efter ytterligare några minuter kom ambulansen. OP fördes över i den och LP klädd i en ljusbrun mockajacka följde med i ambulansen. Den 1:e pressfotografen som kom till Sabbatsbergs sjukhus var Ulf Karlsson från Aftonbladet. Han fotade några bilder utanför sjukhuset och fångade lite senare Lisbeth, som inte kom i ambulansen, utan i en av polismans ljusa volvobilar 7 minuter efter ambulansen och LP klev ur bilen i en mörk långkappa (ej Mockajackan) och vita stövlar kl 23:42. Palme var där redan kl 23:35. Vad hände under dessa sju minuter med Lisbet under de minuterna? Ingen information!
Vart tog Mockajackan vägen? Senare på natten, när läkarna vill få träffa LP och andra ur familjen efter dödförklaringen av OP, kom LP tillbaka vid 2-tiden med sonen Mårten Palme. Här tar fotograden Stig Almqvist en ny bild och fångar samma mörka långkappa och vita stövlar på LP, när hon går in mot sjukhuset.
Hans Holmérs snedspår och sedan Christer Pettersson
När polismästaren Hans Holmér jobbat på flera spår under ett år, nota bene icke åklagare, och därtill utsedd av tillförordnade stadsministern Ingvar Carlsson, så hade redan polismannen Thure Nässén (ThN) på eget initiativ börjat ett nytt spår och det gjordes tillsammans med Sigge Cedergren som drev spelklubben Oxen i knarkkvarteren nära Sveavägen. Nässén påminde Cedergren om att det fanns ju en belöning för den som löste mordet på 50 miljoner kronor. ThN hade dragit slutsatsen, att det var bland den undre världens brottslingar, man skulle söka efter mördaren. Genom den egna spaningsvägen vaskade ThN så småningom fram Christer Pettersson (ChP), alkoholist och knarkare från Rotebro, som dock ofta var i knarkkvartarna runt Sveavägen. ThN lockade sina intervjuoffer inklusive Cedergreen med den utfästa belöningen på 50 miljoner till den som gav avgörande uppgifter, som kunde leda till mordgåtans lösning.
Lisbeth Palmes live konfrontation
Palmeutredarna efter Hans Holmér fastnade för ChP ovh köpte ThN:s utredning. Det planerades en live konfrontation med ChP och 8-9 poliser. LP fick förhandsbeskedet av utredarna att de fångat en alkoholist som mördare. När så LP satt bakom spegelglaset blev hennes kommentar: ”Ja, det ser man ju vem som är alkoholist” Därmed förstördes den konfrontationen. LP kom framgent att vidhålla, att hon har gjort sitt genom att utpeka ChP. Efter det har hon varit extremt njugg med att göra nya insatser för utredarna.
LP:s självpåtagna kompetens att spåra ansikten
När sedan LP vittnar i Tingsrätten och Hovrätten framhåller hon sin skarpa förmåga efter många år som psykolog, att kunna igenkänna och minnas ansikten. Denna självbild upprepas flera gånger. Hon menar att hon har en klar bild av gärningsmannen från brottsplatsen, hans starka blick och hur han sneddade Tunnelgatan. Genom de två rättegångarna var LP mästrande och krävande, hur hon ville lägga upp förhören och vass i tonen. Hon klagade på arrangemanget och den jobbiga miljön i polishuset, när hon var där för konfrontation. Dock var LP inte alls klar, utan starkt förvirrad vid mordet, bekräftat av tre personer, och iakttagelseförmågan kan inte ha varit skärpt.
Från det att undersköterskeeleverna kommit till mordplatsen och poliskommissarien Söderström anlänt, hade det gått flera minuter och gärningsmannen fått tid på sig att försvinna. Under detta tidsspann var LP bevittnat förvirrad, måste tas om hand och uppmärksamheten kan inte ha varit på topp. I skenet av denna förvirring blev LP:s första kommentar vid live konfrontationen inte: ”Ohh, det är ju han”, utan en upprepning av förhandstipset från polisen, som avslöjat, att det var en alkoholist. Vittnesmålen från första minuterna på mordplatsen talar tydligt om en chockad och förvirrad LP.
Byte av Lisbeths kappa
Ambulansfärden med OP och LP till Sabbatsbergs sjukhus borde ha inkluderat ett stopp med byte av kappor och poliser, som tar Mockajackan och åker iväg med den. Där sinkades ankomsten till akutvården på Sabbatsbergs sjukhus. Fans det annat som var viktigare?
Två finska kvinnor går från biografen Grand Sveavägen ner mot Hötorget
Två kvinnor skulle åka pendeltåg till Upplands Väsby, där de bodde och promenerade Sveavägen ner och sedan mot Centralstationen. De hade varit på bio. Ingen av dem hade någon klocka på sig, men vill veta ungefär för tågtidernas skull. När de var nära korsningen Tunnelgatan/Sveavägen strax innan Decorima affären, såg de en man vid dörr-infasningen till Decorina. Kvinnorna beslöt att fråga honom om klockslaget. De tog några steg mot honom och kände igen honom från ett Gym i Upplands Väsby. Han hade finskt påbrå. Han hade en walkie-talkie i ena handen och ett vapen i den andra. Plötsligt fick han ett meddelande i walkie-talkien. Han talade finska och kvinnorna förstod vad han sa: ”Nu kommer de. Jag är igenkänd!” (med tanke på kvinnorna) och han fick till svar på finska: ”Skit i det. Gör vad du ska!” Kvinnorna lämnade honom. När de gått över Sveavägen mot södra Tunnelgatan och nästan var framme vid Kungsgatan hörde de ett skott som från ett vapen. De vände inte om, utan gick vidare till pendeltåget. På morgonen förstod de via media, att det var Palme som blivit skjuten. De beslöt sig för att inte säga ett knyst om sina iakttagelserna.
Dekorima mannen identifierad
Först 5 år senare träffade en av kvinnorna DN-journalisten Olle Alsén på Ålandsbåten och då berättade hon vad de sett den 28:e februari 1986. Alsén hade jobbat mycket med Palmemordet och tog uppgifterna till Palmeutredarna. Det blev ingen stor händelse i Palmeutredningen. Ett förhör gjordes, men frun gav alibi och bekräftade att polisen var hemma på kvällen den 26 Februari 1986. Därmed togs han ur utredningen.
Privatspanaren och journalisten Sven Anér har identifierat mannen vid Dekorima, som en polisman ur den hårdföra Norrmalmspolisen. En av Hans Holmérs pojkar alltså. Decorinamannen finns namngiven på omslaget till en bok av journalisten Sven Anér. Olle Alsén åkte till gymmet i Upplands-Väsby med ett foto av polismannen och frågade om de kände igen mannen på fotot. Det gjorde de! Alla riksdagsledamöter fick var sitt exemplar av boken sig tillsänt av Sven Anér. I Palmeutredningen finns uppgifter om att det gjordes en bildkonfrontation för en av Upplands-Väsby kvinnorna, men bland de bilderna fanns inte nämnda polisman med.
Slutbedömning
Lisbeth Palme var inte skarp i iakttagelsen under tiden medan undersköterskorna gjorde sitt till dess Gösta Söderström kom. Den tiden räckte ju för mördaren att försvinna. LP:s uppträdande i rätten kan vara en produkt av skräcken och fasan som fyllde henne totalt, som skapade efterhandskonstruktioner. Kvinnan, Anna Hage, som först tog hand om LP togs till förhör i båda rättegångarna. Hon har en mycket obehaglig bild av det hon var med i vid rättegångarna. Hon inviterades inte heller till ett samtal med Lisbet Palme. Köp gärna hennes bok: 30 år av tystnad. Dekorinamannens närvaro tystades och nämndes inte i Palmeutredningarna och förhördes aldrig. Kvinnorna från Upplands Väsby kallades inte till rättegångarna. Blev LP beskjuten eller togs Mockajackan i beslag för manipulation? Bilden av en konspiration tecknar sig.
Slutklämmen
Tiden har gått och Chefsåklagaren Kister Petersson fick uppdraget att gå igenom materialet och komma med en slutrapport våren 2020. Det blev ett märkligt föredrag, där han vaskade fram den s.k. Skandiamannen som trolig mördare. Han arbetate den kvällen i Skandiahuset och kom ut strax efter första skottet. Detta blev ett antiklimax. Stefan Lövén och Palmes söner köpte den nya förklaringen, där alla tre bestämt har hållit fast vid Lispeth Palmes utpekande genom alla åren. Hur kunde dessa tre svänga i frågan om alkoholisten Krister Pettersson som Palmes mördare??? Detta skapar bara nya frågor!
Blogginlägg i Tiden 