Det var ett flertal år sedan, som Niklas Rådström började intressera sig för bibelns böcker. Efter att intresset hade väckts kom som en slumphändelse ett erbjudande från Statsteatern i Göteborg att sätta upp en teater med bibelns texter som grund. Han svarade ja direkt. Det blev en lång pjäs på 4,5 timmar, som spelades under 2012. När det var över satte han sig att skriva en roman på bibelns berättelser. Den kom att få namnet Boken ock kom ut 2013 på Bonniers Förlag. På en föredrag i Storkyrkan sa Rådström att våra gamla myter är viktiga även om vi inte tror som förr och det var en av ambitionerna att skapa en berättelse från första Mosebok och framåt genom böckernas bok.
Historien startar i ett hus, där en gestalt rör sig lite famlande över golvet mot en uppslagen bok med oskrivna blad. Det är i den stund, då ännu inget existerar och då tiden inte fanns, men boken väntar på att fyllas med innehåll. Rådström skriver, att han vet inget om gestalten. Han tänker sig den som en man och beslutar sig för att kalla den för en man, men den går att tänka sig den som en kvinna, könlös eller vän eller han kan vara läsaren själv.
Han sitter där drömmande, som från en annan värld. Han tänder ett ljus och stirrar på det tomma första bladet. Han fattar pennan och vänder på orden ”natt och dag mörkt och ljust”. Det är morgon och mörkret lättar. Det är dimma utanför och blåser kraftigt. Det han ser utanför fönstret skapas i det ögonblick han ser det och han för ner det som i textrader i boken. Han känner till ett flertal olika berättelser om världen tillblivelse, men väljer en som ligger nära det han tänker sig själv. När dimman lättar ser han himmel och hav och han skriver undan vattnet, så att stora jordmassor bildas.
Han följer skapelsedagarna. Först fanns bara himmel och jord och vatten gör lera av jorden. Ur den leran formas den första människan, som blir en man. Han följer berättelsen och låter kvinnan skapas av ett revben från mannen. Även om han finner denna historia primitiv och ogripbar och formad av en tradition, följer han den. Jorden fylls sedan av växter och djur. Han skriver in allt detta i sin bok. Det finns en trädgård runt huset och där står bland annat ett träd som ger kunskap om gott och ont och den som äter av det kommer att dö, men inte han själv så länge han skriver i sin bok.
Så kommer även ögonblicket då mannen och kvinnan äter av kunskapens träd frestade av ormen. Gestalten blir det varse och säger att de kommer att dö. Kvinnan svarar att vi har inte dött och att de blivit lurade av den skrivande gestalten. Mannen och kvinnan förbereder sig för att bryta upp och den skrivande gestalten säger att kvinnan kommer att föda i smärta. Hon svarar att då får det bli så. Lite sturska och självsäkra ger de sig ut på en lång vandring genom hela romanen.
Rådström följer sedan huvuddragen i bibelns berättelser. Den skrivande gestalten har tre änglar som följer utvecklingen utanför hans trädgård och rapporterar. De rör sig fram och åter i tid och rum: ” nu och då och sedan är ett och detsamma”. Enligt den logiken kan för änglarna fågelungen krypa åter in sitt ägg och stänga det om sig. Den första ängeln kallas Herrens ängel och de andra bara den andra och tredje ängeln. Den sistnämnda bär med sig en kopia av den framväxande boken. I takt med att tiden går känner änglarna att de tappar greppet om utvecklingen. Texterna som växer fram i boken i boken är både noteringar i efterhand, när det händer saker och i förväg, som när han skriver in kommande släktled.
Han frågar sig själv ”om det är något redan inträffat som han berättar eller något som han själv har makt över”? Änglarna blir mer och mer vittnet till en historia de inte längre förfogar över. Alltmedan tiden går börjar den andra ängeln klagar över att människorna inte lyssnar längre på dem. Den andra och tredje ängeln blir mer indragna i människorna tvister och välsignar krigarnas vapen och ser passivt på när liv spills. Herrens ängel håller sig borta från sådant. Mannen och kvinnan blir fripassagerare på Noaks ark gömda i nedre delen av båten.
Rådström är ofta trogen urkunderna i sin skildring Noak, Abraham, Sara och hennes tjänstekvinna Hagar, den långa väntan på sonen Isak och uppdraget från Gud att offra honom på ett altare blir i Rådströms språkdräkt livfull och målande. Liksom Isak med sönerna Jacob och Esau samt Jakobs söner och Josef som hamnar i Egypten. Som läsare dras med av Rådström lust att berätta och glömmer av och till gestalten som sitter och skriver i sin bok. Ibland undviker Rådström kärnan i en delberättelse som Lot och hans söner samt Sodom och Gomorras straff och fall i eld och hagel. Sodomin och varför Lots döttrar låter fadern dricka sig full av vin blir en egen variant hos Rådström.
Det är nog tidsandan som lägger ett raster på ursprunget. Den gud som israelerna apostroferar och som de ber till och har dialog med och vars talan profeterna för skrivs med stor bokstav (Gud). Under läsningen har man ingen tydlig känsla att denne Gud har så mycket med den skrivande gestalten från Eden att göra. Dom går isär om man nu trodde något annat i början. Han som skriver representerar snarare alla vi som grubblar och vill förstå och änglarna representerar våra egenskaper av tvivel och ifrågasättande (andra ängeln), tillit och förtröstan (Herrens ängel) och sökandet i skrifterna (tredje ängeln).
Moses med sin uppväxt i Egypten, mordet på en egyptier i vredesmod, hans flykt ut i öknen och kallelsen från den brinnande busken och uppdraget att leda folket tillsammans med brodern Aron tar liv, och drar in läsaren oemotståndligt. När Mose får lagens tavlor på Sinai berg är Herrens ängel med och delger innehållet. Mose får där uppe se Gud på ryggen. Väl nere från Sinai möter Mose det knorrande folkets missnöje, som lever som en vågrörelse under hela ökenvandringen.
Uttåget ur Egypten sker inte genom att Mose delar Röda Havet med sin stav, som det står skrivet. Det omnämnes dock i korta passusar senare som ett traderat minne, men någon Rådströms målande poetisk prosastil blev det inte något av i den mustiga berättelsen. Kung David får en målande ordrik prosa sig tillskriven, när han äntrar bokens sidor som en ung kvinnotjusare som ”rusar från ett ifall till ett annat, med häftigheten i hans känslor, då lusten kommer över honom, då förlusten sliter hans hjärta till trasor, då vällusten, leklusten, livslusten styr hans dansande steg”. Sonen Salomos som David fick med Batseba, får vara med om att bygga det storslagna templet med plats för den heliga arken. Invigningsfesten förstördes av domedagsprofeten Amos, som förutspådde templets fall under svåra krig.
Dessa krig och tillfångatagande av många av männen samt förstörelsen av templet blev senare en verklighet. Männen hamnar i babylonisk fångenskap. Mannen och kvinnan från berättelsens början kommer ifrån varandra just innan passagen av floden Jordan till löfteslandet. Kvinnan gråter sig förtvivlad av saknaden blir outhärdlig. Mannen får besök i sin fångenskap i Babylon av Herrens ängel för vilken han sörjer och hoppas.
Slutresultatet av den långa vandringen genom öknen till löfteslandet slutade inte lyckligt. Nordriket kom att falla för assyriernas händer och Sydriket för Babylons arméer. Resterna som återhämtar sig kom romarna och belägrade. Amos son Jeremia fortsätter att klaga på folkets synder och avgudadyrkan. De poetiska böckerna som Höga Visan, Ordspråksboken, Psaltaren och Predikarens texter liksom Kärlekens lov av Paulus väver Rådström in i den löpande texten, när det så lämpar sig. I mannens och kvinnans relation flödar kärlekens varma texter från Höga Visan. Från Ordspråksboken tar kvinnorna beskrivande texter och hur besvärligt det kan vara för en man att leva med en kvinnor, byter kön på rollerna i texten och gör om dem till beskrivningar av de i fångenskapen frånvarande männen som t.ex: ” Det är bättre att bo i en vrå på taket än dela huset med en grälsjuk make”.
Den skrivande gestalten drömmer om att åter styra upp berättelsen och ge den mening. Men han förstår också att livet är en pendelrörelse mellan olikheter. Ont och Gott och tar sina egna vägar! Under den romerska ockupationen utspelas en rättegång, där en dom skall avkunnas av en som uppviglat folket och botat sjuka på sabbaten. Han har också sagt att folk inte skall betala skatt. Han dyker upp utan namn och historia men berättelsen och rättegången är igenkänd av den bibelkunnige i alla sina detaljer. De tre änglarna gör besök och ser på litet avstånd, när de tretton samlas i avskildhet till måltid för att dela brödet och vinet. Senare i Boken möter vi Jesus vid namns nämnande och hans skarpa undervisning och folkets fylkande runt honom med all sin nöd i sina grundläggande behov. I brödet de bryter tillsammans, delandet och närvaron med folket och hans undervisning blir änglarnas olika divergerande roller som sammanförda till en stor enhet hos den skrivande.
Han försöker se dem i folkvimlet, men de glider bort och är svåra att få tag i dem, rent symboliskt känns det så. Innan den fortsatta historien efter rättegången om Jesus fortsätter, återvänder berättelsen till den rättfärdige Job som prövas av stora förluster i ägodelar, familjemedlemmar som dör och sist plågorna i sina egna sjukdomar. Alla tre änglar följer detta drama och får helt olika roller, vilket lämnas åt läsaren att upptäcka. Livets orättvisor och djupaste mening belyses i kraftiga bilder genom Jobs alla lidanden. I slutet av boken förs trådarna samman till en enhet. Den andra ängeln gör sig åter påmind.Mannen och kvinnan återförenas. Hur detta sker står att läsa i Boken.
Rådströms regisserade linjer från början till slut som bygger berättelsens skelett knyts samman. Här skapar Rådström egna historier skilda från ursprunget och läsarens egna funderingarna tar automatiskt vid. I det näst sista kapitlet återger Rådström berättelsen om Jona, som inte ville lyda Gud och dra till Nineve och varna mäniskorna. Han flydde med en båt och straffades själv med att mitt i en storm hamna i valfiskens buk. Här bjuds på en högklassig text om liv och död och livets grundvillkor, vad det är att leva och dö som är något att se fram emot om nu någon enstaka läsare skulle uppleva något textparti som tungrott.
Blogginlägg i Tiden 