För att få veta hur en religiös grupp fungerar inifrån, ger det mycket att läsa om någon som vuxit upp där och sedan som vuxen människa ser tillbaka och kan berätta. Givetvis blir varje sådan berättelse unik och kan inte ge hela sanningen. De som lämnat sitt sammanhang och sedan skriver tas inte emot väl av sina forna trosvänner, men läses med intresse av de som står utanför. Ändå är dessa vittnesbörd väldigt viktiga. Johan Heltne växte upp i Livets Ord och gick i dess skolor och föräldrarna var starkt engagerade. Publiceringen av hans bok sammanföll med Ulf Ekmans konvertering till katolicismen vilket är en slump, men gav uppmärksamhet i media. Boken heter: Det finns inget att vara rädd för. De senaste decennierna har ungdomar mellan 15-18 år i ökat antal lämnat sina kristna uppväxtiljöer. Det är ett generellt problem i västvärlden. Det syns tydligt nu i USA. Det är en viktig fråga att analysera. Därför blir sådana böcker som Johan Heltne skrivit betydelsefulla. Jag hoppas vi så småningom får en sådan bok från Knutbymiljön. Johan Heltne beskriver hur det är att vara tonåring i en sådan sluten miljö som i Livets Ord. Barn som föds av föräldrar som tillhör församlingen börjar i Livets Ords söndagskola, sedan förskola, grundskola, gymnasium och något de kallar Universitet finns också. Allt detta präglas av Livets Ords teologi, världsbild och livsstil. Det finns också en 2-årig bibelskola. Barn och ungdomar får liten influens från världen utanför. Johan Heltne, som lämnade Livets Ord för ca 15 år sedan har fått lite perspektiv och säger i intervjuer att det går inte att föreställa sig hur det är om man inte varit med om det. Man lever i en värld av ett tydligt vi och dom utanför. Huvudpersonen Jonatan i Heltnes bok är medlem i Livets Ord och är tonåring. Han lider av epilepsi och blir kär i den jämngamla flickan Nina. Båda dessa fenomen blir problematiska i Livets Ord. Trosläran är att Jesus tog alla sjukdomar på sig på korset, så man behöver inte vara sjuk, bara man tar emot detta faktum i tro. Att para ihop sig med en av motsatta könet är inte tillåtet under skoltiden. Runt dessa starka poler rör sig huvudpersonen med de villkor som det innebär att vara just tonåring. Heltne öppnar dessa rum utan skygglappar och beskriver huvudpersonen naket som den människa han är. Sätter ord och berättar om sådant, som man inte gör öppet i kretsar som Livets Ord, men som är alla ungdomars vardag. Jonatan och Nina blir kära och känner attraktionen mellan sina kroppar och kommer varandra fysiskt nära. Då detta är förbjudet och det finns ett rapportsystem, så går rapporterna till skolledningen och pastorerna och det blir förhör. Jonatan har en komplicerad epilepsi och utreds på sjukhus. Undersökningar med EEG och annat ger inga svar. Läkarna och en psykolog kommer fram till att Jonatans religiösa miljö kan vara en utlösande faktor för anfallen. Jonatan för under större delen av boken nu och då samtal med psykologen. Jonatan är inte lättillgänglig i samtalen och svarar undvikande och kort på psykologen frågor. Han känner att det lönar sig inte att berätta för psykologen förstår ändå inte den religiösa miljön. Psykologen letar sig dock in en bit och utlöser smärtsam gråt och förtvivlan vid ett par tillfällen. Det känns som att psykologen närmar sig en kärnproblematik, men efter gråten sätter Jonatan på sig sitt försvar igen. Till slut blir Jonatan arg och skäller ut psykologen och går därifrån, för att inte komma tillbaka. Det känns som han orkar inte att gräva ända ner på djupet. Jonatan och Nina ger sig iväg till hennes föräldrars sommarstuga för övernattning. Jonatan mörkar det hela för sina föräldrar och säger att han skall vara hos en kompis. Där blir de kroppsliga laddningarna starka och det väcker på morgonkvisten ånger hos Jonatan. Han vet att det är förbjudet även om de inte går hela vägen. Trycket från den andra polen dvs skolan och pastorerna gör sig påmind. Jonatan faller i gråt. Efter detta blir det förhör med skolledningen, ungdomspastorn och församlingens pastor, där Jonatan ombedes berätta allt. Han hamnar i svår press. Nina för ett likande förhör. De får en veckas avstängning från skolan, för att båda tillsammans komma tillbaka för nytt samtal. Jonatan är som hos psykologen inför församlingsledning och föräldrar fåordig. Det är mycket ”vet inte”, ”kanske, typ”. Han kommer inte riktigt loss för att uttrycka sig själv. Denna press i miljön, sjukdomen och Nina skildrar Heltne trovärdigt och mer öppet än brukligt. Många ungdomar kommer att känna igen sig. De rättrogna kommer att utnyttja öppenheten, som ett bevis på att Jonatan ”satt fast i köttet”. Det är just det som man jobbar emot på Livets Ord. Ändå är det den nakna sanningen som religiösa ledare bör ta till sig om de vill ha kvar fler av de ca 60% av ungdomarna som lämnar tron i slutet av tonåren.
Blogginlägg i Tiden 