I Birgittasystrarnas kloster i Djursholm skedde ceremonin då Ulf Ekman och frun Birgitta blev katoliker under överinseende av biskopen Anders Arborelius och en nära vänkrets. Det är mänskligt och psykologiskt en fascinerande händelse, som inbjuder till funderingar och analys. Hur kunde den sprattlande trosrörelseevangelisten ta steget in i katolicismen. Han som kom från USA med nya vindar till Uppsala och startade Livets Ord som en privat religiös stiftelse. Det var botande av sjuka och utdrivande av onda andar som gällde. Livets Ord var den nya spjutspetsen i den sista tidens väckelse före Jesu återkomst och frikyrkokristna uppmanades att lämna sina förstelnade sammanhang och gå med i Ekmans församling.
Ulf Ekmans livsbana har hoppat mellan ytterligheter. Först var det KFMLR, extremvänstern i Göteborg, som fångade hans sinne. Några år senare läste ha teologi och prästvigdes i Svenska kyrkan. Sedan fångades han av den högerextrema trosrörelsen i USA. Gick där i utbildning och släppte den svenska lutherska kyrkans mer stillsamma högmässolunk och skapade Livets Ord. Begreppet trosrörelsen innebär att man tror på bibeln utan egna strykningar eller fria reflekterande tankar. Sjukdom skall man inte behöva bära, för det är djävulens verk och alla sjukdomar tog Jesus på sig, när han dog på korset. Det är bara att anamma detta faktum och inte tvivla.
När jag i vänkretsen hörde talas om de sammankomster, som skedde i hemmen av frikyrkofolk, som börjat närma sig Livets Ord kunde en person med en vanlig halsfluss, som beror på streptokocksmitta, höra att det där skall du inte ta emot, för du är helad och fri. En tidigare medlem i Livets Ord har skrivit en roman om livet inifrån församlingen och låter huvudpersonen bära samma epilepsi, som författaren Johan Heltne själv led av, och belyser de svårigheter, som den extrema tron innebär. Johan Heltne försökte själv med att sluta ta sina mediciner mot epilepsi, för att visa att han tror på underverk.
Ulf Ekman har från sin estrad drivet sina medlemmar in i trosrörelsen med hög energi. Hans predikostil har inte inneburit något av lyssnade till publiken. Den har mer varit en turbokraft mot publiken. Ekonomiskt har församlingen med råge anammat läran att man skall ge 10% av sin bruttolön till församlingen. Att så sker har det visat sig i offerstatistik, som varit offentlig. Det har flutit in mycket pengar och det egna förlaget har likaledes varit väldigt lönsamt. Det innebär att Ekman har också varit VD i en privat stiftelse och det har gått hand i hand med predikandet.
Nu har sonen Jonathan Ekman övertagit VD posten, så familjen driver företaget vidare. Det har helt enkelt skett ett generationsskifte och den gamle VD:n drar sig tillbaka. Till bilden hör en utbyggnad av ett skolväsende med förskola, grundskola, gymnasium och en variant av högskola. Det har inneburit en påverkan av det uppväxande släktet, för att behålla det inom rörelsen. Många har också gått i Livets Ords 2-åriga bibelskola och undervisats i Ulf Ekmans tolkningsmodell av bibeln.
Att på detta sätt fått bygga upp en verksamhet med många mänskliga kontakten borde ha givit många djupa och nära relationer. Utifrån har det sett ut som att det varit en mur kring den privata stiftelsen och en inre krets av pastorer och ledare och ett avstånd till den vanlige medlemmen. Detta har bekräftats av de som lämnat rörelsen. Det innebär att det är inte så smärtsamt för Ekman att i en predikan från estraden meddela att nu lämnar jag er för katolicismen. Personligen har jag haft en känsla vid studiet av Ekman, att han är grund i sin hållning, utan det mer djupa reflekterandet. Sådant brukar pocka på underifrån den egna personens djupare psykologiska schakt. Det kom också en ”time out” med ett par år för makarna Ekman i Jerusalem åren 2002-2005. För några år sedan var Ekman med om något som måste beskrivs, som att han gick in i väggen och blev sjukskriven. Livet börjar hinna i kapp honom. Den vanliga mänskliga ekvationen börjar ta ut sin rätt även i Ulf Ekmans liv.
Med åren börjar Ekman tala mer om samverkan med andra kristna, från att ha brännmärkt dem som varande på fel väg. Efter ett ekumeniskt möte med katolska kyrkan i klostret i Vadstena framkom att det fanns något i katolicismen, som berörde Ekman. Det känns som det var en beröring av ett annat tempo och respekt för det heliga. Det har ju saknats i Livets Ords högfrekventa utlevelse. I slutändan går det att förstå hoppet över till katolicismen utifrån det vanliga mänskliga perspektivet, utan några skruvade teologiska förklaringar. Ulf Ekman talar naturligtvis om Guds ledning, men det är vad han har inom sig att ta till. Ekman har övat upp sitt ordflöde från estraden till att också ge sig på att skriva böcker. Om några år kommer en djupt reflekterande bok väl förankrad i den mänskliga delen av Ulf Ekman. Den boken ser jag fram emot..
Blogginlägg i Tiden 