Filmen The Danish girl utgår från en roman av David Ebershoff från 2000 som beskriver en kvinna som är född i en manskropp spelad av Eddie Redmayne. Filmen hade premiär på filmfestivalen i Venedig 2015 och premiär i Sverige den 5:e februari 2016. Alicia Vikanders tolkning av den kvinnliga birollen nominerades till en Oskar och hon fick statyetten på Oscarsgalan 2016. I början av filmen lever landsskapsmålaren Einar Wegener (spelad av Eddie Redmayne) med sin hustru Gerda Wegener (Alicia Vikander), som också är konstnär i ett konventionellt till synes lyckligt förhållande. När Gerdas kvinnliga modell inte dyker upp till det planerade modellpasset, ber Gerda Einar att ta på sig den aktuella klänningen, strumpor och skor för den tavla Gerda just håller på med. Denna utstyrsel väcker till liv den dubbelgångare till kvinna som bor i Einar. Sedan följer det drama som är temat i filmen hur Einar skall hantera denna kvinna som fått namnet Lilie Elbe och hur det kommer att förändra förhållandet till Gerda. För Gerda var alltihop bara en lek från början, men i sinom tid förstår hon att Lilie är på allvar och det innebär att hon inte kan få behålla sin man Einar. Gerda börjar måla av Lilie i olika ställningar, poser och uttryck och det renderar henne sina första större framgångar som konstnär med en utställning i Paris. Lilie Elbe får följa med Gerda utklädd till Lilie på ett evenemang till Gerdas ära. Det sker då allt fortfarande är en lek. Lilie blommar inte ut precis, utan ter sig skygg och tillbakadragen. Hon håller sig i bakgrunden med nedfälld blick och stålskal i kroppen. Hon blir dock uppvaktad av en man, men stålskalet släpper inte. Gerda lever mellan hopp och förtvivlan, men inser att Lilie är starkare än Einar. Att Alicia Vikander får en Oskars statyett för bästa kvinnliga biroll är själklart, när man ser hennes tolkning av Gerda. Denna Alicia som lär ha sökt 12 gånger till scenskolor i Sverige, men inte blivit antagen, men man förstår varför.Hennes sätt att gestalta sin roll är ett prov på en förmåga till de äkta små och stora uttrycken i ansikte, ögon och munmotorik samt hela kroppsspråket med precisa rörelser. Även sorgen och tårarna ser inte spelade. Denna äkthet är medfödd. Det går att jämföra med filmen om Ingrid Bergman. Hon var mer skolad och därmed inte så jordnära och nyansrik i sitt uttryck utan formad av många år i branschen. När hon berättade om sitt liv så fanns den skolade skådespelaren i röst och ansiktsdrag där till ett stelare uttryck. Man kan bara hoppas att Alicia genom kommande manglingar i rollsättningar av stora etablerade regissörer behåller sin naturliga och starkt uttrycksfulla förmåga och inte låses in i skådespelarjargonger. Är det möjligt i en sådan värld hon nu går in i? Ja, jag tror på Alica!
Blogginlägg i Tiden 