Rachard Dawkins Charles Darwin
Johan Sebastian Bach
Under en Nyårshelg vidgas det existentiella sökandet – vetenskapsmän av Richard Dawkins kaliber vill snäva in den religiösa delen till en enkel formel. Richard Dawkins är känd som en övertygad evolutionist. Han har skrivit böcker och träder ofta fram i debatter och det finns ingen spricka i muren på hans tilltro till evolutionen. Han var med för andra gången hos Skavlan i SVT1 den 4:e december. Förra gången han var med mötte han The Killers-sångaren Brandon Flowers och Dawkins lät inte tillfället gå honom förbi och lät påtala de stora bristerna i mormonkyrkans historia för den unge mormonen, som var där för att sjunga.-
I näst sista programmet för hösten 2015 hos Skavlan kom Richard Dawkins i samspråk med författaren Linn Ullman och skådespelaren Rolf Passgård. Linn Ullman blev lite upprörd och undrade hur Dawkins kunde nonchalera historiens långa religiösa traditioner och berättelser från generation till generation, så som de framkommer i Bachs musikverk t.ex. Lars Passgård ville representera ett andligt förhållningssätt till livet. Dawkins menade att hade Bach levat efter Darwin hade han lämnat tron på Gud. Så enkelt är det alltså i Dawkins värld. Det naturliga urvalet är svaret på alla frågor. Som om all religiositet kan backas tillbaka till det naturliga urvalet och raderas där. Ett mycket trubbigt förhållningssätt till religionen Jag har inga problem med evolutionen men man bör inte bli en vare sig religiös eller evolutionär fundamentalist. Livet och tillvaron är mer komplicerad och det finns många vetenskapsmän, som är mer förundrade än Dawkins.
–
Tyvärr blir Dawkins så förtvivlat fyrkantig åtminstone, när han möter människor utanför det veteskapliga samhället. Med folket i vimlet gäller samtalet och lyssnandet och att föra dialog. Dawkins begränsar människans förmåga att vilja tänka i alla möjliga riktningar. Ett grunddrag hos människan är sökandet och viljan att få ha den möjligheten oinskränkt. Särskilt under nyårshelger vidgar sig sökandet kring de stora frågorna. Hjärnans autonoma förmåga att söka har vi alla upplevt. När vi glömt namnet på en avlägsen släkting ger vi upp till slut, men inom det närmaste dygnet dyker namnet upp plötsligt mitt i något annat vi håller på med, på samma sätt som vi söker igenom vår dator. Så sökförmågan har vi tillgång till vare sig vi vill det eller inte i vår hjärna och även på ett religiöst och filosofiskt plan, så bjuder hjärnan på nya kopplingar.
–
Även om det naturliga urvalet finns kan man inte frånta människor den egna möjligheten att kunna söka sig fram på egen hand. Ingen vill få åsikter sig pådyvlade utan öppen dialog och respekt för var den man samtalar med befinner sig. Oviljan att respektera detta blir så fel och stereotypt för Dawkins. Det går inte att tänka sig Bachs musik utan begreppet Gud. Man kan inte sudda bort det genom att låta Bach vara född några hundra år senare.
Dawkins kan hävda sig i det veteskapliga samhället helt klart, men i media bland vanligt folk går det snett. Han blir psykologiskt en fastlåst fundamentalist. En större förmåga att lyssna på vanligt folk vore ett plus för Dawkins.
Blogginlägg i Tiden 