David Thurfjell är professor i religionsvetenskap. Han har skrivit en bok som från 1500-talet och framåt följer det svenska folkets förhållande till religion och hur nutidssvensken tänker i religiösa frågor och på vad sätt svenskarna fortfarande behåller religiösa riter och helger och i stor utsträckning är medlemmar i Svenska kyrkan sextio efter att det blev möjligt att lättvindigt göra sitt utträde ur kyrkan.
Så sent som år 2000 skiljdes Svenska kyrkan från staten formellt efter många år av debatt och planering. När Gustav Vasa på 1500-talet blev kung efter att vunnit kriget över danskarna tog han tag i frågan om kyrkans ställning och konverterade hela landet från katolicismen till lutherdomen med statlig överhöghet, samt inrättade ett kungarike för hela svenska folket i formen som en ärftlig dynasti. Kyrkornas inredningar förändrades och helgonbilder och alla andra katolska utsmyckningar rensades ut och de lutherska prästerna skulle predika på svenska.
Avlatshandel försvann som gjorde det möjligt att köpa sig förlåtelse för sina synder och prästerna predikade tron allena som vägen till Kristus. Det vore intressant att veta mer om hur diskussionerna gick ute i stugorna. Man byter ju inte religiös tillhörighet som man byter kläder! Alltnog har sedan 1500-talet lutherdomen levt sig kvar och den svenska kungen skall fortfarande vara trogen den lutherska tron. Thurjell följer historien genom upplysningen och teosofin, där ifrågasättande av religiösa urkunder och påståenden luckrar upp trons bärighet för den alltmer intellektuella svensken. Darwins utvecklingslära som kom i mitten av 1800-talet blev en kraftfull stöt mot den kristna skapelseberättelsen.
Inom filosofin och politiken blev Karl Marx en viktig person som introducerade sociologin och skapade Marxismen och kom att lämna efter sig ateismen till större delen av det vi kallar vänsterpolitik. En viktig person i den svenska debatten blev professorn Herbert Tingsten som gick hårt åt svartrockarnas ohållbara religiösa byggnad. Han var professor i statsvetenskap och ägnade sig åt författningsrätt och politisk idéhistoria. Han blev också chefredaktör på DN. Det blev en viktig plattform för hans religionskritik. Svenska kyrkan, påpekar Thurfjell, blev inte styrd av teologiska institutioner. Som statskyrka kom den att ledas av staten via de politiska partierna i kyrkofullmäktige, som starkt påverkade innehållet i kyrkans lära och bibeltolkning. Det höll väl så länge alla bekände sig till den kristna tron. Men så förblev det inte. Det innebar att ateister via vänsterpartier och liberaler kom att sitta i kyrkofullmäktige.
Införandet av kvinnliga präster och erkännandet av homosexuella drevs hårt på från det politiska hållet och åstadkom stora förändringar. Hasse Alfredssons pastor Jansson-monolog, med inga bestämda åsikter om någonting hade fog för sig. Det blev till slut så att det var frikyrkan som trodde på Gud och Svenska kyrkan tvistade om det mesta. Alltnog sjunker antalet döpta barn och deltagandet i konfirmandundervisningen ligger väl nu på 25-30%. Vigslar och begravningar i kyrkan ersätts av borgliga ceremonier. Att kalla sig kristen, visar Thurfjell är det många som drar sig för och även präster inom svenska kyrkan berättar Thurfjell. Det är något man skäms för. Dock förekommer andra allmänmänskliga förhållningssätt och tankar om livet och kärleken.
Förre ärkebiskopen KG Hammar har försökt att leda in Svenska kyrkan via mystiken till nya infallsvinklar till en modern tro. Senast kom boken Släpp fången loss och menar att man måste ställa sig frågan vilken gudsbild man förhåller sig till. Att buddismen lockar svenskar ger Thurfjell en historisk förklaring till. Som en säkerhetslina har många svenskar behållit sitt medlemskap i Svenska kyrkan och det är inte så sällan som biskopar framhåller det stora medlemskapet som en tillgång och styrka. Även om svenskarna är det mest sekulariserade folket i världen, så lever en postkristen arketyp eller habitus kvar i folksjälen, som David Thurfjell på ett intressant sätt kartlägger.
Som på den kristna tiden har vi de rätta åsikterna om raser, feminism, integration, jämlikhet och arbetsmoral osv. Vi har saker som vi vill föra vidare ut i världen som på den tid då vi var missionärer och bar ut det kristna budskapet till u-länderna. Jag kan inte undgå att säga att professor Thurfjell har god hjälp av att ha vuxit upp i EFS-rörelsen. Han hade inte kommit så långt i sin analys utan den erfarenheten, vilket kommer oss läsare till godo. Jag vill starkt rekommendera David Thurfjells bok, som naturligtvis har mer att ge än vad som redovisats här.
Blogginlägg i Tiden 