Nu har Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU) och Statens medicinsketiska råd (Smer) slagit fast att sambandet mellan symtomtriaden – blödningar i ögonbottnarna och under skallbenet samt hjärnödem – och skakvåld har inte ett säkert vetenskapligt samband. Den genomgångna litteraturen håller inte måttet för bevis.
Teorin om ett klart samband mellan skakvåld och Triaden lanserades i USA på 70-talet. Den kom till Sverige med neuroradiologen Olof Flodmark. Han reste runt och samlade grupper av barnläkare och barnsjuksköterskor och visade röntgenbilder, som beskrev kraftiga förändringar i hjärnsubstansen och kom att kallas Shaken Baby Syndrom (SBS). Nu ställs barnläkarna mot väggen, men Shaken Baby Syndrom är ingen barnmedicinsk diagnos, utan en neuroradiologisk diagnos. Väl introducerad i Sverige, var det vid röntgenbordet hos neuroradiologen, som diagnosen barnmisshandel sattes.
Därmed påbörjades den juridiska processen med polisanmälan och anmälan till socialförvaltningen. Barnläkarna blev efter att föräldrarna fått beskedet om diagnosen frikopplade från fallet. Det innebar under flera år att barnläkarna inte hanterade misshandelsfallen alls. Det passade naturligtvis barnläkare, som alltid står på barnets och föräldrarnas sida med stark inlevelse och empati och de kunde med förtroende förlita sig på neuroradiologernas kunnande på området och deras övertygelse om diagnosens tillförlitlighet.
Sedan 2000-talet har det bildats team, som under de senaste åren kallats barnskyddsteam, där barnläkare och barnsjuksköterskor ingår tillsammans med neuroradiologerna och kirurger, som fortfarande står för diagnosen SBS. Dock har man velat vidga diagnos-begreppet till det engelska uttrycket Abusive Head Trauma (AHT) och inkluderar skelettskador och andra tecken på våld mot huvudet. Dessa team tar över hanterandet av drabbade familjer direkt, och fortfarande går det stora barnläkarkollektivet vid sidan av detta uppmärksammade problem. När det gäller det juridiska handläggandet av dessa brott, så skiljer sig förloppet i flera viktiga delar från brottsmål generellt.
Begreppet gärningsmannaprofil förekommer inte, då barnmisshandel anses kunna förekomma i alla samhällsklasser. Detta ingår i teoribildningen kring AHT, och vårdpersonal uppmanas att inte låta sig bländas av en fin yttre fasad. Uppsåtet analyseras inte heller. Man kan tänka sig att en helt utsliten förälder efter veckor av nattvak med ett kolikbarn, gör något som får negativa konsekvenser för barnet, utan att ha haft avsikten att skada. Sedan finns det ju personlighetstyper med stark benägenhet för våld i alla provocerande lägen, och med ett brottsregister med våldsutövning. Detta borde kartläggas. Jag har under min karriär som barnläkare följt många kolikbarn med helt utslagna föräldrar, men har bland dessa aldrig stött på ett barnmisshandelsfall.
Detta analyserande av gärningsmannaprofil hör alltså inte till utredningen av AHT. Brottsplatsundersökning ingår inte heller. Skelettskador i form av sprickor på huvudets stora benkakor, som uppkommit hemma påkallar inga analyser i hemmiljön med en rekonstruktion av vad som hänt och hur. Det är berättelsen som lämnats på ett akutbesök av skärrade föräldrar, som ger utfallet: brott eller inte, baserat på hur redogörelsen stämmer med den på röntgen påvisade skadan. De tre här nämnda faktorerna som gås förbi hör annars i brottsmål till den polisiära utredningen. Vad polisen gör vid AHT/SBS är att plombera hemmet och försöker få pappan, som ofta blir den misstänkte, att erkänna skakningen eller skelettskadan. Gör han det stannar barnet hos mamman och hon får vårdnaden, hon som inte är misstänkt för brott. Det barnskyddsteamet och neuroradiologen gör är att vara sakkunniga vid rättegångarna, ett genom tätt system, där det som vid röntgenbordet fäller domen också försvarar sin dom inför rätten.
Anledningen till att de tre juridiska delarna; gärningsmannaprofil, uppsåt och brottsplatsundersökning inte finns med, blir den stora tilltron till den neuroradiologiska bilden avgörande, med den styrka som krävs, för att få en fällande dom. När det gäller yttre skador mot ett litet barns huvud så klarar barnet det bättre än hos en vuxen, då bensömmarna inte växt ihop på ett litet barn, vilket gör att skelettet fjädrar i stället som för som hos en vuxen, då hjärnan studsar mot ett orörligt skelett och därmed orsakar hjärnskakning. Det finns mycket att nu diskutera kring barnmisshandel. Tilltron till den neuroradiologiska bilden har fått sig en törn. Det kräver en nyorientering av hela handläggningen av skador mot små barn och deras föräldrar.
Kommentarsfält (nytt inlagt)
Blogginlägg i Tiden 