AT-läkaren Kajsa Dovstad förordar helt fri abort i Sverige. Hon har lagt ut texten på Göteborgspostens ledarsida som gästskribent den 8:e Juni 2020. Hon utgår ifrån uttrycket att hon ”vill ha rätt till sin egen livmoder”. Fram till vecka 18 är det fri abort, men sedan har sjukvården något att säga till om några veckor fram till att abort ej kan utföras längre. Det handlar då om att det är ett livsdugligt foster i vardande.
–
Kravet på rätten till sin livmoder känns som en utvidgning av det gamla etablerade uttrycket att ”kvinnan har rätt att bestämma om sin egen kropp”. Det myntades på 70-talet, då debatten om en ny abortlag diskuterades och infördes. Dovstad ser ett problem, när vården efter vecka 18 skall lägga sig i hennes vilja att få göra en abort även efter vecka 18. Det är en kränkning mot hennes egen livmoder.
–
Det hade varit mer korrekt att i den första devisen från 70-talet säga att ”kvinnan har rätt att själv bestämma över sin abort” I den etablerade formen finns inte fostret, utan det är enbart kvinnans kropp det handlar om och aborten göms semantiskt undan. Det nya uttrycket rörande livmodern går i samma linje som den första och exkluderar fostret, som något att ej ta hänsyn till, när kvinnan skall begära abort.
–
Dovstad vill ha den helt fria aborten som i USA. Låt oss säga, att kvinnan vill abortera i vecka 34. Då tycker Dovstad att samhället med hjälp av socialtjänsten träder in och gör ett omhändertagande av barnet, då det inte finns någon förälder som vill ta hand om det. Barnet har nu i denna ålder stora möjligheter att överleva. Förslaget känns som en alienation från livets grundvillkor utan något ansvar eller etiskt ställningstagande. Allt handlar om att värna den gravida kvinnans rätt till sin livmodern. Som barnläkare får jag en isklump i hjärtat. Vi är inte herrar över livet utan underställda dess villkor.
–
Vi har mellan 35000 till 38000 aborter i Sverige sedan många år. Det är bara Grönland som har fler aborter än Sverige. Alla goda försök att få ner antalet har misslyckats. Det är tragiskt. Det finns ingen brist på preventivmedel och dagen efter piller. Ändå står vi där vi står. Att med den bakgrunden plädera för utökade abortmöjligheter med ökad belastning på sjukvården och socialförvaltningen fram till fullgånget barn, känns som en förblindelse och brist på ödmjukhet inför livet. Det gäller nu att gå tillbaka och göra läxan och skapa ett skyddat säkert samliv, vilken form det än tar sig och visa att det går att sänka antalet aborter med en bättre kontroll och ansvarskänsla.
Kommentarsfält: (nytt inlagt)
Blogginlägg i Tiden 