Carola Häggkvist BEN-HUR
Efter årets Så-mycket-bättre kan det vara på sin plats att ge en analys av Carola Häggkvists väg till tron och varför det blivit en belastning för henne. Vad folk än tycker har Carola varit Sveriges särskilda sångfågel sedan det stora genomslaget på 80-talet med låten Främling. Hon har varit med i den svenska schlagerfestivalen 6 gånger och vunnit 3. Hon har kommit 1:a (1991), 3:a (1983) och 5:a (2006) i Eurovision Song Contest. Anders Bagge i idoljuryn har vid ett per tillfällen i år sagt att Carola har den bästa rösten i landet.
_
Det som orsakat mest svartmålning av Carola är hennes kristna tro. Nu har det aldrig gjorts någon ordentlig analys av detta fenomen, utan det politiskt och religiöst korrekta Sverige har attackerat henne reflexmässigt. Genom åren har det rekryterats många människor till media och kulturvärlden som kommer ur den svenska religiösa sfären. I media kan nämnas Bo Strömstedt, Expressen, Per Grevér och Per-Arne Axelsson och Siwert Öholm i TV-media. Författare som Sam Lidman (1973), Birgitta Thunqvist (1979), Lena Ringqvist (2005) och Per Olov Enquist (2008) har i mörka färger skildrat religiös påverkan i barndomen. Den schartauanska prästsonen och matematikern Hans Block har skrivit boken Guds barnbarns träldom (1995). Missionärssonen Ola Salo har i TV-programmet berättat hur han blev helt bortglömd av sin far, som gick helt upp i sin uppgift att sprida den kristna tron i fjärran länder. Artisten Peter Hallström har nyligen skildrat det tunga oket från sin religiösa uppväxt. Sist men inte minst har vi prästsonen Ingmar Bergman som tillsammans med missionärssonen och fotografen Sven Nyqvist i många filmer kritiskt speglat religiösa motiv och påverkat flera generationer. Listan kan göras lång. I allt detta har vi Knutby med sin religiösa krasch och avsky. Det finns många 40- och 50-talister som får sår upprivna av den nu aktuella filmen Marias väg av Dietrich Brüggemann, som beskriver hur sträng fostran i en katolsk familj ser ut med den klassiska syndakatalogen och med förödande konsekvenser.
_
Religionspsykologiskt är Carolas väg helt unik. Från ingenstans kommer hon en dag hem till sina föräldrar i en genomsnittlig svensk medelklassfamilj och säger att hon blivit kristen. Enligt föräldrarna har hon alltid varit intresserad och frågat mycket. Det finns också någon scen i en Ben-Hur film som öppnat hennes ögon för tron och Carola säger att Ben-Hur i en scen tittar in i evigheten. Carola har inte tvångsmässigt fått läsa kvälls- och bordsböner eller tvingats till kyrkan varje söndag eller som PO Enquist fått pressa fram syndabekännelser varje lördag inför sin kristna mor. I detta land med så många människor bestulna på sina äkta religiösa känslor kommer Carola som en tonåring från rymden och säger att hon vill gå på Livets Ords bibelskola. Det är just det som vi religiöst sårade själar i landet inte ens kan tänka tanken på utan att det vänder sig i magen sju varv.
_
Hur skall man förklara detta. Det är uppenbart att det finns ett karismatiskt drag hos Carola. När man ser videos på henne från 80-och 90-talet så är det en oemotståndlig blick med tydliga mål och stark självkänsla som lyser rakt in i vardagsrummet och berör starkt. Sannolikt var det denna egna målmedvetenhet och turbokraft som gjorde att hon lockades av det religiöst utåtagerande Livets Ord med sin hänförda sång, som hon då jämförde med den dåvarande Svenska kyrkans tunga – jag fattig syndig människa. Hon är inte intellektuellt analyserande eller driver långtgående filosofiska resonemang med citat ur den tunga litteraturen. Det är aktion snarare än djupsinnig reflektion som gäller. Nu är det ca 20 år sedan hon gick ur Livets Ord, men stämpeln sedan den tiden hänger kvar.
_
Egentligen kan man inte klassa in Carola någonstans på den svenska religiösa skalan. Ola Salo sa om Amanda Jensen i #såmycketbättre, att hon måste vara en utomjording. Man kan säga detsamma om Carola också fast av helt andra skäl. Det kan för alla i religion sönderfostrade att byta glasögon, när man vill förstå Carolas tro. Hur djupt sårad hon varit av denna pådyvlade religiositet, nästan som en oäkting, framkom med all tydlighet, då hon var med i #såmycketbättre. Ibland har hon känt sig som utmobbad.
Kan vi inte framledes förlita oss på Anders Bagge och njuta av Carolas röst resten av hennes karriär och ta henne som den livsbejakande kvinna hon är med stark medkänsla med de som har det svårt att överleva, där hon har gjort stora insatser. Det kommer inte heller i framtiden vara möjligt att möta Carola i en TV-soffa och göra religiösa djuplodade analyser. Hon är i det hon lever i utan beräkningar och eftertankar. Det syns dock att hon fått anpassa sig något till den hårda omgivningen och inte ge sig hän till långa utläggningar. En kvinna som bara vill vara i det stora nuet.
Blogginlägg i Tiden 