OCH DET HÄNDE SIG VI DEN TIDEN att från statsminister Stefan Löfvén utgick ett påbud att hela Sverige skulle omröstas. Det var den första omröstningen på mer än 60 år och den skulle hållas den 22 Mars 2015 då fortfarande kung Karl XVI Gustaf var regent över Svea rike. Alla uppmanades bestämt att gå och rösta var och en till sin egen röstlokal, havandes på sin egen statsministerkandidat. Men landet fylldes av många fattiga EU-migranter och det satt på gatorna och tiggde medan alla natthärbärgen var fulla. När det blev kväll tillredde de sina läger i skjul, gamla husvagnar och några smög sig in i halmen i böndernas lador. Det kom också folk från mellanöstern och Afrika. Alla dessa var inte röstberättigade och det blev irritation bland de som hade rösträtt. I fariseisk och rasistisk anda drev ett parti linjen, att dessa främlingar inte borde komma alls och störa landet, då det ju inte fanns tillräckligt med härbärgen, men det ville inget annat parti ta upp till diskussion, eftersom de var rättrogna antirasister och var rädda för att kallas rasister. När sedan tiden var inne då den nya statsministerkandidaten skulle födas, efter att natten brutit in och röstlokalerna hade stängts den 22 mars, visade det sig att det blev ingen ny hjälteförlösare, som kunde ordna tillräckligt med baracker åt den stora strömmen av nya innevånare, och våra egna bostadslösa unga medborgare. Egentligen var ingen av de gamla utslitna välkända politiska ledarna pigga på att ta hand om alltihop, då ingen fick egen majoritet. Frågan drogs i långbänk och till slut passade kung Carl XIV Gustaf på att mitt i en konselj på slottet slå näven i bordet och befallde dem alla att bilda en samlingsregering med minst 6 partier. Dock var det starka antirasistpartiet (C) som löste upp knutarna och gjorde upp med statsministern om den berömda Januari överenskommelsen, varvid man marginaliserade rasistpartiet (SD). Det tycktes vara den absolut viktigaste frågan av alla. Plötsligt var den borgliga Alliansen död och därmed kunde de inte fira någon jul med varandra längre. Hur landet kom att styras får alla medborgare veta bara de håller sig till tåls. Det enda lugn som lägrade sig var att (s) behöll statsministerposten och folkets intresse för politik falnade. Nu kunde parlamentet ställa in hela omröstningen i kammaren och låta Stefan Löfven regera vidare med stöd av (L) och (C) och det stora kaoset lade sig och för de som var lagda åt det hållet kunde höra änglasången i himlarymderna. I den profetiska kikaren kunde, de som hade synen klar, se in i framtiden och kunde berätta att vid nästa val kommer Annie Lööf att bli statsminister i en koalition med (s).
Blogginlägg i Tiden 