
Det har hettat till ordentligt i debatten huruvida man kan koppla ökningen av våldtäkter och särskilt gruppvåldtäkter till etnisk härkomst. Nu senast var det Uppdrag granskning (UG) i SVT ute med ett program i ämnet, där man analyserat svenska tingsrätternas ökande domar i olika typer av sexualbrott. Resultatet visade vad flera andra undersökningar på dömda sexualbrottslingar funnit, nämligen att utländskt födda män ligger högre i statistiken vad gäller våldtäkter, överfallsvåldtäkter och särskilt gruppvåldtäkter, där utomeuropeiska män svarar för omkring 80% av de sistnämnda grova brotten och härrörande ifrån Etiopien, Irak och Afghanistan.
Den väletablerade professorn i kriminologi på BRÅ Jerzy Sarnecki har blivit mäkta upprörd och möjligen kränkt av UG:s program. I DN (24/8) skriver han att det är en urgammal rädsla, att när länder som invaderar ett annat land så våldtas kvinnor ofta. Denna rädsla, fortsätter Sarnecki, exploateras gärna av de som söker makten i ett samhälle i syfte att samla nationen och dess medborgare bakom sig. Detta uttalande är en klar politisering av frågan. I ett annat sammanhang har Sarnecki sagt att den skrämselpropaganda som förs utnyttjas av högersekternas krafter. Själv född i Polen har han anledning att resa ragg. Det har hävdats att Sarnecki motsatt sig att grundligt undersöka etnicitet och våldtäkter av egna ideologiska skäl, eftersom frågan har ställts till BRÅ sedan åttiotalet, men det har inte hänt någonting. Själv säger han att det är en svår uppgift och kräver noggrannhet.
Alltnog har Sarnecki en lång erfarenhet av kriminologisk forskning. Faran med att vara så djupt rotad i ett enskilt forskningsfält så länge gör att det finns en risk, att man tar sig rätten att yttra sig inom andra områden, med samma säkerhet, som i sitt eget gebit. Han har av naturliga skäl liten kunskap i religion och hur religiösa kontexter fungerar i det mänskliga psyket och även liten kunskap i biologi.
–
Sarnecki tar i DN artikeln som exempel att ingen hävdar att katolska präster tillhör en kultur som tillåter sex med barn och att det inte föreligger något kulturellt missförstånd vad som gäller juridiskt. Som jämförelse är det ett icke korrekt sätt att beskriva problemet på och visar på kriminologens vidlyftiga generaliseringar. Man måste ha större kännedom om religionspsykologi samt sexologi, för att uttala sig om vad som händer i katolska kyrkan. Sarnecki har rätt så långt, att det inte handlar om etnicitet. Tyvärr är det ett snedsprång i samtalet om gruppväldtäkter, som inte säger något av värde i sammanhanget. För de katolska prästerna uppstår en kollision av att vara en biologisk varelse med full uppsättning könshormoner och någon variant av sexuell läggning på vilken de lagt ett religiöst raster (celibatet), för att nå en fördjupad gudskontakt. Dock blir det inom prästerna ibland en spänning mellan biologin, sexologin och den teologiska överlagringen, där det första kan bryter igenom det andra och då kan det uppstå övergrepp. Afghanska ynglingar, som aldrig sett en kvinnas hud och sällan en kvinnas ansikte har ju endast en svårfångad fantasi att ta till eller bilder från internet, när puberteten brakar lös och hormonstormen kommer.
–
När de kommer till ett land där exponeringen av kvinnors kroppar är betydligt mer uttalad och accepterad i samhället som i Sverige, så uppstår en förvirring. En grupp unga afghaner har själva i UG sagt, att de tolkat denna öppenhet och lätthet att prata med unga kvinnor i sin egen ålder som en invit, särkskilt om de inte har en man med sig i bakgrunden, vilket är afghanernas norm. Det har hänt i Sverige att afghanska ensamkommande unga män gått till en ungdomsmottagning och frågat hur de skall bete sig, då de går med penisstånd på sta´n varje dag.
–
Om etnicitet är ett laddat ord, så kan vi väl lämna det och prata om olika livserfarenheter beroende på var man är född, fostrad och uppväxt. Alla kan väl ställa upp på att det är olika relationer mellan könen i mellanöstern jämfört med i Sverige. En afghan som medverkande i UG hade bott i Sverige i 20 år. Han hade tidigare arbetat som polis, men åkte nu runt i Sverige och informerade utomeuropeiska män om vad som gäller mellan könen i Sverige. Detta koncept har fungerat i nord Norge. Då skulle vi kunna släppa begreppet ras och avskalat titta på verkligheten och arbeta konstruktivt med information och utbildning utifrån männens tidigare erfarenheter. Då skulle vi lite mer avspänt kunna komma framåt i denna laddade fråga.