Mona Sahlin leder nu ett parti av socialdemokrater, som är på väg mot ett stort nederlag. Hon har länge seglat i motvind. Från ett bottenläge med obetalda avgifter till förskolan, liksom p-böter och handlade på felaktigt kreditkort med Toblerone som symbol och uträknad till 9 har hon tagit sig tillbaka till att vara partiledare för det största svenska politiska partiet. Det parti som längst av alla innehaft regeringsmakten under hela 1900-talet. Nu är inte partiet störst längre. Det har sprungits förbi av moderaterna – ärkefienden. Mona Sahlin har varit utsatt för ”stoppa-Mona” kampanjer inom partiet, när hon ställt upp för nomineringar till att bli partiledare. Med dessa låga odds har hon i senaste valet till partiledare, efter att flera favoriter tackat nej, ställt upp och sagt sig vilja bli partiledare. Nu står hon mitt i en valrörelse, där opinionssiffrorna haglar tätt och där hennes egen popularitet som statsministerkandidat ligger långt under Fredrik Reinfeldts siffror.
På fråga från en journalist hur det känns att få så mycket emot sig, säger Mona Sahlin att hon har inte några negativa känslor. Hon säger sig förstå, att hon som första kvinnliga statsministerkandidat har en manlig mall att jämföras med och det skapar en del problem för folk. På partikansliet på Sveavägen finns dock optimismen, där man säger sig vara stolt över, att Mona Sahlin trätt fram som en statsmannamässig ledare efter presentationen av de rödgrönas politiska valplattform.
Mona Sahlin kom in i riksdagen som väldigt ung kvinna med söderslangen i språket i en tid då Olof Palme var partiledare. Han är en förebild för henne. Men det ligger något i den karaktäristiken som ”söderböna”, som fortfarande ger en del ledtrådar till det som händer idag. Grunden i hennes personlighet är fortfarande söderbönans. Det är därifrån hon fått sin politiska inspiration. Språket hänger fortfarande med. Smaka på uttryck som ”vi har tatt fram 3 miljarder”. Hon fräser till Fredrik Reinfeldt, att komma ner från sina höga självgoda höjder, när han undrar om Mona Sahlin känner till sitt eget program. Han från Östermalm skall inte nedlåtande läxa upp henne. Det ligger något i blicken av undergivenhet hos Mona Sahlin, när hon snett uppåt höger möter Reinfeldts argument och blick. I de lägena svajar hon på typiskt ”Sahlin-vis” på rösten. Det som folk inte gillar. Men detta är ränder från tiden som ung sosse från söder I Stockholm. Göran Persson har karaktäriserat henne som en som inte tänker och analyserar politiskt, utan hårdjobbar som en arbetare. Något av en antiintellektuell arbetare. Hon tycks inte heller analysera kritiken mot henne.
Mona Sahlin har dock inte gått hem hos svenska folket som en stadsministerkandidat. Det kan vara söderslangen eller mjukheten i tilltalet med huvudet på sned som författaren Anders Ehnmark skriver på Newsmill. Hon försöker nu vara bestämd och säga, att det är hon som leder det rödgröna blocket, när Lars Ohly driver på och på presskonferenser inte kan hålla tyst om vad han tyckt i de interna diskussionerna.
Man kan hoppas att hon rider igenom stormen. Hon är nog härdad på den punkten. I de fem senaste opinionssiffrorna ledder den borgliga alliansen, och det skall väl till något alldeles extra i skandalväg, för att något skall ändra på det.
Blogginlägg i Tiden 
