Håkan Juholts linjetal på extrakongressen

Så stod han där mitt i kretsen av socialdemokrater hungrande efter en ledare. Han hade fötterna på den röda   (s)-rosen invävd i mattan hans skor trampade runt på. Nu ville de höra honom. Göran Persson sade att han var nervös före talet. ”Det måste bli bra!”.

I en rörelse, där nästan alla känner alla och har arbetat samman i ett antal år beroende på ålder, så blir det en väldigt förtätad stämning. Det vibbrerar i luften av förhoppningar och framtidstro och blickarna som möts  säger tydligt, att nu gäller det! Det finns en vilja att ta sig ur svackan, den djupaste sedan förra seklets början. Det är så det går vibrationer i själva golvet av det nervösa fottrampet.

 Han tog först tag i kulturens bärande krafter för folkbildning och sammanhållning allt från museér, teatrar till andaktsrum. Som om att någon hade trott att han var en kulturellt obildad från Oskarshamn, som i flera generationer enbart kunnat förskjunka i sin  partigrupp och tryggt haft sitt  (s) styre och inte behövt bry sig så särskilt mycket över något annat. Nej, det sägs också att han både läser böcker och gillar kultur.

Det har sagts att han är fast förankrad i det socialdemokratiska ideologin. En sann ideolog alltså! Han har beskrivit det i flera artiklar på Newsmill. Juholt menar att om vi har jämlikghet, ett bra välfärdssystem och goda sociala skyddsnät, så får vi tillväxt. Nu är det så att den offentliga sektorn behöver pengar och det sker via skatter. Fram till Olof Palmes tid, så tillfördes skattemedel i en ständigt ökande procent för att bygga välfärden. Med Palme infördes principen att det finns ett tak för hur stor skattebördan kan bli och efter det så har ett antal sparpaket och effektiviseringsprojekt sett dagens ljus. Johult signalerade inga stora skattehöjningar heller. Under alliansens tid har de privata aktörerna bredit ut sig i den offentliga sektorn. Juholt talade skarpt emot att vinster komna från skattepengar i t.ex. i våra skolor läggs i aktieägarnas fickor, istället för att gå tillbaka till skolorna för att förbättra för eleverna och t.ex. garantera sjuksköterskor och kuratorer i skolorna. Den tillväxt vi skall ha skall vara färankrad i rätta värderingar, dvs en ”väreburen tillväxt”.
Håkan Johult talar med glöd och entusiasm. Han får in sina humorinpass och  sågar liksom på vedklossar med parallella rörelser av händerna och böjda armbågar sig igenom talet. Intrycket är att han har stolpar i sitt manus. Han läser definitivt inte innantill.

Applåderna smattrar genom salen och polstrar sig kring hans talarposition, nästan så han lyfter från golvet. I detta kan han visa sig riktigt uppsluppen. När han kom in på försäljningen av statliga bolag och särskilt  Vin&Sprit så använde han sin ralgerande humor, hur företaget via privata mellanhänder hamnat i finska staten. En Skåne är inte längre skånsk.

Mest känslosam blev han, när han  talade om barnfattigdomen, som ökar i Sverige. Ett liv skall inte för alltid präglas av i vilken familj man råkat bli född. Alla skall ha samma möjligheter efter sina förutsättningar. Han gick emot att yrkeslinjerna inte behöver teoretiska ämen och därmed ej högskolebehörighet.  Varför kan inte  han bejaka handkraften och yrkeskunnigheten, som byggt Sverige? Så sent som när jag gick i skolan talade vi om ”de förlästa” och de som kunde fixa med händerna. Där har kuttingen vänts upp och ner. Det började med att yrkeslinjerna införde studentmössa. Sedan kom de teoretiska ämnena. Resultatet är att många aldrig når slutet på sin yrkesutbildning och hamnar i arbetslöshet. Juholt ville högpriotitera att motveka barnfattigdomen i ett tillräckligt generöst trygghetssystem. Ett löfte som förpliktigar.

Efteråt var till och med Göran Person riktigt nöjd. Fotfolket hade fått vad de behövde för att börja känna vind i segeln. Efter detta får Juholt möta den så kallade verkligheten. Blir det att dra igång förra seklets klassiska socialdemokratiska program, som Juholt ville kalla ”social demokrati”, ja då kan man undra hur väljarna, som fått mer pengar i plånboken under alliansen och fått känna på att det lönar sig att arbeta, vad de tycker.

Sannolikgt kommer alternativet i svensk politik att bli skarpare presenterade och det är bra för väljarna.

Publicerad av Blogginlägg i Tiden

Jag har yrkesmässigt arbetat som barnläkare under hela min karriär. Innan jag var klar med utbildningen, så anknöt jag mig till en forskningsinstitution på Karolinska Institutet under professor Torbjörn Caspersson. Han fokuserade på Medicinsk cellforskning. Jag har brett allmänintresse med fokus på barnsutveckling, samhällsdebatt, politik, religion, konst, litteratur och film. Har ett starkt fotointresse och har haft 4 utställningar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: