Thomas Bodström
I dessa tider, då det ligger i tiden att stoppa in diverse beteenden i diagnoser kan man undra hur väl ADHD stämmer in på Thomas Bodtröm. Ett kardinalsymtom är en bristande impulskontroll.
Bara att sticka till USA innan valspurtens slut med familjen och då några stycken partisympatisörer ville ha Bodström som näste partiledare var ju en snabb inte så övertänkt impuls. Han hade för avsikt att skriva en bok om amerikansk politik. Han fann dock inte det så roligt och framförallt krävde det en asträngning i inläsning. Då föll han för nästa impuls, nämligen att skriva en skvallerbok om det svenska politiska och kulturella livet ”innifrån”. Det var ju en smartare impuls ur inkomstsynpunkt, särskilt som han så nobelt avsagt sig riksdagsmannalönen under tiden i USA.
Att ge sig på att skriva en hel bok om spelet innifrån, där han själv varit så kort tid efter Görans Perssons inplockning av honom som justitieminister ter sig också som ett snabbt hugskott. De intryck han samlat på sig inifrån under den korta sejouren – kan man tro på dem? Det kräver en väldig koncentration och uppmärksamhetsförmåga och det saknas i stora delar hos en impulsdriven person liksom bearbetning och eftertanke. Tanken rusar fort och reflektionen stryps. Håkan Juholt har svarat med att Bodström varit fotbollsspelare längre tid än han varit i socialdemokratin och därför ser han politiken som ett spel. Den har större allvar än så menar Juholt.
Bodström slår friskt omkring sig. Avfärdar till hälften Håkan Juholt som ett mycket osäkert kort och Carin Jämtin avfärdas helt som en omöjlighet. Att avsättningen av Mona Sahlin var en komplott var kanske ingen nyhet, men att skära upp sår igen som plåstrats om så väl under det ståtliga officiella avskedet av Mona Sahlin är också väldigt impulsartat utan känsla för finess, inlevelse och hänsyn. Motståndarna får ännu vassare och fränt förmulerade karaktärsdrag. Det gäller Carl Bildt, som ”Sveriges mest överskattade politiker”, Fredrik Reinfeldt som är ”skicklig på att säga en sak och göra en annan”. Jag skulle vilja säga att förväntningarna på Thomas Bodström som politisk ledare är klart överskattade. Vi skulle alla få svåra stressymtom med honom som stadsminister!
Det impulsdrivna beteendet gör att allting går för fort. Det är breda fartränder längs Bodströms väg. Hans tal både i politiken och som advokat i rätten forsceras fram. Det känns onekligen som att även den senaste bokprodukten har passerat en snabb inre press dikterad av en yttre utgivningsdag.
Lena Melin i Aftonbladet tar Bodström i försvar. Hon säger att ”han brinner för något”. Det är nog viktigt att ta reda på varifrån den elden tar sin näring.
I det lilla Sverige finns det egentligen inte plats för en sådan bok som Bodström nu släpper. Det flesta vet det mesta om alla och det är bara längtan efter kassaklirr, som kan driva fram en sådan utgivning.
Blogginlägg i Tiden 