
Illustration: Magnus Bard – Stockholms stads strategi mot våldsbejakande extremism har beslutat att stötta ungdomar som kommer hem från ett deltagande i IS krigföring för etablerande av ett kalifat på landområden i Irak och Syrien. Dessa ungdomar skall få hjälp att skaffa jobb, bostad och vid behov vård. Ett likande beslut fattades av Örebro kommun, som har ett flertal somaliska ungdomar, som varit nere i Irak och Syrien och krigat. En av de som varit med i kriget gav en lång intervju i SVT och redogjorde för sina tankar. Han var ingen som var förändringsbenägen, utan planerade att vända åter och skulle han dö i kriget, så var det ett martyrskap, som han såg fram emot.
Signaler att ta hand om återvändande krigare från Islamiska staten har inte stått oemotsagda i media. Hanif Bali (m) skriver i Expressen den 21/5 att vi kommer att infinna oss i en situation där flyktingar flyr IS och hamnar i Sverige i arbetslöshet och fyr-hands boenden, medan IS krigarna får en gräddfil till bostäder och arbete. Andra ser det på annat sätt. En ledare i DN den 21/5 påvisade att problemet var komplicerat. Det kan se ut som att värna förövare, men drog slutsatsen, att resultatet att inte göra något var ännu värre. Det var att låta en återvändare få traska runt i samhället utan verktyg att förändras var knappast tilltalande.
Den 22/5 i DN skriver statsvetaren Marco Nilsson att jihadister är inte alltid terrorister och han menade, att det som saknas i dag är bidrag från samhällsvetare och beteendevetare för att skapa en mer nyanserad bild av ett komplext socialt fenomen. I inget av dessa två inlägg i vår största tidning DN nämns nödvändigheten av att ta in religion psykologisk expertis. Det behöver inte vara så avancerat. Det räcker med personer, som har egen erfarenhet av strikt religiöst reglerade sammanhang.
De ungdomar som ger sig iväg till IS för att deltaga i kriget gör det inte i första steget för att de är arbetslösa eller misslyckats i skolan. Det gör det av religiösa skäl. De ser en möjlighet att få leva i en ren islamisk stat, där alla trackaserier de möter i Sverige inte finns och de kan följa profetens uppdrag till punkt och prickar. De traskar inte omkring i vårt samhälle utan verktyg. De har sin djupt förankrade tro att förlita sig på. Flickorna som åker till Irak och Syrien blir kallade till att vara mödrar till barn, som växer upp till rättrogna muslimer och slipper också att få sina schalar avslitna. Detta är något stort och revolutionerande för dessa troende ungdomar. De låter sig inte omvändas, om de får en bostad, men tackar Allah för det och tar tacksamt emot vad de får.
Där kan cellgrupper bildas för rekrytering av nya krigare. Om det sekulariserade Sverige inte förstår detta kommer man alltfortsatt att hugga i sten med alla sin ”kloka” åtgärder. Samhällsvetare och beteendevetare måste ta hjälp av religion psykologisk expertis. På vissa håll pågår verksamhet av imamer i moskéerna, där Korantexter analyseras, men resultaten har inte läckt ut i någon större omfattning.
Mona Sahlin som är regeringens samordnare för arbetet mot våldsbejakande extremism har påtalat bristen på deltagande i debatten från muslimska ledare. Detta gör att den religionspsykologiska expertisen måste sökas utanför det muslimska samhället, vilket inte gör analysen sämre. Till Mona Sahlin: vidga kompetensen med personer som vet hur religionen fungerar i människors liv!