Sverre Larsson och Livets Ord
I samband med den turbulens som varit kring tidningen Världen idag utgiven av Livets Ord tre dagar i veckan har den gamle Lewi Pethrus-kompanionen Sverre Larsson uttalat sig. Han handplockades till Lewi Pethus dagstidning DAGEN, när den var inne i en svår ekonomisk kris. Sverre Larsson var då småföretagare inom fiskeribranschen men också hängiven pingstvän. Han har sedan länge varit en supporter till Ulf Ekman och Larsson sitter med i styrelsen för Världen idag. Det var han som föreslog, att Ulf Ekman skulle gå in som ansvarig utgivare. Felicia Svaeren fick gå som chefsredaktör, eftersom hon var för lågmäld enligt de mått som Livets Ord har för en tidning, som skall vara rörelsens språkrör. Efter henne har Lukas Berggren gått in på hennes post. Till bilden hör att tidningen har ekonomiska problem. Flera än Svaeren har lämnat i protest mot den kontrollmekanism, som träder i kraft då den högsta ledaren på Livets Ord går in och blir vid sidan av styrelseledamot även ansvarig utgivare.
Jämförelsen mellan Ulf Ekman och Lewi Pethrus
Det är känt sedan Livets Ords begynnelse, att Ulf Ekman gärna jämställer sig med Lewi Pethrus. Ekman menar sig ha ett speciellt gudomligt uppdrag för Guds sak i Sverige. Ulf Ekman skrev om Lewi Pethus på sin blogg den 4/9 2009 att Pethrus var banbrytare, kontroversiell, av somliga uppfattad som sekteristisk men sågs så småningom som gränsöverskridande. Det låter som en beskrivning Ulf Ekman vill ha av sig själv. Det märkliga är nu att Sverre Larsson gör en jämförelse mellan Ulf Ekman och Lewi Pethrus i ett inlägg på tidningen DAGEN. Sverre Larsson säger att Lewi Pethrus var speciell – och det är Ulf Ekman också. Detta måste ligga till grund för Larssons dragning till Livets Ord, som han ser som den aggressiva mot världen fonderande rörelsen, vars medlemmar är duktiga på att offra pengar till församlingen. Det är en viktigt värdemätare för Sverre Larsson på att det står rätt till i församlingen, nämligen att folk öppnar sina plånböcker. Han ängnade många år i pingströrelsen åt att åka runt och manade medlemmarna att offra sina pengar till tidningen DAGEN med gott resultat.
Exakt hur Sverre Larsson likställer Ulf Ekman med Lewi Pethrus är oklart. Ändå är det mäkta förvånande. En likhet är dock att Lewi Pethrus var just ansvarig utgivare för DAGEN under många år. Sverre Larssons förslag till Ulf Ekman att gå in som ansvarig utgivare leder sannolikt Sverre Larsson tillbaka till gamla goda tider.
Religionspsykologi
När religionspsykologiprofessorn Hjalmar Sundén i sin bok Religionen och rollerna (Verbum 1971) skrev om Lewi Pethrus fann Sundén en genuin religiös erfarenhet, då Pethrus var ensam i naturen och gjorde en stark gudsupplevlese i nära koppling till sin naturupplevlese. Pethrus upplevde skapelsen, som en uppslagen bok och den var ett fönster genom vilket han kunde skåda Gud. Sundén kallar detta ett ‘genuint uttryck för en äkta upplevelse’, eftersom det var inte heller så som det brukade uttryckas i den rörelse han var ledare för.
Det var denna grund i Lewi Pethrus gudsupplevelse, som gjorde att han aldrig kom i närheten av osund extas.
När det gäller Ulf Ekman ligger han långt ifrån den solida grund, som Pethrus vilade på. Ekman har i sina scenframträdande och predikningar tappat fotfästen och givit sig hän untan kontroll. Han var med och inspirerade till att medlemmarna skulle kräkas i hinkar, som delades ut i mötena för att få ur sig sina odna andar. Ekmans predikostil ligger också lika långt från den lågmälda samtalston som Pethrus praktiserade. Ekman har ett så snabbt ordflöde att tanken kan inte alltid hänga med. Han har också en svag förankring i den bibeltext han läser. När han läser texten finns alldeles för lite förankring, tyngd och eftertryck med konstpauser, som om han inte tar in det han ser står skrivet. Det går för fort helt enkelt. Sedan kan predikan handla om något annat än vad som fanns i texten. Hela Ekmans förankring i religionen känns förvånansvärt grund. Det talas mycket med stora åthävor, men var finns djupet?
Att i samma text i en tidningartikel nämna Ulf Ekman och Lewi Pethrus låter sig uppenbarligen göras rent tekniskt, men i djupare mening helt omöjligt. Sverre Larsson må förlåtas för sitt goda uppsåt, men som gammal pingstpredikantson blir man beklämd av att se Sverre Larsson i sitt nya sammanhang. Ulf Ekman kommer inte att gå till historien som en folkrörelseledare, utan en som eldar på folket till diverse religiösa uttryck. Det hamnar man inte i historien för.
Blogginlägg i Tiden 
