När Livets ord skulle inviga höstterminen för sina skolor 2014 valde man att göra det i Katarina kyrka på Söder i Stockholm. Det fanns antydningar om att Livets Ord kände sig befryndad med Katarina församling och ville placera församling i den karismatiska rörelsen. Visst händer det saker i Katarina kyrka med betydande ökning av besökare, men så mycket av Livets Ord hittar man inte där. En liten historisk beröringspunkt finns i det faktum att kyrkoherden Olle Carlsson är född in i pingströrelsen och var som ung med i Citykyrkan då pastor Stanley Sjöberg var ledare där.
Egentligen är skillnaden så stor att beröringspunkter måste göras i stora drag, som att det rör sig om två kristna församlingar – punkt slut. Bibeltolkning och trons praktiserande utgör motpoler i svensk kristenhet. Livets Ord som ingår i trosrörelsen tar bibeln som Guds rena sanna ord bokstavligt. Jesus dog på korset för våra synder och uppstod på tredje dagen. Underverken i bibeln är tecken på Guds makt och till inspiration för församlingen att praktisera helbrägdagörelse och driva ut onda andar, vilket i rörelsens begynnelse skedde mycket drastiskt. Skapelseberättelsen speglar hur världen kom till och vår tidsålder är snart slut och Jesus kommer snart tillbaka för att hämta sin församling till himlen.
I rörelsens första tid växte den med tillströmning från redan troende människor från andra frikyrkor. Det hade blivit för tort och stelt i deras hemförsamlingar. I Livets Ord fick man ge sig hän. Det har nog aldrig varit stora skaror direkt från icke religiösa miljöer som har anslutit sig. Utomlands i församlingens mission finns en tillväxt, som till viss del handlar om att gå från icke tro till tro. De som ansluter sig vittnar om en tydlig omvändelse, som följs av ett vuxendop om inte det skett tidigare. Man byter kontext i ett ögonblick och lämnar ett liv i synd och livet i församlingen är det mest väsentliga i livet.
I Katarina församling kan man höra predikningar om att Jesu uppståndelse inte skall tolkas bokstavligt. Hans underverk är metaforiska berättelser. Att vatten blir vin i bröllopet i Kanan handlar om vårt sökande efter glädjen, ty vinet symboliserar glädje. I gudstjänsterna har man slutat att läsa Svenska kyrkans trosbekännelsen och sjunger stående i stället psalmen ”Jag skulle vilja våga tro” av T Littmark, Det talas mycket mer om Guds bottenlösa kärlek än att Jesus kommit hit för att frälsa oss ifrån våra synder. Hans blodiga död kan uttryckas i en predikan som motbjudande i sitt öppnande av frälsningens väg. Jesu himmelsfärd kan raljeras som svårtolkad sputtnikfärd
Alla mässor böjar i Tizébönen med ett rop ur själens djup: ”Herre hör min bön, Herre hör min bön svara mig när jag ropar”. I allt detta finns en ton och ett anslag som fungerar och berör människor. Kyrkan har ställt sig på de frågande och sökandes sida och möter dem där i själva gudstjänstordningen. Det förekommer delgivningar (vittnesbörd) om djupgående förvandlingar. Man talar inte om nya som kommit till tro, men snarare hur många som gått igenom församlingens tolvstegsprogram, som finns för både missbrukare och normalstörda. Nya människor tas direkt in som volontärer. Ingen frågar hur eller vad man tror på. Det är liksom en privatsak och många privata varianter finns det.
Pånyttfödelse som i Livets Ord handlar det inte alls om. Det kan vara intressant att notera att så olika innehåll kan beröra människor och föra dem till ett sökande och in i aktiv tro fast naturligtvis på väldigt olika sätt rent psykologiskt. Det säger att tolkningsmodellerna inte är avgörande utan hur det hela förpackas och framförs. Det kommer dock att attrahera olika typer av människor.
Blogginlägg i Tiden 