I en religionsdialog – Skall man dölja skillnader eller påvisa dem?

 Attacker från IS inne i en Koptisk kyrka i Egypten på Palmsöndagen 9:e april 2017

Historien har varit full av religionskrig. I vår tid ser vi terrorattacker med starka inslag av religiösa motstridigheter. Islamistiska terrorattacker slår inom islam mellan shia och sunnimuslimer och islam mot kristna. Det sker inte med spetsfundiga teologiska debatter, utan genom blodigt dödande med våld. Kristna i mellanöstern har blivit frekvent måltavla, särskilt de kristna koptikerna i Egypten, senast den 26 maj 2017.

 Påven har varit i Egypten och sökt försoning mellan kristna och muslimer. Det har skett genom omfamningar och en stor mässa i en arena. Anledningen är det extremistiska våldet från IS mot kopterna i Egypten. Under en gudstjänst kom IS soldater som objudna gäster och dödade ca 200 kopter i den firande församlingen (se bild). Påven har fått kritik för metoden att sammanföra religionsledare och visa vänlighet, då arbetet mot terrorism kräver en strategisk intellektuell kamp enligt kopten Fawzy  Faheem   intervjuad i tidningen The Guardian.

  Det finns också i den svenska kontexten en räddhågsenhet att lyfta fram skillnader i de båda religionerna islam och kristendom. Det tros skada mer än klargöra. Vi hade före inflödet av flyktingar  hösten 2015 ca 5 hundra tusen muslimer i Sverige. Med tillkottet 2015 och hög fertilitet är 1 miljon muslimer inom räckhåll de närmaste 30 åren. Att inte diskutera skillnader rörande kulturella och religiösa skillnader är att sopa under mattan, där det kommer att växa fram subkulturer, som går isär och med svåra konflikter som följd

 I synen på Jesus finns det avgörande skillnader mellan Bibeln och Koranen, som skrevs på 600-talet efter Kristus. Den centrala satsen i islam är att ”Allah är en och Muhammed är hans profet”. På flera ställen säger Koranen, att man inte får sätta något bredvid Allah.  De kristna får inte kalla Jesus för Guds son och sätta honom bredvid Gud. Alla kristna som håller fast vid detta tillhör de otrogna och är tillåtna villebråd enligt IS. Alla otrogna skall förpassas till den eviga elden. Enligt Koranen dog inte Jesus på korset. Det tycktes bara vara så. Han upptogs nämligen till Gud direkt. Därmed finns inte Jesu död med sitt försoningsoffer till syndernas förlåtelse. Det kan heller inte som följd av detta finns någon uppståndelse. Därmed tog Muhammed bort hörnpelarna i den kristna läran, när han skrev Koranen under en period av 22 år enligt uppgift dikterad av ängeln Gabriel drygt ett halvt millenium efter Kristus.  Koranen erkänner dock jungfru Maria, som födde Jesus och därmed den obefläckade avelsen.  Om Jesus inte får kallas Guds son, så får man räkna honom som en bland profeterna.

Att Jesus togs upp direkt från korset, därav följer att han enligt muslimsk lära skall komma tillbaka. Där är kristna och muslimer överrens. Dock kommer Jesus tillbaka som imam enligt den muslimska läran och då kommer muslimerna att följa honom. Så det finns avgörande olikheter och flera av kristendomens viktigaste hörnstenar är raderade genom texterna i Koranen.

Det kan vara en fördel att vi ser detta och öppet samtalar om det och vi kan förstå dess bakgrund och bli överrens om hur vi lever parallellt med detta, som goda grannar.  IS-våldet tar kraft ur detta och ser de kristna som otrogna och de bör därför utrotas.  

En väg som står öppen är att mötas som människor utan att se varandra genom filtret av urkunderna. Som människor finns det mycket som förenar oss, när det gäller livets grundvillkor.

Journalisten Sune Olofson tittar tillbaka på sitt liv i en ny bok

Sune Olofson journalist och pingstpastorsson har skrivit boken Gudsfruktan & Djävulskap om sitt liv i en tillbakablick. Han kom från den kristna veckotidningen Evangelii Härold till Expressen och slutligen Svenska Dagbladet där han blev en djärv och driven journalist. Han lever nu ett aktivt pensionärsliv. Han finns på Facebook och lägger ut ett dagsaktuellt ämne i stort sätt varje dag som genast hakas på av många av hans vänner från media och kyrka, en sort förlängd journalist karriär, från en kvarvarnade redaktörsposition.

Uppfostran i pingstmiljön

Fadern

I början av boken redogör Sune för den pingstmiljö han växte upp i. Fadern Uno Olofsson var som de flesta pastorerna i pingströrelsen vid den tiden outbildad både i det dåvarande svenska utbildningsväsendets naturvetenskap, humaniora och teologi. Det som fanns var 6 veckor bibelskola i någon av de större pingstförsamlingarna. Det var en medveten strategi från pingstledaren Lewi Pethrus. Han menade att t.ex. Missionsförbundets pastorsutbildning på Lidingö generade strömlinjeformade och likriktade förkunnare utan personligt uttryck. Detta innebar, att det växte fram många original bland pastorerna, vilket på sitt sätt berikade rörelsen. Deras främsta utbildning var på knä med en öppen bibel, skriver Sune. De behöll sina typiska personlighetsdrag och stängde av influenser från det övriga samhället. 

Bokstavstolkning

Sune redogör för faderns bokstavstrogna tolkning av bibeltexterna, som den enda möjliga. Det gällde både i uppfostran inkluderande aga enligt Guds ord och sexualiteten vars enda tillåtna hemvist var äktenskapet. Nöjen som bio, teater, romanläsande och dans samt rökning och alkohol var inte accepterat och föll sig naturligt för de som anslöt sig och blev frälsta.  Efter knäböjandet vid botbänken sjöngs sången: ”Synd och värld farväl för evigt, aldrig får du mig igen” och glädjetårarna flödade och den nyfrälsta omfamnades in i gemenskapen.  Sunes beskrivning av faderns predikantkaraktär skulle jag vilja säga var den allt dominerande i rörelsen.  Några enstaka pastorer i stortstadsförsamlingarna kunde uttrycka avvikande tankar från mittfåran, men då gällde det Lewi Pethrus ständigt flödande ny initiativ, som han oftast lanserade på rörelsens gemensamma konferensvecka i Nyhem Mullsjö.  Så Uno Olofsson var en genuin till hundra procent rättrogen pingstpastor och majoriteten i rörelsen var som han.  Han t.o.m. följde sin Jesus in i hans 40 dagars fasta och Uno vägde 48 kg, när den var över.

Sune fick smaka på agan med riskvistar, som han själv fick hämta från skogsdungen.  Ibland kostade Sune på sig att driva lite med fadern och kom hemdragandes med riktig stora grenar.  Då fick Sune bakläxa och fick gå och hämta en ny. Inlåsning i familjens källare förekom också som bestraffning.

Hormonstorm och utbildning

Hormonstormen drabbar även Sune och med sina frälsta kompisar, tittar de på de vuxna församlingssystrarnas bröstbehag och höll sig i närheten av dem, för att kunna fånga en liten häftig beröring.  Samtal om kärlek och sex förekom inte alls i hemmet. Det var ett förbjudet ämne.  Sune träffade sin stora kärlek på den pingstägda folkhögskolan Kaggeholm, som var ett av Lewi Pethrus skapade verk. Sune och hans Marianne Lindh träffades tämligen oskyldigt men ändå för mycket för skolans ledning. Därtill hade Sune köpt en bil tillsamman med en kamrat och smet iväg efter att god natt ronden gått runt i skolan. De tog bilen in till Stockholm med flickvännerna till sent in på småtimmarna särskilt lördagar. Sune och Marianne fick lämna skolan.  Sune blev mäkta irriterad och gick därifrån. Relegeringen gjorde ingen större skada, då Sune strax därefter började på Poppius journalistutbildning, vilket var som gjort för hans personlighet.

Hur präglades Sune av fundamentalismen?

 Det är svårt att riktigt värdera hur starkt den fundamentalistiska miljön påverkade Sune på djupet. Den knäckte honom inte. Han var en liten rebell, som bröt mot det förbjudna. Han borrade bland annat upp sin moped till 70 km/tim och fick be om förlåtelse inför hela församlingen, med pappan stående bredvid och klara upp det hela där. En äldre bror var en ännu starkare rebell, gjorde inbrott i en kiosk och hamnade i barnavårdnämndens händer.  Han fick gå till sjöss vid 15 års ålder hos en kristen redare. Sune tog dock med sig agan, när han fick sitt första barn, vilket Sune djupt ångar. Det visar dock hur starka ränder i uppfostran inte suddas ut så lätt.

Bibelsmuggling och Barncenter

Efter att Sune berättat om sin uppväxt kommer historien om hans bibelsmugglig till Sovjetunionen. Den bibel som format fadern till genomkonsekvent fundamentalist och hårda nypor i familjen var dock värd att spridas till det kommunistiska Ryssland genom halsbrytande båtfärder över Östersjön. Ibland fick sjöräddningen rycka ut och rädda Sune och hans vänner. Det talar för mig om en rätt ytlig revolt mot fadern. Han kom i nästa skede, att vara med och bygga ett barncenter i Moskva för handikappade barn i starkt samarbete med pingstförsamlingen i Järfälla, som Sune med familj tillhörde i många år. Det kom att bli ett utbildningscenter för hela Sovjetstaten med hjälp av handikapprofessionen från Sverige.  Det fanns alltså mycket kristet patos kvar i Sune efter att han blivit vuxen och lever sitt eget liv. Han revolterade inte så pass att han lämnade tron. Läget i nutid talar mest för en rätttrogen pingstvän

Journalisten

 Evangelii Härold

Efter journalistutbildning började Sune a skriva i pingströrelsens veckotidning Evangelii Härold (EH), vars chefredaktör under många år i början av dess utgivning var författaren Sven Lidman.  Där visade Sune att han tänkte fritt och gick vid ett tillfälle emot tre ledare av Lewi Pethrus i tidningen DAGEN. Pethrus stöttade president Nixons angrepp på Vietnam 1969 och argumenterade i DAGEN för det, vilket Sune fann omöjligt med tanke på de napalmbomber som förekom mot civila. Med ett ja från dåvarande chefredaktören för EH Willis Säwe skrev Sune en artikel och gick emot Pethrus. Några månader senare fick Sune ett ”nyp i örat” av Pethrus.

Expressen  

Från Evangelii Härold, där Sune kände sig lite kringskuren sökte han sig till Expressen och fick ett vikariat hos chefredaktören Bo Strömstedt. Deras två fäder Harald Strömstedt och Uno Olofsson var båda pastorer i pingströrelsen och kände varandra väl . Sune var en gång med sin pappa till pastor Strömstedts hem.  Så chefredaktören på Expressen och vikarien Sune Olofson hade en del gemensamt. Det var vid anställningen på Expressen som ordet ”djävulskap” myntades att få utgöra del av rubriken på Sunes bok. Hur det gick till kan läsaren själv få upptäcka i Sunes bok. Under tiden på Expressen skrev Sune flera kritiska artiklar om ledarskapet i pingströrelsen och fick t.o.m ett skarp och kritiskt brev från Willis Säwe, som blev Lewi Petrus efterträdare i Filadelfiakyrkan. Sune var i en rebellisk fas och ångrar en del av det han skrev då.

Svenska Dagbladet  (SvD)

Efter tiden på Expressen fick Sune ett vikariat på SvD. Han fick rätt snart fast anställning där han blev kvar i många år. Han har skrivit om mänskliga fri- och rättigheter bakom järnridån samt svensk inrikes- och försvarspolitik. I boken går Sune in mer i detalj på hans bevakning av ryska ubåten U-137, som gick på grund i Karlskrona skärgård 1981, fick han tidig som journalist ta tag i.  I dessa återgivningar under yrkets gång, framträder en driven journalist med stor passion för yrket. Det är i arbetet för den irakiske läkaren Zewar Al-Dabbagh, som Sune får spela ut sitt hela register och visar att han hamnat på rätt plats i livet. Av allt detta kan läsaren ta del av i boken. Man kan här se hur Sunes hela historia med en rättskaffens tro från pingstmiljön, genom behovet att stå upp för rätten till sitt eget liv och att kämpa för de utsatta som de handikappade i Ryssland, samt ett upparbetat nätverk med hela säkerhetsapparaten i Sverige ger sig Sune in i dessa spännande händelse. Boken är värld att läsas om du vill få ett riktigt grepp om Sune.

Kommentar

Jag har i alla detaljer av Sunes uppväxt en mycket likartad historia. Jag fick dock aldrig smaka på aga. Vi är årsbarn och under Sunes tid på Evangelii Härold började jag skriva små inlägg där och senare en hel del i DAGEN.  Från Sunes tid på Brännpunkt SvD deltog jag med artiklar vid 3 tillfällen. Bland annat skrev jag om flickan Sara i Knutby och hur hennes beteende kunde förstås ur Knutbyförsamlngens  märkliga kontext. Den artikeln blev det mycket respons på.

HEDERSKULTUR OCH MÖDOMSHINNA

Det har förekommit inom vår svenska förebyggande hälsovård, att en barnmorska på en ungdomsmottagning har skrivit ut oskuldsintyg, när en flicka från mellanöstern med sträng hederskultur ville bevisa sin oskuld.Tyvärr innebär det att man håller liv i en myt om att kvinnor som inte haft samlag har kvar en mödomshinna och det är en garant för de som hållit på sig till bröllopsnatten.

Oskuld kan inom hederskulturer bevisas genom att visa upp en blodfläck på det vita lakanet dagen efter bröllopet. Kan den nygifta kvinnan inte göra det är risken stor att äktenskapet upplöses. Många löser detta genom att med vasst föremål mot ett finger droppa tillräckligt med blod på lakanet och visa upp det för sin man eller föräldrar/svärföräldrar. Jag har fått mig det berättat av libanesiska kvinnor.

Man kan förstå barnmorskan i de enskilda fallen, men i stället måste vi hjälpas åt att ta död på den gamla myten. Det finns faktiskt ett underlag för att myten kan hållas vid liv. Som barnläkare kan jag på barnavårdscentralerna vid undersökning av friska barn vid nyckelåldrarna 1-2 månader och 6 samt 10 månader upptäcka på ca 5% av flickorna att de inre mindre blygdläpparna sitter ihop av ett tunt membran, som vi benämner synechier. Det kan variera i storlek från en mindre del till hela inre blygdläppars utsträckning. Vi gör inget åt de under 1:a levnadsåret, eftersom det oftast löser upp sig spontant. Det är ju också praktiskt för blöjbarn att ha som skydd. Vid 18 mån kontrollen följer vi upp flickorna och om det då finns kvar, kan en mild kortisonkräm en gång per dygn hjälpa till att luckra upp och få isär de inre blygdläpparna. Jag mötte en gång en mamma som hade en 4-årig flicka. Mamman kom springande till mig och var alldeles förtvivlad. Hon hade upptäckt synechier på sin dotter och trodde att det inte fanns något där innanför. Det är den äldsta flicka jag stött på under 40 år som barnläkare som haft kvar sina synechier så länge. Skulle det ligga kvar längre hos någon promille bland unga kvinnor så blir 1:a menstruationen slutpunkten för en synechie.

En mindre grupp mammor har under årens gång sett dessa sammanfogade inre blygdläppar och hållit myten vid liv. Något annat underlag för den finns inte. Ändå har det blivit en överlevande myt, som skapat stort lidande för unga kvinnor.  Att skriva ut oskuldsintyg kan alltså inte göras på det en barnmorska ser, när hon undersöker tonårstjejers underliv. Det blir enbart en nödlösning och välgörenhetshandling. Med detta innebär också att barnmorskan hjälper till att hålla en falsk myt vid liv.

Det är dags att avliva denna dödshotande myt och befria kvinnor främst bland de stora folkgrupperna där hederskulturer alltfort spelar en stor roll. Att det är ovanligt bekräftas av ett fall jag varit inblandad i, där pedagoger i svenska förskolan har tolkat synechier hos en invandrad flicka som omskärelse. Denna personalgrupp ser ju väldigt många flickor och tvättar dem rena under blöjbytarperioden och de kan alltså bli helt ställda om de ser synechier bland förskolebarn. Det bevisar ett det förekommer inte så ofta.

Stora organisationer som FN och Röda korset bör driva denna fråga och i vårt land kan vi inom barnhälsovården berätta för föräldrar om det falska underlaget, där det dyker upp. Skolhälsovården träffar många invandrarflickor och kan informera dem som en rutinåtgärd. I sexualundervisningen i skolan bör denna fråga finnas med och gärna referera till det falska underlaget.

#metoo Det sexualiserade samhället

Som en löpeld över stora delar av världen har via twitter och harchtaggen  #metoo en störtvåg av vittnesmål uppmärksammat kvinnors utsatthet med sexuella trackaserier och våldtäkter. Sverige som anses vara det mest jämställda landet i världen med de mått man mäter med som, rätt till utbildning och arbete samt att bestämma över sina liv och vem man skall gifta sig med samt när man skall skaffa barn. Dock ligger vi kanske inte alls bättre till än andra länder, när det handlar om sexuella trakasserier, som tafsande på kvinnors kroppar och tillmälen och hur deras kroppar är formade. 

Kvinnors utsatthet är ju inget nytt utan har förekommit länge. Det nya nu är att det fått en kanal att föra fram det i sociala medier och de stora tidningsdrakarna, där man också hänger ut män med namns nämnande. Sannolikt har det ökat i takt med tilltagande exponering av kroppar i reklam, TV och film och sociala medier i takt med urbaniseringens förflyttning av folk från landsbygd till städer. Detta har fört med sig en förskjutning från väl rotade, stabila, jordnära relationer till fler ytliga kontakter.  

Den sexuella frigörelsesrevolutionen har öppnat för ungdomar en större frihet till en sexualitet, som inte måste ramas in i formella regler som bröllop och familjebildning.  Utvecklandet av knullakompisar har en icke oväsentlig spridning bland högstadie- och gymnasieungdomar, vilket praktiseras av både unga män som kvinnor i en gemensam överenskommelse. Partnerbyten bland etablerade förhållanden har också bidragit till en känsla av mer lättillgänglig och önskad bredare kontaktytor, för att experimentera med sin sexualitet.

Tusentals unga kvinnor mellan 18 till 35 år tjänar  mycket pengar på att ansluta sig till webbkamera-siter, som tillhandahåller studio, fotograf och betalsystem. Här visar kvinnor, att de vet vilka egna kroppsliga exponeringar, som får männen att trycka på betalknappen, varefter de visar allt som tittaren önskar. Denna sammantagna utveckling har gjort sexualiteten mycket mer närvarande i det offentliga rummet och det har gjort det lättare att göra sexuellt laddade inviter. Unga män känner sig ha en närmare väg till att ytligt prata sex med kvinnor och erövra ytliga erfarenheter. I denna atmosfär uppstår mycket av tillmälen och betygsättning av kvinnors kroppar med icke önskade beröringar och tafsande som  beröring av bröst och rumpklappar. 

Vi har alltså i hela samhället skapat en social kultur som männen inte är helt ensamma bär skulden till, men de blir dess första steg i oönskat beteende efter ett gammalt evolutionärt mönster som initiativtagare. Att förändra allt detta kräver att vi kan se  hela bilden. Det går inte att  lägga ett osynligt handfängsel på män generellt. Det handlar om en attitydförändring, som bland annat har med mänsklig mognad att göra och måste inkludera båda könen. Då handlar det om fostran hemma och undervisning i skolorna och goda förebilder.  En samtyckeslag putsar på ytan och är till för att visa att politikerna gör någonting, men förändrar inget på djupet. Det är ett gigantiskt arbete som ligger framför oss. Vi är mycket sent ute!

Liberal politik har inte förstått föräldrakollektivet

 Liberal politik strävar efter att få så jämlikt uttag av föräldraledigheten som möjligt och huvudsyftet är att kvinnor skall snabbare stiga uppåt i karriären, så vi får lika många kvinnor på alla positioner i samhället och likvärdiga löner.

I den liberala politiken gällande föräldrars villkor, så finns inte barnen.  Utifrån mitt perspektiv, då jag under de 10 senaste åren kontinuerligt mött barn och föräldrar (ca 1200 per år) under 1 års ålder på BVC, så finns en hel del att läxa upp liberalerna med. Möjligen är de heltidsaktiva politikerna flera år från småbarnstiden, så de har glömt hur det var.

När man fått sitt barn efter 9 månaders längtan, så ställs allt på ända. Livet får ett nytt innehåll och det lyser i skinnet på de nyförlösta föräldrarna.  Fokuset hemma är helt förbytt. Det som normalt står högs på önskelistan som prylar och karriär, har automatiskt rankats ner till det som livet egentligen handlar om, nämligen närhet, omhändertagande, tacksamhet och att ta hand om det nyfödda barnet. Det blir en period av fördjupad meningsfullhet och föräldrarna har fått ta del av något som är större än de själva. Denna fantastiska mjukvara finns inte med i de politiska brandtalen. Det är löner och karriär som gäller.

Den hittills delade föräldrapenningen har slagit relativt bra ut och det har gått i en takt som är rimlig.  Framför allt har papporna vunnit på det. Jag har träffat många fäder, som har fått en ny stor erfarenhet i livet, när de äntligen fått pröva på mammors privilegium, att på heltid vara hemma med ett barn. De får något de inte kunde ha räknat ut i förväg.  Att vara delaktig i ett barns hela dag och efter en period ha första tjing på att få möta barnets behov, det har hjälpt dem att få tag i något som är större än dem själva. De har fått en fördjupad livsupplevelse.  De sitter inte när barnet sover och räknar på hur mycket löneförhöjning mamman skall få i sin framtid. Det är klart underordnat.  Föräldrarna har fått är en ingång till småbarnstiden på lika villkor. Föräldrarna talar samma språk, när de pratar om barnet. Jag har hört flera omdömen från pappor som: ”när jag börjar jobba igen, kommer jag tillbakas som en bättre människa” eller: ”vid 1:a barnet var jag hemma 6 mån, men det var för lite, nu skall jag vara hemma 9 månader. Om mjukvarorna inte får vara med i det politiska samtalet blir slutprodukten krass och inta alls bra.

Det är alltstå helt fel att pådyvla föräldrar, hur de skall göra med tiden som småbarnsföräldrar, utan att man som politiker förstår vad man klampar in i. För liberalerna är det viktigare med de politiska slagorden om kvinnors frihet och karriär i samhället.  Kristdemokraterna har förstått, att man måste ge föräldrarna fullt mandat att välja sina liv under familjens viktigaste period.  I verkligheten är det så att det finns egenföretagare bland fäderna utan anställda. För dessa är det problematiskt att stänga firman i flera månader och inte dra in några pengar alls. För denna grupp försvinner pappamånaderna helt och denna familjegrupp missgynnas. Dessa familjer måste själva få välja hur de tar ut föräldrapenningen. Jag har inte hört någon politiker tala om den här gruppen. Våra politiker framhåller helt riktigt att fäder ofta tjänar mer än mammor och det styr uttaget. Lösningen på det problemet, kan vi dock inte lägga på föräldrarna.

Det som nu händer i pappakollektivet är en lobbning på kalas och släktträffar från de som känt på att ta ut föräldradagar till de som ännu inte gjort de att verkligen pröva på. Den processen kommer att bli kraftfullare framöver. Det finns redan en ökning och det växer snabbare för varje pappa som går in i det. Låt denna interna dynamik göra resten av arbetet mot jämnställda föräldrar. Klampa inte in med  nya fixerade relationer i uttaget. Det löser sig självt. OK, kanske lite långsammare, men det blir på föräldrakollektivets villkor. 

Det är också upp till bevis att mammor har ökat i löneligan på grund av att det jobbat mindre hemma. Jag tror inte det.

 Löner skall sättas i sedvanliga förhandlingar och egentligen borde arbetsgivarnas attityd till föräldrars arbete hemma under småbarnstiden förändras i grunden genom en kovändning, där frånvaron från arbetet vid uttag av föräldramånader prioriteras. I dagsläget resulterar det i en eftersläpning i löneligan sägs det. Varför inte tiullskapa en bonus i lönesättningen, för dem som varit hemma med sitt nyfödda barn. Ett nytänkande, där livets mjukvaror skall vara med vid förhandlingsbordet och ett erkännande av dess långsiktiga värde för samhället, som ger effekt långt upp i tonåren. Trygga familjer och trygga barn tjänar vi alla på. Föräldrar skapar vår framtid. Politikernas stress på småbarnsföräldrarna lyfter vi bort och lägger det på arbetsgivarsidan med denna modellösning. Jag är inte dum. Jag förstår att företagare kan skratta åt detta. De borde dock som ett första steg framöver anstränga sig att inte låta kvinnors löner påverkas av hemarbetet. Arbetsgivare skulle må riktigt bra i själen om livets mjukvaror fick var med i den krassa ekonomin. 

Knutby i media igen – Bepansringen har krackelerat och pastor Peter Gembäck talat ut i media

Pastor Peter Gembäck talar ut och öppnar sig i media. Det är nu 14 år efter mordet i Knutby en kall vinterdag i Januari. En kvinna är skjuten till döds och en granne till henne överlevde skadeskjuten. Snabbt rullades det upp ett otroligt drama som pågått i en kristen församling i Knutby utanför Uppsala. Församlingens starke ledare Åsa Walldau höll verksamheten i ett järngrepp med tukt och fysisk bestraffning. Hon hade själv utsett sig till Kristi brud för det bröllop, som många kristna tror skall ske i himlen. Men den teologin har i alla tider som tema varit en förening mellan alla kristna och Jesus Kristus själv.  

Historien som rullades upp genom rättegången avslöjade ofattbara inslag, t.ex. hur mörderskan, barnflickan Sara, fick ordna ett vapen på Plattan i Stockholm helt styrd av pastor Helge Fossmo, som var en viktig iscensättare av mordet. Han ville få bort sin fru för att få grannfrun genom att låta Sara skjuta både Helges fru och mannen till älskarinnan. Helge Fossmo fick livstids fängelse och Sara vård och rehabilitering. 

Det svarta fåret 

Budskapet från församlingens ledning blev att det hade funnits ett svart får i Helge Fossmo och efter domen var han  borta och sedan har församlingen levt ett vanligt kristet liv. Denna tolkning har varit Peter Gembäcks mantra tills nu. Han har med kraft bedyrat att det inte har funnits någon Kristi brud mystik. 

En ny Uppdrag granskning 

Reportern Anna Lindman har gjort program om Scientologkyrkan och dess medlammar och har gjort inträngande reportage från Livets Ord. Nu är hon med i Uppdrag granskning och har gjort ett nytt program, som kommer om någon vecka om knutbydramat.  Anna Lindman har ställt frågor många gånger till Peter Gembäck om Kristibrudsläran och han har blånekat hela tiden. Nu erkänner han att han har ljugit. Han går nu i terapi hos psykiatern Rigmor Robèrt, som följt Knutby dramat från början. 

Hur kunde det gå så snett 

Hur kunde det gå så snett? En viktig faktor är Åsa Walldaus karismatiska personlighet, vars närvaro i rummet fått medlemmars själar att vibrera av vördnad och underkastelse. Hon har förstärkt detta med stränga regler med fysiska och psykiska bestraffningar.  Därtill har hon utsett sig till Kristi brud. I den kristna eskatologiska läran kommer det att vara ett stort bröllop i himmelen vid världens ände mellan hela den kristna församlingen och Jesus Kristus själv. Men i Åsa Walldaus tolkning är det hon som skall träda fram inför alla generationer av kristna och förenas som kvinna med Jesus och leva i ett man/kvinna förhållande med honom. Denna sammanblandning av religion och sexualitet är ett viktigt grundfundament för utväxten av den samvaro som uppstod i församlingen och de  groteska uttryck det tog sig, Peter Gembäck säger nu att läran var starkt närvarande i det ledande  skiktet av pastorer och äldstebröder. Dock inte så utbrett i hela församlingen. Denna sammansmältning av religion och sexualitet tog sig  flera uttryck. När Helge Fossmo hade sexuellt umgänge med familjens barnflicka Sara medan hustrun sov i rummet bredvid, så var deras samlag ett inslag i församlingens andliga kamp mot djävulen.Då Åsa Waldau väntade på sin brudgum och inte hade närkontakt med honom, har Helge Fossmo berättat att han som ersättning fick bjuda  drottningen på en form av sexuell massage regelbundet.  

En bredgad syn på brottet Denna sammanblandning skapar en psykologisk krutburk, där många är inblandade. Att Helge Fossmo var den ensamme galningen stämmer inte och det försummades i rättegången.  Jag anser, att Helge Fossmos, som nu har ett annat efternamn borde omgående få ett tidsbegränsat straff. Det kommer säker att bli uppenbart för flera, efter att Uppdrag granskning blivit sänt. Det han gjorde var vedervärdigt men han gjorde det i den explosiva religiösa kontexten, som han inte ensam hade skapat.   

Ebtisam Aldebe (c) och Centerpartiet

Abtisam Aldebe är muslim och sitter i socialnämnden i Solna och är nämndeman i Solna Tingsrätt. Hon kandiderar till Riksdagen i höst. Han önskar dessutom att få införa Sharialagar i Sverige för muslimer.I ett mål i Solna Tingsrätt om hustrumisshandel friade de två nämndemännen Abtisam Aldebe och Hasan Fransson mannen från misshandeln av sin fru. De två nämndemännen hade flera skäl, som att mannen kom från en fin familj, kvinnan var inte trovärdig och hon grät inte vid sitt inlägg i Tingsrätten. Då hon var gift inom sharialagarna, skulle hon ha vänt sig till makens manliga släktkingar i stället för att gå till polisen. Centerpartiet har blivit skakigt i knäna och uteslutit båda ur partiet. 

Centerpartiet har varit det mest invandrarvänliga partiet i Sverige och särskilt under det stora inflödet av asylsökande under 2015. Partiet har fört de ensamkommande ungas talan och velat släppa in alla dessa  tonåringar eller män, oklart vilket. Språkröret Gustaf Fridilin var nere på Medbörjarplatsen och stöttade de ensamkommande, när de hade ockuperat torget och trappan till medborarhuset. När åtstramningar blev nödvändiga och regeringen lade fram mer restriktiva åtgärder för asylsökande på en presskonferens  grät förra språkröret Åsa Romson 2011-2017. Annie Lööf sa vid ett tillfälle att vi kunde ta in 300 000 med tanke på våra obebodda marker.  Det stora inkluderande hjärtat har bultat i centerpartiet.  Nu sitter partiet lite yrvaket och skärrat samtidigt och har redan uteslutit de två nämndemännen ur partiet. Vi minns hur bostadsminisetern Memet Kaplan fick gå efter att ha besökt ett sammanhang som inte var politiskt korrekt. Men vad då! Har inte partiet förstått att de människor som kommit hit kommer från helt andra kulturer och religiösa sammanhang, som de levt under i  hela sina liv. Hade centerpartiet trott att de skulle anpassa sig helt till våra normer och värderingar, för de är ju så demokratiska och moderna, så de går ju in hos alla tänkande människor, bara de får kända lukten av våra värderingar. Det är nu som inte bara centerpartiet utan hela det politiska och mediala Sverige rycks ur sin förblindelse. Det är dags att förstå att religioner och kulturer som löpt i århundraden och format människors liv inte kastas av som en ytterrock. Det sitter i hjärtat, hjärnan och blodet. God morgon centerpartiet och stor del av det svenska politiska och mediala etablissemanget. Våra invandrare  stöter hela tiden på stopphanden. Det gäller nicab, könsuppdelade badhus, klassrumens  åtskillnad av pojkar och flickor , sharialagar och böneutrop. Blir det för snävt får vi snart se ett politiskt muslimsk parti, som driver frågorna vi inte är beredda på. Det är dags att inse vad vi står inför och gör oss redo. Ett huvud i sanden blir syrefattigt och synfältet med sin överblick försvinner. Det inträffade bekräftar att vi har inte religionen som  ledstjärna, men väl den svenska åsiktskorridoren med det politiskt korrekta. Ramlar man utanför dessa ramar kommer mediadrevet och attacken från sociala medier. Därför kom avsättandet av de tvä nämndemännen från centerpartiet väldigt snabbt.  

Anna Hages bok – Ett viktigt bidrag till bilden av mordet på Olof Palme

Anna Hage var som 17-årig tonåring först på plats vid mordet på Olof Palme 1986. Hon satt i en bil som stannade för rött ljus i norrgående på Sveavägen vid korsningen mot Tunnelgatan. Hon tittade ut åt höger från baksätet och såg en man falla mot trottoaren och en annan man sprang bort höger ut på Tunnelgatan och försvann i mörkret. En kvinna vänder sig mot den fallande mannen. Anna kom som för att  hjälpa en skadad. Hon hade inga teorier hur det gått till och vem som hade skjutit. Hon gjorde sina spontana iakttagelser, vilket ger ett mycket bra komplement till alla utredningar, polisförhör och rättegångar.Reflexmässigt öppnade Anna bildörren och sprang mot mannen. Annas kamrat Karin Johansson  följde med. Anna såg att mannen blödde kraftigt  ur munnen och Anna kollade pulsen på halsen. Kunde inte känna någon puls och mannen hade tom blick och såg livlös ut. En ung man dök upp och tillsammans med honom gjorde Anna  hjärt-lungräddning. De fick inget livstecken. Kvinnan var hysterisk och skrek att ser ni inte vem det är. Jag är Lisbeth Palme och där ligger min man Olof Palme, Sveriges statsminister. Lisbeth Palme var enligt Anna och Karin hysterisk och sprang runt i cirklar. Karin fick ta hand om Lisbeth, medan Anna deltog i hjärt-lungräddningen. Lisbeth försökte knuffa bort Anna och menade att det behövdes en läkare i stället. Anna undrade om hon gjort något fel, men svarade att vi måste få igång hjärtat och andingen. Hon gick utbildning till undersköterska och hade tränat i akuthjälp. Anna får blod på byxor och händer. Får servetter av en polisman. Tidsangivelsen när polisen kom blev i efterförloppet ett stort debattämne, eftersom det inom poliskåren fanns två uppgifter!. Ambulans dök upp. Anna och Karin fick följa med i en taxibil till förhör. Taxichauffören skulle också förhöras. Anna hamnar i en ny värld. Hon får en känsla av att polisen inte är så intresserad och vill bli klar fort. Innan de lämnar polishuset kommer två andra poliser in och de har fått uppgift från sjukhuset att Olof Palme är dödförklarad. En polis skjutsar hem flickorna. Styrkan i Annas berättelse ligger i att hon är nollställd inför det som nu möter henne. Hon har velat hjälpa en man i nöd och hamnar i en helt ny värld av förhör från poliser, journalister, advokater och slutligen även åklagare. Hon har inte grubblat över vem mördaren var, utan ville hjälpa en man i nöd och gjorde iakttagelser på platsen, som hon höll fast vid, även om hon ofta fick känslan av att de som förhörde henne ville få andra svar. Ingen hade berättat för henne om förhörsmetoder. Hon kände sig misstolkad och söndermald av återkommande frågor, som redan ställts. Särskilt svårt blev det i rättegångarna, där hon känner sig hårt och orättvist behandlad, ifrågasatt på ett otrevligt sätt. Hon var ju försvarsadvokatens inkallade vittne och då blev ju åklagarens frågor tuffa. Hade hon fått veta detta i förväg så hade det kanske gått bättre. Anna håller dock sin linje av observationerna från Tunnelgatan och Lisbeth Palmes förvirrade beteende. Med Uppdrag gransknings båda senaste sändningar (nr 5 och 6) om Palmemordet och den triggade uppkomsten av misstankarna mot Christer Pettersson (CP) som Palmemördaren och upparbetats  av polismannen Thure Nässén, blir Anna Hages berättelse ytterst viktig. Thure Nässén höll över 40 förhör med knarkaren Sigge Cedergren och lockade med belöningen av 50 miljoner i syfte att få honom att vittna mot CP. Med tanke på fru Palmes träffsäkra utpekande av CP blir Anna och Karins iakttagelser av stor vikt. Karin som på mordplatsen fick ta hand om en förvirrad fru Palme, togs inte till förhör i någon av rättegångarna!  Det är synnerligen märkligt. Anna Hages känsla genom alla förhör och de två rättegångarna är att hennes berättelse inte var intressant. Det talar för en riggad process från början till slut. En bandinspelning som Uppdrag granskning fått ut från Thure Nässéns förhör, avslöjade att han lockat med betalning. Väl i rätten kunde Sigge Cedergren inte ljuga och sade att han frestats av mycket pengar, Åklagaren sade sig ha bandet framför sig och att det där i inte sades något om pengar. Det var en ren mörkläggning av Åklagaren i Sveriges viktigaste rättegång. Advokat Leif Silbersky kallar detta en stor skandal. Anna Hage får rätt  Förhören av polis och åklagaren har en färdig modell som skall föras framtill åtal med alla medel och då nagelfares hennes vittnesmål för att passa in.  Att hon upplever en stor förvirring vid kontakten med polis och rättsväsende finns det fog för då Palmeutredningarna är fulla av konstigheter. 

Riksrättsåtalet mot Donald Trump och aktörerna runt omkring

Allt sedan Donald Trumps presidentinstallation som ny president har det funnits ett begrepp, som pressekreteraren Sean Spice introducerade, nämligen ”alternativa fakta”. Då gällde det hur många amerikaner som kom och deltog i den öppna ceremonin. Trump menade att det var ”all time high” jämfört med alla andra nya presidenter. När bedömare som gjort en kontroll hävdade något annat, så sa Sean Spicer att vi har ”alternativa fakta”. Så har det fortgått.

En grupp som sysslar med ”The Fact Checker” bestående av Glenn Kessler, Salvador Rizzo och Meg Keller har visat att Trump har levererat 16421 falska eller missledande uttalande fram till i Januari 2020. Det visar med vilken okänslighet Trump förhåller sig till sanningen.

I riksrättsprocessen har Trump hävdat att han inte krävt, av Ukrainas president, en utredning av sin motståndare Joe Biden och hans son för korruption i Ukraina. Därtill skulle ett militärt bistånd från USA hållas inne tills utredningen kom igång. När sedan fakta visar att så var fallet, vilket striden mot konstitutionen, så plockar Trump fram sina ”alternativa fakta”. Har inte alls gjort det han beskylls för. På twitter driver han hetsen mot sina fiender.

I åtalet i kongressen driver demokraterna ärendet med fakta på bordet och starka vittnen. Republikanerna hävdar att det fanns inga villkor för att sända beslutade militära bistånd från Trump sid , eftersom han så envist nekar till anklagelsen. Då vill man inte döma mot hans nekande.

Republikanerna ville höra visselblåsaren som startade allt ihop, trots att en visselblåsare har skydd i grundlagen. Övriga vittnen smulas sönder av republikanerna.

Trumps egna advokater hävdar att det finns ingen utpressning från Trump mot Ukrainas president, då Trump nekar, och att åtalet strider mot lagen.

Trycket på republikanerna har dock blivit stort, när 75% av befolkningen vill att nya vittnen som dykt upp bland andra Trumps tidigare säkerhetsrådgivare Bolton. Han är villig att vittna. Trump sparkade honom under senare delen av 2019. Bolton var nämligen med under hela scenariot och har förstahand information och att han har en bok på gång, där han bekräftar att Trump villkorat pengar till Ukraina. Trump säger att Bolton bara vill tjäna pengar med en insider bok.

Respekt för sanningen bland flera av aktörerna är låg och det är ”alternativa fakta” som fortfarande gäller. Det är 53% av befolkningen som vill fälla Trump. Trycket mot republikanerna är stort nu. Att helt fria Trump blir en stor belastning i valrörelsen.

Inlägg i Tiden

Detta är min nya blogg, som jag kallar Inlägg i Tiden. Jag har haft en på blogg.se men den har blivit hackad, varför jag behöver en ny. Jag hoppas kunna föra över den redan publicerade bloggarna hit. De sträcker sig tillbaka från 2007, men alla dom kanske inte behöver läggas över.

Det händer så mycket på nätet och en flod av sociala medel väller över oss. Det är Facebook, twitter och Instagram och det handlar om att kunna påverka, få följare och det finns alltid en dröm om att nå ut. Jag har haft en mindre skara dock ganska spridd över landet och även utomlands. På den här plattformen är jag ny och hittar inte grejerna och har inte sett än hur man lägger upp foton. Det blir en period av lärande.