Med återkommande intervall dyker debatter om jordens, djurens, växternas och människans tillblivelse upp företrädesvis i kristna tidningar, som i tidningen DAGEN 10/1 20/1 24/1 2019. De riktigt tvärsäkra är de s.k. ”skapelsetroende”. De menar att det finns ingen länk mellan människan och djurriket. Dock säger skapelseberättelsen att Gud skapade Adam ur något som redan fanns. Han lämnade ut den informationen som en metafor. På vilket annat sätt skulle den stora berättelsen framföras. Varför har människan annars lika många anlag för bröst körtlar som suggor? Varför ser vi gälanlag på tidiga människofoster? Jo, vi hör ihop med djuren och gjorda av samma idoga skaparkraft som de och länkade i en kedja. Att förneka det är lika oklokt som att förneka biologiska likheten mellan syskon och tro att Gud laddat ner oss alla via en app och hävdar det med emfas.
Kvinnan har ju blivit oförkänt belastat som synderskan, som tog för sig av kunskapens träd. Människan hade fått så pass stor bredd på hjärnbarken, att logiska tankar och slutledningar blev möjliga. Vore jag Gud, skulle jag bli lite orolig vad min skapelse skulle kunna ställa till med. Därför uppkom förbudet, att fortsättningsvis skulle Adam och Eva inte få äta av kunskapens träd. Tyvärr var det försent. I bibeltexten står det att kvinnan skulle straffas, genom att föda sina barn i smärta. Nu är det dock så, att smärtan vid förlossning uppstår på grund av att människofoster har ett i jämförelse, med alla andra djur, ett väldigt stort huvud. Därför får den gravida kvinna kraftiga värkar vid sammandragningarna, när barnet skall komma fram. Det är dags att befria kvinnan från denna skuldbeläggelse.
Skaparen hamnade i bryderier och ångrade, att han skapat människan, som skulle kunna förstöra alltihop. Därför dränkte han mänskligheten, men lät Noa och hans familj bygga en stor båt och ta med sig alla djuren, innan det stora regnet kom.
Att ta steget till att öppna för att naturen med djur och växter är mina syskon, är en stor befrielse. Man får en breddad hemvist. Då hamnar vi i en stor gemenskap som befriar från kotterier och särskiljandet av individer. Vi kommer för första gången in i Guds stora helhet och är rädda om och vårdar våra släktingar i djurriket. Vi blir ännu bättre miljömedvetna och aktiva i att skydda vår miljö. Jag vill uppmana alla bokstavstroende, att komma in i detta stora rum och inte låta ateisterna ha monopol på denna hemkänsla i detta gigantiska storverk.
Uppenbarelsen är en ny film med Sverigepremiär i November 2018. Den är regisserad av Xavier Glannoli med manus av Jaques Flieschi, Marica Romano och Xavier Glannoli. Filmen berättar hur en ung kvinna Anna spelad av Galatéa Bellugi får besök av Guds moder den Heliga Maria i en liten fransk by: Anna får ett budskap från Maria och hon lämnar en linneduk efter sig och det finns blodfläckar på den. Det skapar en stor uppståndelse och det blir en folkvandring till den lilla byn med tillhörande kommers av bilder och hastigt tillskapade helgonföremål. Det blir funderingar kring detta och Biskopen i Rom vill ha en utredning vad som hänt och om man kan tro på Anna. Han skannar bland undersökande journralister och finner Jacques Mayano spelad av Vincent Lindon. Denne har just kommit hem från en reportageresa i Syrien tillsammans med sin fotograd som olyckligt träffades av en bomb och dog.
Jacques Mayano får en kallelse från Vatikanen i Rom för ett möte. Jacques får inte veta något i förväg, eftersom det är så hemligt, men åker dit i alla fall. Där berättas det om flickan Anna och hennes uppenbarelse och mötet med Maria Jesu moder. Efter lite tvekan antar sig Jacques uppdraget. Det bildas en undersökningskommission, som skall granska Anna från flera håll. Hon genomgår en medicinsk undersökning och en livshistoria över hennes tidigare liv. Hon har vuxit upp först på ett barnhem och sedan i fosterfamilj, tills hon flyttade ihop med en grupp nunnor. Allt detta pågår medan byn översvämmas av pilgrimer som vill se platsen för uppenbarelsen och få beröra Annas kropp. Hon deltager i av folk översvämmade gudstjänster, där hon håller korta tal. Allt hängivit påhejad av en pastor från en Filadelfia församling, som ordnar med internetsändningar. I bakgrundshistorien finns en nära barndomsvän (M) till Anna, och de växte upp till tonåringar. M fick en pojkvän och min slutsats är att Anna också var tillsammans med en pojkvän. Han finns med i filmen och han förmedlar brev från M till Anna med jämna mellanrum. I en scen undrar han hur länge Anna skall hålla på med ”allt det här”?
I slutet av filmen lyckas Jacques finna M på ett flyktingläger i Syrien. M hade varit spårlöst försvunnen efter uppenbarelsen och ger förklaring till varför det fanns ett högt skrik i samband med den gudomliga uppenbarelsen. Anna tillstår dock inte att det fanns något sådant skrik. Här finns viktiga pusselbitar till förståelsen av hela historien. Det ligger dock lite dolt och blir inte helt uppklarat i filmen. Och det är säkert medvetet, annars blir det ingen spänning kvar. Anna blir nyfiken på Jacques och läser på internet om honom. Hon säger i någon sekvens, att hon tycker att han är annorlunda än mot de andra runt omkring. Hon uppsöker honom även privat och vill under tårar få ett löfte av honom att kommissionen inte skall undersöka blodet på den linneduk som Maria gav henne. Det går heller inte att frånsäga Anna en erotisk dragning till Jacques. Det blir ändå en undersökning av den blodbesudlade duken. Resultatet och kommissionens undersökning och slutkommentar och hur det hela slutar får läsaren uppleva själv. Det är en laddad film med flera bottnar och jag har min slutsats klar. Andra kan komma till något helt annat. Det gör filmen stark och sevärd.
Det har hettat till ordentligt i debatten huruvida man kan koppla ökningen av våldtäkter och särskilt gruppvåldtäkter till etnisk härkomst. Nu senast var det Uppdrag granskning (UG) i SVT ute med ett program i ämnet, där man analyserat svenska tingsrätternas ökande domar i olika typer av sexualbrott. Resultatet visade vad flera andra undersökningar på dömda sexualbrottslingar funnit, nämligen att utländskt födda män ligger högre i statistiken vad gäller våldtäkter, överfallsvåldtäkter och särskilt gruppvåldtäkter, där utomeuropeiska män svarar för omkring 80% av de sistnämnda grova brotten och härrörande ifrån Etiopien, Irak och Afghanistan.
Den väletablerade professorn i kriminologi på BRÅ Jerzy Sarnecki har blivit mäkta upprörd och möjligen kränkt av UG:s program. I DN (24/8) skriver han att det är en urgammal rädsla, att när länder som invaderar ett annat land så våldtas kvinnor ofta. Denna rädsla, fortsätter Sarnecki, exploateras gärna av de som söker makten i ett samhälle i syfte att samla nationen och dess medborgare bakom sig. Detta uttalande är en klar politisering av frågan. I ett annat sammanhang har Sarnecki sagt att den skrämselpropaganda som förs utnyttjas av högersekternas krafter. Själv född i Polen har han anledning att resa ragg. Det har hävdats att Sarnecki motsatt sig att grundligt undersöka etnicitet och våldtäkter av egna ideologiska skäl, eftersom frågan har ställts till BRÅ sedan åttiotalet, men det har inte hänt någonting. Själv säger han att det är en svår uppgift och kräver noggrannhet.
Alltnog har Sarnecki en lång erfarenhet av kriminologisk forskning. Faran med att vara så djupt rotad i ett enskilt forskningsfält så länge gör att det finns en risk, att man tar sig rätten att yttra sig inom andra områden, med samma säkerhet, som i sitt eget gebit. Han har av naturliga skäl liten kunskap i religion och hur religiösa kontexter fungerar i det mänskliga psyket och även liten kunskap i biologi.
–
Sarnecki tar i DN artikeln som exempel att ingen hävdar att katolska präster tillhör en kultur som tillåter sex med barn och att det inte föreligger något kulturellt missförstånd vad som gäller juridiskt. Som jämförelse är det ett icke korrekt sätt att beskriva problemet på och visar på kriminologens vidlyftiga generaliseringar. Man måste ha större kännedom om religionspsykologi samt sexologi, för att uttala sig om vad som händer i katolska kyrkan. Sarnecki har rätt så långt, att det inte handlar om etnicitet. Tyvärr är det ett snedsprång i samtalet om gruppväldtäkter, som inte säger något av värde i sammanhanget. För de katolska prästerna uppstår en kollision av att vara en biologisk varelse med full uppsättning könshormoner och någon variant av sexuell läggning på vilken de lagt ett religiöst raster (celibatet), för att nå en fördjupad gudskontakt. Dock blir det inom prästerna ibland en spänning mellan biologin, sexologin och den teologiska överlagringen, där det första kan bryter igenom det andra och då kan det uppstå övergrepp. Afghanska ynglingar, som aldrig sett en kvinnas hud och sällan en kvinnas ansikte har ju endast en svårfångad fantasi att ta till eller bilder från internet, när puberteten brakar lös och hormonstormen kommer.
–
När de kommer till ett land där exponeringen av kvinnors kroppar är betydligt mer uttalad och accepterad i samhället som i Sverige, så uppstår en förvirring. En grupp unga afghaner har själva i UG sagt, att de tolkat denna öppenhet och lätthet att prata med unga kvinnor i sin egen ålder som en invit, särkskilt om de inte har en man med sig i bakgrunden, vilket är afghanernas norm. Det har hänt i Sverige att afghanska ensamkommande unga män gått till en ungdomsmottagning och frågat hur de skall bete sig, då de går med penisstånd på sta´n varje dag.
–
Om etnicitet är ett laddat ord, så kan vi väl lämna det och prata om olika livserfarenheter beroende på var man är född, fostrad och uppväxt. Alla kan väl ställa upp på att det är olika relationer mellan könen i mellanöstern jämfört med i Sverige. En afghan som medverkande i UG hade bott i Sverige i 20 år. Han hade tidigare arbetat som polis, men åkte nu runt i Sverige och informerade utomeuropeiska män om vad som gäller mellan könen i Sverige. Detta koncept har fungerat i nord Norge. Då skulle vi kunna släppa begreppet ras och avskalat titta på verkligheten och arbeta konstruktivt med information och utbildning utifrån männens tidigare erfarenheter. Då skulle vi lite mer avspänt kunna komma framåt i denna laddade fråga.
Whitney Houston föddes 1963 i en afroamerikansk familj. Modern Cissy Houston var gospelsångerska och körledare i New Hope Baptist Church i Newark USA. Whitney växte in i kyrkans olika körer efter hennes stegrande åldrar. Pappan John Russel Houston var chaufför, men kom att dras in i det musikföretag som växte fram runt Whitney och han blev där manager. Det fanns två bröder, som utan utbildning så småningom kom att vara involverade i det växande musikföretaget kring deras begåvade syster.
Familjen Houston var en familj med starka känslor och starka uttryck. Modern styrde Whitneys utveckling från 11 års ålder och framåt, då Whitney uppträdde som solosångare offentligt för första gången. Under den tiden var modern mån om att inte skynda på för fort. Hon visste att det skulle bli något stort av Whitney och då fíck det inte gå för fort i början. Whitney blev mobbad i skolan och bytte skola till Katolska flickskolan Mount Saint Dominic Academy. Modern Cissy var själv mycket ute och reste som sångartist och de tre barnen fick under den tiden ofta placeras i 4-5 olika familjer. Under placeringen i dessa familjer berättar en av bröderna Houston, att han utsattes för sexuella övergrepp. Whitney utsattes också för sexuella övergrepp av en kvinna, som utpekades av både Whitney och en moster som en kusin till Whitney. Hon var också sångerska och dog 2008.
Övergreppen påverkade alla syskonen Houston negativt. Bröderna hamnade tidigt i drogmissbruk. Droger fanns tillgängligt på alla barer enligt en av bröderna och de tog med sig droger hem och bjöd Whitney på narkotiska preparat under tonåren. Whitney kom senare i tonåren att umgås mycket med den kvinnliga assistenten Robyn Crawford, som var lespisk. Det gick då en del rykten om att det fanns en sexuell komponent i deras förhållande, men det bekräftades aldrig. Dock måste övergreppen ha påverkat Whitney i hennes utveckling som vuxen sexuell kvinna, och samtidigt hitta sin identitet. Hon gifte sig dock senare med musikern Bobby Brown år 1992 och hon var då 29 år gammal. Ett är senare fick de dottern Bobbi Kristina. Maken Bobby var till typen mycket lik Whitneys bröder. Han hamnade också i drogmissbruk.
Whitney tog med sig dottern på sina resor, då hon ville undvika sexuella övergrepp på henne. Relationen med dottern blev ändå inte bra. Äktenskapet med Bobby Brown blev problematiskt. När Whitneys stora framgångar kom kunde maken inte bejaka det, utan blev avundsjuk. Fadern tyckte han fick för lite av pengarna, som strömmade in och skapade en konflikt när han krävde att få 8 miljoner dollar för egen del. Föräldrarna skilde sig innan barnen var vuxna, men de höll ihop i företaget runt Whitney. Det fanns uppgifter om att fadern varit otrogen. Det blev Arista Records chef Glive Davis f. 1932, som tog si an Whitney Houston. Han hade många kända artister han fört fram som Westlife, Janis Joplin, Laura Nyro, Bruce Springsteen, Chicago, Billy Joel, Blood med flera.
Whitneys debutalbum kom 1985 med hits som Saving All My Life for You och Greatest Love of All. Albumet såldes i 25 miljoner exemplar. Det stora genombrottet blev låten ”I will always love you”, som var ledmotivet i filmen Bodyguard med Kevin Koster som motspelare. Den tog hela världen med storm. Till och med diktatorn Saddam Housein i Irak hade en arabisk version på sin valkampanj och publikhavet sjön av hela hjärtat. Efter filmen spelades 6 låtar in förutom ledmotivet de var de I´m Every Women, I Have Nothing, Run To You, Queen of the Nigth och Jesus Loves Me. Skivan såldes i 37 miljoner exemplar och filmen spelade in 410 miljoner dollar över hela världen och gav ett flertal utmärkelser som MTV Movie Award 1993, Grammy för årets skiva 1994, Amarican Music Award för årets single 1994 osv, osv.
Whitney kom också att betyda mycket för den färgade befolkningen. Vid ett framförande på nationaldagen då hon sjöng USA:s nationalsång på ett sätt som smälte hela publiken, skapades ett enande över rasgränserna. I den dokumentär som nu visas i Sverige är Simon Chinn producent och Kevin MacDonald regissör. Svägerskan Pat Houston deltog också i filmarbetet och som familjens kontrollant. Filmen visades på Canne festivalen 2018. Det var mycket glest besatt i den mindre salongen på biografen Victoria på Söder i Stockholm den 21 juli. Filmen syfte var att det nu är dags att berätta den nakna historien om Whitneys liv. De stora framgångarna finns med tillsammans med de mörka baksidorna i familjen Houston.
Whitney Houston hade en fantastisk röst och blev en stor artist, men hade behövt ett större grundläggande stöd och beskydd. Då hade vi kunnat ha en mognad kvinna med en stegrande röstutveckling och breddad repertoar långt in i seniet. Dokumentärfilmen ger dock förklaringar till att Whitney Houston dog 2012 ensam 49 år gammal drunknat och drogad i ett hotellbadkar. Tre år senare 2015 dog Bobbi Kristina också drunknad i ett badkar.
Anna Hage var som 17-årig tonåring först på plats vid mordet på Olof Palme 1986. Hon satt i en bil som stannade för rött ljus i norrgående på Sveavägen vid korsningen mot Tunnelgatan. Hon tittade ut åt höger från baksätet och såg en man falla mot trottoaren och en annan man sprang bort höger ut på Tunnelgatan och försvann i mörkret. En kvinna vänder sig mot den fallande mannen. Anna kom som för att hjälpa en skadad. Hon hade inga teorier hur det gått till och vem som hade skjutit. Hon gjorde sina spontana iakttagelser, vilket ger ett mycket bra komplement till alla utredningar, polisförhör och rättegångar.
Reflexmässigt öppnade Anna bildörren och sprang mot mannen. Annas kamrat Karin Johansson följde med. Anna såg att mannen blödde kraftigt ur munnen och Anna kollade pulsen på halsen. Kunde inte känna någon puls och mannen hade tom blick och såg livlös ut. En ung man dök upp och tillsammans med honom gjorde Anna hjärt-lungräddning. De fick inget livstecken. Kvinnan var hysterisk och skrek att ser ni inte vem det är. Jag är Lisbeth Palme och där ligger min man Olof Palme, Sveriges statsminister. Lisbeth Palme var enligt Anna och Karin hysterisk och sprang runt i cirklar. Karin fick ta hand om Lisbeth, medan Anna deltog i hjärt-lungräddningen. Lisbeth försökte knuffa bort Anna och menade att det behövdes en läkare i stället. Anna undrade om hon gjort något fel, men svarade att vi måste få igång hjärtat och andningen. Hon gick utbildning till undersköterska och hade tränat i akuthjälp. Anna fick blod på byxor och händer. Fick servetter av en polisman. Tidsangivelsen när polisen kom blev i efterförloppet ett stort debattämne, eftersom det inom poliskåren fanns två uppgifter! Ambulans dök upp. Anna och Karin fick följa med i en taxibil till förhör. Taxichauffören skulle också förhöras.
Anna hamnar i en ny värld. Hon får en känsla av att polisen inte är så intresserad och vill bli klar fort. Innan de lämnar polishuset kommer två andra poliser in och de har fått uppgift från sjukhuset, att Olof Palme var dödförklarad. En polis skjutsar hem flickorna. Styrkan i Annas berättelse ligger i att hon är nollställd inför det som nu möter henne. Hon har velat hjälpa en man i nöd och hamnar i en helt ny värld av förhör från poliser, journalister, advokater och slutligen även åklagare.
Hon har inte grubblat över vem mördaren var, utan ville hjälpa en man i nöd och gjorde iakttagelser på platsen, som hon höll fast vid, även om hon ofta fick känslan av att de som förhörde henne ville få andra svar. Ingen hade berättat för henne om förhörsmetoder. Hon kände sig misstolkad och söndermald av återkommande frågor, som redan ställts. Särskilt svårt blev det i rättegångarna, där hon känner sig hårt och orättvist behandlad, ifrågasatt på ett otrevligt sätt. Hon var ju försvarsadvokatens inkallade vittne och då blev ju åklagarens frågor tuffa. Hade hon fått veta detta i förväg så hade det kanske gått bättre.
Anna håller dock sin linje av observationerna från Tunnelgatan och Lisbeth Palmes förvirrade beteende. Med Uppdrag gransknings båda senaste sändningar (nr 5 och 6) om Palmemordet och den triggade uppkomsten av misstankarna mot Christer Pettersson (CP) som Palmemördaren och upparbetats av polismannen Thure Nässén, blir Anna Hages berättelse ytterst viktig.
Thure Nässén höll över 40 förhör med knarkaren Sigge Cedergren och lockade med belöningen av 50 miljoner i syfte att få honom att vittna mot CP. Med tanke på fru Palmes träffsäkra utpekande av CP, blir Anna och Karins iakttagelser av stor vikt. Karin som på mordplatsen fick ta hand om en förvirrad fru Palme, togs inte till förhör i någon av rättegångarna! Det är synnerligen märkligt!! Anna Hages känsla genom alla förhör och de två rättegångarna är att hennes berättelse inte var intressant. Det talar för en riggad process från början till slut.
En bandinspelning som Uppdrag granskning fått ut från Thure Nässéns förhör, avslöjade att han lockat med betalning. Väl i rätten kunde Sigge Cedergren inte ljuga och sade att han frestats av mycket pengar, Åklagaren sade sig ha bandet framför sig och att det där inte sades något om pengar. Det var en ren mörkläggning av Åklagaren i Sveriges viktigaste rättegång. Advokat Leif Silbersky kallar detta en stor skandal. Anna Hage får rätt. Förhören av polis och åklagaren har en färdig modell, som skall föras framtill åtal med alla medel och då nagelfares hennes vittnesmål för att passa in. Att hon upplever en stor förvirring vid kontakten med polis och rättsväsende finns det fog för då Palmeutredningarna är fulla av konstigheter.
Som en löpeld över stora delar av världen har via twitter och harchtaggen #metoo en störtvåg av vittnesmål uppmärksammat kvinnors utsatthet med sexuella trackaserier och våldtäkter. Sverige som anses vara det mest jämställda landet i världen med de mått man mäter med som 1) rätt till utbildning och 2) arbete samt att 3)bestämma över sina liv och 4) vem man skall gifta sig med samt 5) när man skall skaffa barn. Dock ligger vi kanske inte alls bättre till än andra länder, när det handlar om sexuella trakasserier, som tafsande på kvinnors kroppar och tillmälen och hur deras kroppar är formade.
Kvinnors utsatthet är ju inget nytt utan har förekommit länge. Det nya nu är att det fått en kanal att föra fram det i sociala medier och de stora tidningsdrakarna, där man också hänger ut män med namns nämnande. Sannolikt har det ökat i takt med tilltagande exponering av kroppar i reklam, TV och film och sociala medier i takt med urbaniseringens förflyttning av folk från landsbygd till städer. Detta har fört med sig en förskjutning från väl rotade, stabila, jordnära relationer till fler ytliga kontakter.
Den sexuella frigörelserevolutionen har öppnat för ungdomar en större frihet till en sexualitet, som inte måste ramas in i formella regler som bröllop och familjebildning. Utvecklandet av knullakompisar har en icke oväsentlig spridning bland högstadierna och gymnasieungdomar, vilket praktiseras av både unga män som kvinnor i en gemensam överenskommelse. Partnerbyten bland etablerade förhållanden har också bidragit till en känsla av mer lättillgänglig och önskad bredare kontaktytor, för att experimentera med sin sexualitet.
Tusentals unga kvinnor mellan 18 till 35 år tjänar mycket pengar på att ansluta sig till webbkamera-siter, som tillhandahåller studio, fotograf och betalsystem. Här visar kvinnor sina kroppar, och de vet vilka egna kroppsliga exponeringar, som får männen att trycka på betalknappen, varefter de visar allt som tittaren önskar. Den senaste sexleken är att kvinnan har en elektrisk liten boll med svans i vagina som kan triggas från männen i stigande styrka efter hur mycket han vill satsa. Denna sammantagna utveckling har gjort sexualiteten mycket mer närvarande i det offentliga rummet och det har gjort det lättare att göra sexuellt laddade inviter.
Unga män känner sig ha en närmare väg till att ytligt prata sex med kvinnor och erövra ytliga erfarenheter. I denna atmosfär uppstår mycket av tillmälen och betygsättning av kvinnors kroppar med icke önskade beröringar och tafsande som beröring av bröst och tillslag mot rumpor. Vi har alltså i hela samhället skapat en social kultur som männen inte är helt ensamma bär skulden till, men de blir dess första steg i oönskat beteende, efter ett gammalt evolutionärt mönster som initiativtagare.
Att förändra allt detta kräver att vi kan se hela bilden. Det går inte att lägga ett osynligt handfängsel på män generellt. Det handlar om en attitydförändring, som bland annat har med mänsklig mognad att göra och måste inkludera båda könen. Då handlar det om fostran hemma och undervisning i skolorna och goda förebilder. En samtyckeslag putsar på ytan och är till för att visa att politikerna gör någonting, men förändrar inget på djupet. Det är ett gigantiskt arbete som ligger framför oss. Vi är mycket sent ute!
Med snabb leverans finns nu en fortsättning på Lena Anderssons bok Egenmäktigt förfarande från 2013. Den renderade henne ett Augustpris. Huvudpersonen i nya boken är den samma, Ester Nilsson, en författare som skrivit sin första pjäs – Tresamhet – och den sätts upp i Västerås. På en kollationering i staden träffar hon den manliga skådespelaren Olof Sten och i Ester uppstår en fladdrande rörelse inombords, som hon inte kunde hejda. Det var blickars möte och hans röst, som berörde henne. Det är också hans tolkning av rollen hon gillar. Det blev igenkänning och kemiska utsöndringar.
-Pjäsen handlade om en man fast i sitt äktenskap och han träffar en annan kvinna, men kan ändå inte lämna sin fru. Esters vibrationer lever ensidigt vidare i den nya boken. Hon hittar på en fråga att ställa till Sten, för en sista kontakt efter kollationeringen, innan hon vänder åter till Stockholm. I hennes hjärnceller och blodbanor härjar en längtan. Hemma på sin gata är hon redan djupt indragen i fantasifulla intimiteter med Olof Sten. Redan nästa dag skickar hon sitt senaste dikthäfte till hemadressen med en neutral hälsning.
Liksom i boken Egenmäktigt förfarande och den ensidigt snabba förälskelsen till Hugo Rask, sker här en kopiering av den processen. Som det beskrivs är det i Esters hjärna det plötsligt sprakar runt tankar som ger känslovibrationer och så är hon fast. Hjärtats värme är på något sätt frånvarande i Lena Anderssons kärleksintriger. Ester är en ivrig singel, som möter nya situationer fördomsfritt och tar situationer på sina egna meriter och tänder på vad hon ser i stunden. Redan på en av de första träffarna går Ester rakt på sak och säger att hon vill dela sitt liv med honom. Hon ville undvika långdragna svårtolkade otydligheter som i Egenmäktigt förfarande och hade laddat upp för ett klart besked.
Olofs svar blev helt logiskt: – Men du känner ju inte mig! Ester hör att det var ju sant, men hakar på med att hon nog snart känner honom bättre. Nästa möte blir på restaurang Blå porten på Djurgården i Stockholm och då har Olof Sten tänkt och kommer med sin tolkning med hjälp av den grekiska pygmalionmyten. Han som gjorde en skulptur och blev förälskad i skulpturen. Olof menade att Ester skrivit en mansroll i sin pjäs Tresamhet och Olofs utmärkta tolkning blev Ester förälskad i. Det är det som hänt och Olof bara gestaltar hennes favoritroll! Härmed har Olof Sten beskrivit hur hans person blivit indragen i något som saknar förankring i verkligheten och att han inte vill bli insugen i Esters ensidiga tankekonstruktioner, utan en djupare kärleksberöring. Olof är gift med sin Ebba och har nämnt henne flera gånger. Ester replikerar: – Så du tror inte att mina känslor har med dig att göra? Svaret blir: – Mycket lite.
Här tappar Ester aptiten och blir lite surmulen. Här borde också relationen tagit slut och Olofs känsla av att sakna en djupare dimension borde ha tagits på allvar och Ester borde ha känt sig avslöjad i sitt ytliga surfande och gott vidare i livet med en ny insikt om sig själv. En av väninnorna säger till Ester att lämna honom idag, om du klarar det och öppna dig för någon som inte kan tänka sig att leva utan dig. Det var ju mitt i prick! Vi är då på sidan 30 i en roman på 367 sidor.
Icke så, utan Ester lyckas hålla kontakten vid liv och det börjar väcka det manliga blodomloppets hormoner till en lek mot ett äventyr, där kvinnor vet att de har god chans att lyckas. Den upprepning som sedan sker från Egenmäktigt förfarande med Esters analyser i hjärnan och tolkningar, för att förstå blir långtråkigt och når aldrig in till kärlekens sanna väsen. Konsekvent övertolkar hon det Olof säger till sin egen drömbild och håller på så sätt liv i kontakten. Hon köper sig en bil och blir Olof Stens privatchaufför och älskarinna på hans turnéer landet runt, men får uppleva det svårsmälta, att den gifte mannen har behov av att umgås med sin hustru på semestrarna. Ester är den intellektuella kvinnan som borde få en förälskelse besvarad med storm och av bara farten bli gravid och få ett barn. Drabbas av en oxytocinstorm i blodet och förändras av kärleken till ett barn. Efter det skulle jag vilja höra hur Ester beskriver livet och kärleken.
Lisbeth Palme arbetade som barnpsykolog och gjorde en betydelsefull karriär till glädje för hela barnpsykologin. Hon blev dock mest medialt känd, då hon drogs in i händelserna kring maken Olof Palme och dåvarande statsministerns död, skjuten på Sveavägen i Stockholm. Två unga kvinnor som studerade till undersköterskor kom först till platsen, då deras bil stannade där för rödljus. De såg en man falla mot gatan. Den av de två som först kom till Olof Palme såg att han var allvarligt skadad och påbörjade en hjärlungräddning, som var nyligen inlärd och tränad i undervisnignen. Lisbeth protesterde mot det och sa att det behövdes en läkare. Den andra kvinnan fick ta tag i Lisbeth som var förvirrad och behövde lugnas ner. Det som sedan spelads upp rymmer en rad märkliga inslag och många är de som fösökt att reda ut vad som egentligen hände. Det kan vara tillåtet att för egen del leverera en av de trovärdiga teorierna.
Vid brottsplatsen och ambulansfärd till Sabbatsbergs sjukhus
Redan detaljen för tidsangivelsen när första polispatrullen kom till platsen blev det stor strid om visavi sambandscentralen och poliskommissarie Gösta Söderström som var den som kom först till brottsplatsen i eget initiativ, efter att ha lyssnat på polisradion och själv var han i närheten. Enligt hans beräkning tog det 10 min för larmcentralen att få fram en polisbil. I sambandscentralens dator finns ett tidigare klockslag, men det var ditsatt i efterhand.
Ett antal patrullerande poliser runt Sveavägen/Kungsgatan hade fått permission, då kvällen var rätt lugn. När Söderström kom försökte han lugna Lisbet Palme (LP) och frågade efter hennes och makens namn, varpå LP skrek: ” Är du inte klok! Känner du inte igen mig? Jag är Lisbeth Palme och där ligger min man Olof”. De två kvinnorna och polismannen Söderström hade alltså samma bild av en förvirrad LP. Att avböja en hjärtlungräddning och hänvisa till att en läkare skulle komma, som LP ville, var ju också förvirrat och ologiskt. Efter ytterligare några minuter kom ambulansen. OP fördes över i den och LP klädd i en ljusbrun mockajacka följde med i ambulansen. Den 1:e pressfotografen som kom till Sabbatsbergs sjukhus var Ulf Karlsson från Aftonbladet. Han fotade några bilder utanför sjukhuset och fångade lite senare Lisbeth, som inte kom i ambulansen, utan i en av polismans ljusa volvobilar 7 minuter efter ambulansen och LP klev ur bilen i en mörk långkappa (ej Mockajackan) och vita stövlar kl 23:42. Palme var där redan kl 23:35. Vad hände under dessa sju minuter med Lisbet under de minuterna? Ingen information!
Vart tog Mockajackan vägen? Senare på natten, när läkarna vill få träffa LP och andra ur familjen efter dödförklaringen av OP, kom LP tillbaka vid 2-tiden med sonen Mårten Palme. Här tar fotograden Stig Almqvist en ny bild och fångar samma mörka långkappa och vita stövlar på LP, när hon går in mot sjukhuset.
Hans Holmérs snedspår och sedan Christer Pettersson
När polismästaren Hans Holmér jobbat på flera spår under ett år, nota bene icke åklagare, och därtill utsedd av tillförordnade stadsministern Ingvar Carlsson, så hade redan polismannen Thure Nässén (ThN) på eget initiativ börjat ett nytt spår och det gjordes tillsammans med Sigge Cedergren som drev spelklubben Oxen i knarkkvarteren nära Sveavägen. Nässén påminde Cedergren om att det fanns ju en belöning för den som löste mordet på 50 miljoner kronor. ThN hade dragit slutsatsen, att det var bland den undre världens brottslingar, man skulle söka efter mördaren. Genom den egna spaningsvägen vaskade ThN så småningom fram Christer Pettersson (ChP), alkoholist och knarkare från Rotebro, som dock ofta var i knarkkvartarna runt Sveavägen. ThN lockade sina intervjuoffer inklusive Cedergreen med den utfästa belöningen på 50 miljoner till den som gav avgörande uppgifter, som kunde leda till mordgåtans lösning.
Lisbeth Palmes live konfrontation
Palmeutredarna efter Hans Holmér fastnade för ChP ovh köpte ThN:s utredning. Det planerades en live konfrontation med ChP och 8-9 poliser. LP fick förhandsbeskedet av utredarna att de fångat en alkoholist som mördare. När så LP satt bakom spegelglaset blev hennes kommentar: ”Ja, det ser man ju vem som är alkoholist” Därmed förstördes den konfrontationen. LP kom framgent att vidhålla, att hon har gjort sitt genom att utpeka ChP. Efter det har hon varit extremt njugg med att göra nya insatser för utredarna.
LP:s självpåtagna kompetens att spåra ansikten
När sedan LP vittnar i Tingsrätten och Hovrätten framhåller hon sin skarpa förmåga efter många år som psykolog, att kunna igenkänna och minnas ansikten. Denna självbild upprepas flera gånger. Hon menar att hon har en klar bild av gärningsmannen från brottsplatsen, hans starka blick och hur han sneddade Tunnelgatan. Genom de två rättegångarna var LP mästrande och krävande, hur hon ville lägga upp förhören och vass i tonen. Hon klagade på arrangemanget och den jobbiga miljön i polishuset, när hon var där för konfrontation. Dock var LP inte alls klar, utan starkt förvirrad vid mordet, bekräftat av tre personer, och iakttagelseförmågan kan inte ha varit skärpt.
Från det att undersköterskeeleverna kommit till mordplatsen och poliskommissarien Söderström anlänt, hade det gått flera minuter och gärningsmannen fått tid på sig att försvinna. Under detta tidsspann var LP bevittnat förvirrad, måste tas om hand och uppmärksamheten kan inte ha varit på topp. I skenet av denna förvirring blev LP:s första kommentar vid live konfrontationen inte: ”Ohh, det är ju han”, utan en upprepning av förhandstipset från polisen, som avslöjat, att det var en alkoholist. Vittnesmålen från första minuterna på mordplatsen talar tydligt om en chockad och förvirrad LP.
Byte av Lisbeths kappa
Ambulansfärden med OP och LP till Sabbatsbergs sjukhus borde ha inkluderat ett stopp med byte av kappor och poliser, som tar Mockajackan och åker iväg med den. Där sinkades ankomsten till akutvården på Sabbatsbergs sjukhus. Fans det annat som var viktigare?
Två finska kvinnor går från biografen Grand Sveavägen ner mot Hötorget
Två kvinnor skulle åka pendeltåg till Upplands Väsby, där de bodde och promenerade Sveavägen ner och sedan mot Centralstationen. De hade varit på bio. Ingen av dem hade någon klocka på sig, men vill veta ungefär för tågtidernas skull. När de var nära korsningen Tunnelgatan/Sveavägen strax innan Decorima affären, såg de en man vid dörr-infasningen till Decorina. Kvinnorna beslöt att fråga honom om klockslaget. De tog några steg mot honom och kände igen honom från ett Gym i Upplands Väsby. Han hade finskt påbrå. Han hade en walkie-talkie i ena handen och ett vapen i den andra. Plötsligt fick han ett meddelande i walkie-talkien. Han talade finska och kvinnorna förstod vad han sa: ”Nu kommer de. Jag är igenkänd!” (med tanke på kvinnorna) och han fick till svar på finska: ”Skit i det. Gör vad du ska!” Kvinnorna lämnade honom. När de gått över Sveavägen mot södra Tunnelgatan och nästan var framme vid Kungsgatan hörde de ett skott som från ett vapen. De vände inte om, utan gick vidare till pendeltåget. På morgonen förstod de via media, att det var Palme som blivit skjuten. De beslöt sig för att inte säga ett knyst om sina iakttagelserna.
Dekorima mannen identifierad
Först 5 år senare träffade en av kvinnorna DN-journalisten Olle Alsén på Ålandsbåten och då berättade hon vad de sett den 28:e februari 1986. Alsén hade jobbat mycket med Palmemordet och tog uppgifterna till Palmeutredarna. Det blev ingen stor händelse i Palmeutredningen. Ett förhör gjordes, men frun gav alibi och bekräftade att polisen var hemma på kvällen den 26 Februari 1986. Därmed togs han ur utredningen.
Privatspanaren och journalisten Sven Anér har identifierat mannen vid Dekorima, som en polisman ur den hårdföra Norrmalmspolisen. En av Hans Holmérs pojkar alltså. Decorinamannen finns namngiven på omslaget till en bok av journalisten Sven Anér. Olle Alsén åkte till gymmet i Upplands-Väsby med ett foto av polismannen och frågade om de kände igen mannen på fotot. Det gjorde de! Alla riksdagsledamöter fick var sitt exemplar av boken sig tillsänt av Sven Anér. I Palmeutredningen finns uppgifter om att det gjordes en bildkonfrontation för en av Upplands-Väsby kvinnorna, men bland de bilderna fanns inte nämnda polisman med.
Slutbedömning
Lisbeth Palme var inte skarp i iakttagelsen under tiden medan undersköterskorna gjorde sitt till dess Gösta Söderström kom. Den tiden räckte ju för mördaren att försvinna. LP:s uppträdande i rätten kan vara en produkt av skräcken och fasan som fyllde henne totalt, som skapade efterhandskonstruktioner. Kvinnan, Anna Hage, som först tog hand om LP togs till förhör i båda rättegångarna. Hon har en mycket obehaglig bild av det hon var med i vid rättegångarna. Hon inviterades inte heller till ett samtal med Lisbet Palme. Köp gärna hennes bok: 30 år av tystnad. Dekorinamannens närvaro tystades och nämndes inte i Palmeutredningarna och förhördes aldrig. Kvinnorna från Upplands Väsby kallades inte till rättegångarna. Blev LP beskjuten eller togs Mockajackan i beslag för manipulation? Bilden av en konspiration tecknar sig.
Slutklämmen
Tiden har gått och Chefsåklagaren Kister Petersson fick uppdraget att gå igenom materialet och komma med en slutrapport våren 2020. Det blev ett märkligt föredrag, där han vaskade fram den s.k. Skandiamannen som trolig mördare. Han arbetate den kvällen i Skandiahuset och kom ut strax efter första skottet. Detta blev ett antiklimax. Stefan Lövén och Palmes söner köpte den nya förklaringen, där alla tre bestämt har hållit fast vid Lispeth Palmes utpekande genom alla åren. Hur kunde dessa tre svänga i frågan om alkoholisten Krister Pettersson som Palmes mördare??? Detta skapar bara nya frågor!
Hanna Möllås och Leif Carlsson har tillsammans skrivit en bok om sexualitet i bibeln och kyrkan. De har sett att det behövs en bok, som belyser detta. De vill ge en översikt av hur sexualitet har hanterats i kyrkan genom tiderna. De ser det angeläget att kunna disklutera och samtidigt visa på olika åsikter. De definierar inte vad de menar med ordet kyrkan, utan det står där så öppet som det låter genom hela boken. Det framkommer rätt snart att det inte kan gälla för hela kristna kyrkans medlemmar, utan de som bygger hela sin världsbild på skapelseberättelsen i bibeln, som citeras och analyseras flitigt i boken. Vi lever på 2000-talet och många kristna har vuxit in i det evolutionära tänkandet och det borde förtattarna ha problematiserat omkring. Av vad man kan läsa mellan raderna kommer Hanna Möllås från Pingst i Jönköping, hon är barnmorska och sexolog och Leif Carlsson är teol.dr. och lektor vid Högskolan i Jönköping. Lite grovhugget skulle man kunna säga att de skrivit en bok om sexualitet för sina likasinnade inom frikyrkan
Det måste då sägas att boken med titeln Med Hela Ditt Liv är lättast att ta till sig bland fundamentalistiska starkt bokstavstroende kristna. När teologen Carlsson belyser frågorna kring sexualiteten, så blir det med bibeln som grund. Inte bara vad bibeln säger i olika texter i Gamla testamentet, utan som viktig vägledning för nutida kristna. Han beskriver vad bibeln säger om t.ex. homosexualitet, vilket vi alla känner till, men lyfter inte på riktigt in det i vår allmänna debatt i samhället, på det sätt som hbtq-frågor diskuteras. Det finns rapporter från USA, där det framkommer att kyrkorna tappar mycket ungdomar.
Frågor som väger tungt för ungdomarna, när de beslutar att lämna sina kyrkor är frågor kring könsidentiteter. I sin hänvisning till Adam och Eva låter Carlsson tankarna sväva fritt krig vad om hände i Edens lustgård. Han låter oss förstå, att det var inte av ett simpelt fotben som Gud tog och gjorde Eva, utan ett revben närmast hjärtat, för att påvisa den nära relationen mellan de två könen. De skapades för att ”bli ett” och av det drar Carlsson slutsatsen att de hade sex före syndafallet. Han går då emot vår störste kyrkofader Augustinus, som menade att den påträngande sexualiteten var ett resultat av syndafallet. När sedan Gud säger till Eva efter syndafallet att ”Din man skall du åtrå, och han skall råda över dig” menar Carlsson att det betyder att kvinnans sexuella drift skall riktas mot mannen, underförstått inte mot kvinnor.
Mycket av syndastämpeln inom kyrkan kring sexualiteten handlar enligt redogörelsen i boken om hur mannens säd hanteras. Säden är till för fortplantningen och säden får inte spillas bort i onani eller i icke homosexuella samlag som mellan män. Det kunde hända under medeltiden att en munk som onanerat blev utesluten från klostret i sju år. Då var det de tankar som ledde till onanin, som man brännmärkte och inte den fysiska handlingen. För kvinnor är det mindre problematiskt, då mannens säd inte är inblandad.
När Hanna Möllås som barnmorska och sexolog skriver blir det mer allmängiltigt och som det brukar låta när sexologer talar. Hon blir mer självklar och förankrad, när hon talar om den vuxna kvinnan, barnafödandet och parrelationer. När hon talar om barns utveckling är hon inte lika förankrad, kan jag tycka från mitt barnläkarperspektiv. Hon gör dock sina återkopplingar till skapelseberättelsen för att klargöra. Hon vågar dock citera Höga Visan och lyfta fram de texter som tydligt beskriver kvinnans könsorgan och hur de fungerar under upphetsning. Som t.ex. när mannen säger till sin älskade: ”Ditt sköte är som en kupad skål – må vinet aldrig saknas!” Hanna Möllås ger också råd till ledare och samtalsledare, att vara professionella och inte ge sig själva som exempel vare sig i positiv eller negativ mening avseende egna erfarenheter. Hon pekar också på behovet av handledning och inte släppa in yngste ungdomsledaren till gruppsamtal om sex.
Det bör hellre finnas en grupp i församlingen som gemensamt håller i dessa frågor. Möllås och Carlsson måste naturligtvis vara medvetna om för vilken publik de skriver till. När de ändå skriver en bok om sexualiteten i Kyrklig praxis, så borde de sagt några ord om den begränsning som deras förankring utgör. Boken kommer inte att köpas in av skolverket, men i frikyrkliga församlingar och på deras ungdomsläger kan den användas.
De gamla bibliska patriarkerna och profeterna levde i en intim dialog med Gud, en kanal som ständigt stod öppen i ett levande samtal.
För att göra sin film har regisören Darren Aronofsky lagt in ett avstånd i den dialogen genom att konsekvent tala om skaparen i stället för Gud eller Herren och Noah har drömmar och fantasier i stället för tilltal från Gud, som blir lite mer oklara. Det ger utrymme för flera tolkningar av det som Noah uppfattar som komna från skaparen. Detta filmtekniska knep öppnar för Darren Aronofsky att skapa fritt.
Filmen är inspelad på Island och har fått en budget på 1 miljard kronor. Filmen bygger på en manus från Darren Aronofsky och John Logan och i filmmanuset finns Ari Handel med som medförfattare. Noah spelas av Russell Crowe och hans fru av Jennifer Connelly. Filmen är förstås på engelska och då blir stavningen på huvudrollen Noah. Denna osäkerhetsfaktor i kontakten med skaparen gör också att Noah kan bli osäker på på vad skaparen vill.
Före avfarten med den stora båten hittar Noah en flicka bland en skara döda människor efter någon naturkatastrof. Det visar sig vara ett svårt skadat flicka och därav infertil, tolkar Noah det som att skaparen inte gett familjen någon möjlighet att föröka sig. Därmed blir uppdraget för Noah att forsla djuren över vattnet och sedan har Noahs familj gjort sitt och alla kommer att dö i tur och ordning. Noah har ju med sig sina tre söner Sem, Ham och Jafet utan fruktsamma svärdöttrar och då är loppet kört för Noah.
I den bibliska berättelsen är det klart att Noah har funnit nåd inför Gud som en rättskaffens man och han känner sig utvald att med djuren få överleva katastrofen. Frågan om fortsatt förökning tas inte upp i bibeln. Ett underverk låter Aronofsky hända då han i ett av människan förstört landskap låter ett frodigt stort skogsparti växa upp på nolltid , för att Noah skall få virke för sin ark. Bygget sätts igång. En stor folkgrupp från Kains släkt dyker upp och pockar på att få följa med. Det blir en häftig kamp mellan Noah och Kains släkt. Storvuxna väktare, som är någon form av fallna änglar med flera armar och stora och byggda i stenblocksliknande kroppar, som de vore doppade i tjära och stora som tvåvåningshus hjälper Noah i striden, men ledaren lyckas gömma sig i arken.
I bibeln är reaktionen från omgivningen mer hån och förakt för Noahs vilda fantasier. Folk tror inte på honom. Alla djuren väller in, först fåglar och sedan kräldjur i datoranimerade former. Sist de stora benburna djuren. Väl inne i arken ser vi så gott som ingenting av dem under hela färden. Inte heller ett maffigt uttåg från arken efter landningen på berget Ararat finns med.
Dramat fokuseras på det psykologiska spelet i Noahs familj. I filmen skapas ett familjedrama kring familjemedlemmarnas egen överlevnad. Den ofruktsamma Ila hinner innan avfärden ta sig iväg till farfadern Lemek och han ger henne sin välsignelse, som också innebär att hon får sin fertilitet tillbaka. Ila och Sem fann varandra tidigt i filmen och de blir ett par och Ila blir gravid under färden med arken. Då Noah redan låst sig i tanken att hans familj skall dö, för att skaparen inte vill ha med människorna i sin värld, så hotar Noah att döda barnet om det blir en dotter. Noahs hustru och Ila samt Sem kämpar en hård kamp mot Noah, som blir en envis ilsken tankemässigt fastlåst gubbe, som skall uppfylla uppdraget till varje pris, dvs så som han uppfattat det.
Hur det går kan jag lämna till den som inte sett filmen att få uppleva. Intrycket är att Aronofsky skapat en film, som hamnat ganska långt ifrån berättelsens ursprung i Gamla Testamentet. Detta för att få det drama han velat skapa. Det finns frågor om människans ansvar för planeten och ondskan som förstör både människor, natur och djur och vårt ansvar inför det. Själv är Noah vegan för att göra sitt bidrag. Den som inte är välbekant med bibelns version kan ha lättare att köpa upplägget. Filmen fick kalla handen från Vatikanen som kallade den ”ett förlorat tillfälle” och ”en Noah utan Gud”.
Blogginlägg i Tiden 