Karl den Store år 742-814

Roland var med och krigade i Karl den stores armé. Kungen deltog dock inte

Den 9:e augusti har jag namnsdag och jag tillhör de som har en egen dag ensam. Jag har sedan ca 1,5 år haft det frankiska riddareposet Rolandssången liggande i en mycket god översättning av Leif Duprez och Gunnar Carlstedt (2010, Bonniers). Det skildrar slutet av 700-talet då Karl den store (742-814) var i norra Spanien och krigade mot morerna, de muslimska resterna av det krig som vanns av Karl Martell år 732 i Poitier i nuvarande mellersta Frankrike. och det hade redan då sats stopp för morernas försök att invadera i Europa. Men några rester fanns alltså kvar i Spanien. Karl den store inledde 778 en invasion i norra Spanien för att gardera sig mot muslimskt intrång över pyrinéeiska bergsmassivet in till nuvarande södra Frankrike. Det som hände under detta fälttåg ligger till grund för La Chanson de Roland (Rolandsången).

Karl den store kallas både kung och kejsare i Rolandssången även om kejsardömet utropades först år 800. Han genomför och vinner flera fältslag i norra Spanien och är nöjd med resultatet. Fortfarande handlar det om att den kristne kejsaren krigar mot muslimer. Kung Karl har direkt kontakt med ängeln Gabriel, som uppenbarar sig i hans drömmar och även ger direkta råd, när Karl är riktigt pressad. Under ett viktigt slagfält ber kung Karl Gud fördröja solens nedgång, då segern är så nära och hans bön blir uppfylld. Motståndarna vänder sig till Muhammed och Apollin, men river deras bilder, då det går dåligt för dem.  

Framgången för kung Karl vore inte möjlig utan slagkämpen greve Roland, som är den främste i den frankiske hären tillsammans med sin vapendragare Oliver. Roland är dotterson till kung Karl och har en styvfar som heter Ganelon, som blir den store förrädaren i den frankiska hären. När kung Karl känner att slaget är vunnet och bara har ett fäste kvar, nämligen Zaragoza, där kung Marsilje håller kvar ett rätt stort antal soldater, men han inser att det är en omöjlighet att slå kung Karl och greve Roland, så funderar Karl på en förlikning. Kung Karl skickar sin måg Ganelon till Marsilje, för att göra upp om ett slut på kriget. Det skulle gå ut på att Marsilje lät sig kristnas och döpas och i gengäld få vara vasall över Spanien. Nu förvränger Ganelon budskapet till Marsilje och säger att han skall få dela Spanien med greve Roland, utan vars insatser kung Karl hade stått sig slätt. Vidare säger Ganelon till Marsilje att greve Roland kommer att finnas i en mindre eftertrupp när kung Karl drar sig tillbaka från Spanien och utgör ett lätt byte för Marsilje i den så kallade Björnbärsdalen (Roncevaux).

Då Marsiljes armé är så mycket större blir det ett lätt byte, tror Ganelon. Kung Marsilje tänder på idén och så följer flera stora slag, där till slut först Oliver dör och sedan greve Roland blir kraftigt sårad och sedan dör. Kung Karl är djupt bedrövad och vänder åter in på slagfältet och det hela slutar med att kung Marsilje får nådastötet av kung Karl, trots att Marsilje  tagit emiren från Bagdad till hjälp med många tusen man. Förrädaren Ganelon kommer att  i en rättegång i kung Karls hemstad Aaschen dömas till en plågsam död. Greve Roland och Oliver tar Kung Karl med sig och lägger dem i vackra, vita sarkofager och placerar dem i helgedomen Saint-Romain i centrala Frankrike på väg hem till Aachen. Deras hjärtan har tagits ut och lagts i vita marmorskrin svepta i dyrbart sidentyg. 

 Vi vet att många krig i historien har haft sin drivkraft i religionen. Det har gällt kristna mot musliner ( på 600-700-talet), Korstågen härjade från 1000-talet och framåt. Det gällde krig mot folk som uppfattades som fientliga mot den västliga katolska kyrkan. Flera av dessa krig riktades mot östra medelhavet och syftade till att återerövra det Heliga landet från muslimerna. Korstågen förekom även inom Europa och bidrog till tyska rikets framväxt. Flera judeförföljelser sammanföll med korstågen. Religionskrigens epok framför andra i Europa var perioden från reformationen på 1500-talet  till westfaliska freden år 1648. Det handlade om kampen mellan lutheraner och katoliker, där svenske kungen Gustav II Adolf var inblandad. I moderna konflikter som de på Nordirland och Jugoslavien har religionen spelat en viktig roll som identitetsbevarande faktor.

 I Syrien har vi ett bestialiskt krig som drivs av djupa motsättningar mellan shia och sunni-muslimer. Stormakterna Kina, Ryssland och USA är redan perifert inblandade. Det skulle kunna bli en utveckling mot ett nytt världskrig. I Egypten och Tunisien för folken en kamp mot islamistiskt övertagande med införande av sharialagar. Kristendomen har de senaste seklerna alltmer vuxit ur rollen att med tvång göra utomstående till kristna. Olikheter mellan kristna nu handlar mer om vad som skall betonas i budskapet och hur det skall framföras. Det har skapat en stor flora av rörelser och samfund. Den interna teologiska striden har inte stärkt den kristna bilden utåt. Om första kristna församlingen sades det: se hur de älskar varandra. Det kanske vore något att återskapa. 

 Fårö Kyrka  Länge har konfirmerandet i Sverige  haft en vikande trend. Barndopen minskar kraftigt och ersätts av namngivningsceremonier. Borgliga vigslar ökar och. HBT-gruppen har erövrat den kyrkliga vigseln. Det var mest en fight för att vinna över en gammal men fallande tradition innan den försvann helt. På flera håll i landet vägrar rektorer att arrangera skolavslutningar i kristna kyrkor. Söndagsskolor har åtminstone i Svenska kyrkan ersatts av de mera religionsneutrala kyrkans barntimmar. De unga inom frikyrkan sviker, när de kommer in i tonåren och det blir ca 30% kvar att hålla fortsatt liv i församlingarna. Tillväxten utifrån är inte särskilt stor. 

När litteraturprofessorn Göran Hägg skrev sitt epos om GUD i Sverige från medeltiden och framåt (se tidigare blogg) blev det en ickehändelse. Det uppstod i stort sett bara en allmän undran varför han som icke religiös gav sig på det stora verket.

Den råa statistiken visar att i Svenska Kyrkan har sedan 1970 antalet döpta minskat med 35%, konfirmerandet har gått ner med 62%, antalet vigda med 46% medan begravda i kyrkan bara gått ner med 7%. Svensson blir like skakig inför det okända mörkret och det känns fortfarande tryggt att  få prästens välsignelse när vandringen är slut. Men när de stora grupper som idag inte döper sina barn, inte konfirmeras mer än till 31% (2012), inte gifter sig i  kyrkan ja då kommer nog dessa att vid livets slut inte koppla på Svenska Kyrkan, när de inte gjort det tidigare i livet. För att se bort från detta trista har biskopen i Stockholms stift lyft fram att det är fortfarande ca 6 miljoner svenskar, som tillhör kyrkan. Det är stort och när vi firar våra mässor tänker vi även på dem.

Det är hög tid för eftertanke. Om Sveriges kristna menar att det finns något viktigt att förmedla till  gemene man, ja då får man fundera grundligt på vilka metoder som ännu är oprövade. Många sneglar bakåt och vill upprepa gamla väckelsetider och göra på samma sätt som då. Då har man inte förstått att väckelser springer fram ur  rådande omständigheter i samhället.

Döparväckelsen var en protest mot prästerskapets makt över folket. När folket gick emot konventikelplakatet (förbud mot att ha gudstjänst i hemmet utan präst 1726-1858) och läste bibeln i hemmen väcktes en önskan att få döpas som vuxen, när man kom till tro. Så uppstod baptismen.  På 1800-talet var folket försupet och PP Waldenström predikade inte bara Kristus uran även nykterhet. Då fick vi missionsförbundet.  I början av 1900-talet kändes de religiösa uttrycken förstelnade och en större hänförelse söktes. Det sprang delvis fram ur sekelskiftets allmänna desillusionism och en hänförelse med tungotal och bön om underverk spred sig. I Sverige kom den att ledas av en jordnära icke särskilt extatisk ledare, nämligen Lewi Pethrus. Hans personliga kvalifikationer gjorde att det växte fram en rörelse som blev landets största frikyrka under hela 1900-talet, nämligen pingströrelsen. 

Vilka strömmar finns i samhället idag? Jo, det finns en individualism med större frihet att söka sig sin egen väg. Tillgången till information och möjligheten att söka kontakter på nätet gör att individen kan finna gelikar, som tänker och tycker likadant och det stärker och lyfter och gör att man kommer vidare på sin egen slingria väg. Frågor som dramatikern Lars Norén ställer i sin dagbok vid besök hos psykiatern nämligen ” jag vet inte vem jag har varit eftersom jag inte vet vem jag skall bli” funderar nutidsmänniskan över. 

Den kanadensiske filosofen Charles Taylor säger i sin bok A Secular Age (en sekulariserad tidsålder) att när människor lämnar den traditionella kristendomen söker de sig till andra upplevelser som kan ha med samhörighet och naturens skönhet och ofattbarhet att göra. Upplever häpenheten att vara en del av alltet. Vårt gränslösa universum stimulerar tanken till starka upplevelser. Andra söker sig till konsten, musiken och litteraturen. Ger sig också tid att söka sitt eget jag.  

När religionspsykologen Hjalmar Sundén skrev sin bok Religionen och Rollerna berättade han att Lewi Pethrus haft en sådan stark naturupplevelse vid en vandring i skogen. Han såg Guds storhet och upplevelsen satte spår i hans liv. Det typen av erfarenheter berättar nutidsmänniskan om utan att koppla in Gud. Mångfalden av livsstilar (HBT) som nu är accepterade in den postreligiösa tidsperioden kan människor inte backa ifrån. För ungdomar idag är detta en självklarhet. Världsbilden med evolutionen ges alla barn och ungdomar i skolan och de integrerar den som en självklarhet. Att i denna tidsålder som kristna återta vandrandet på gator  med plakat  i händerna och ha sökarna som undrande åskådare bredvid på trottoarer, eller stå vid gatuhörn och be känns inte tidsenligt. Det är direktkontakt och dialog som är nutidens metod. Ta emot frågorna och kunna ge sina svar.

Svensk media har förstått detta och skriver undantagsvis i tidningar om Jesusmanifestationen eller ger ytterst lite utrymme i TV-nyheterna om detta. Det är dags att sluta förlita sig på estradkristendom med upptrissade stämningar och kända utländska talare, där majoriteten är passiva lyssnare, som sedan går hem och lever sina vanliga liv utan att prata religion med någon utanför kyrkan. En evangelist i frikyrkan, Micael Grenholm förespråkar, att man släpper fram undergörarna med sina försök till mirakler. Det skulle locka folk. Det tror jag som läkare inte är rätt väg.

När Cathrine Kuhlman, en helbrägdagörare  från USA var i Göteborg för ca 40-50 år sedan gjorde den kristne Göteborgsläkaren Sven Adrian en uppföljning på sjukhusen om de som blivit botade. Han kom inte tillbaka med något bekräftat under från journalhandlingarna. De flesta som kommer fram i helandemöten och berättar om att krämpor försvunnit har helt klart haft psykosomatiska besvär. Det är symtom som släpper i den starka stämning som finns i helandemöten. Återigen kan vi citera Lewi Pethrus, som sade i sin sista predikan, att det gäller att vinna en och en. Ock det gör man i direktkontakt i riktiga personliga möten utan suggestion. Om den egna upplevelsen är så svag att den inte lämpar sig att prata om i vardagen, då är startsträckan lång för att återta en påverkan i samhället Det finns naturligvis undantag. Läs t.ex. min blogg om Allhelgonakyrkan.        

Egypten är tillbaka i smältdegeln. Efter att det första demokratiska valet ägt rum och vunnits av det Muslimska brödraskapets Frihets- och rättviseparti, så har nu efter stora folkliga protester militären tagit tillbaka makten efter ett år med ekonomiskt förfall och ett alltmer förändrat samhälle mot ett muslimskt land med smygande inslag i riktning mot stiftande av sharialagar. Militären har visat hårdhandskarna mot protesterande demonstranter från brödraskapets sida med över 50 döda vid attack den 8:e juli. Brödraskapet har uttalat att de tänker fortsätta kämpa för att återfå Mursi som president och att den demokratiska konstitutionen skall gälla. 

Vem har sagt att det skulle vara enkelt att skapa en demokrati efter en lång historia av diktatur och grundad på militärens starka inflytande. Frihets- och rättvisepartiet vann i ett demokratiskt val med 51,3% av rösterna. Men det som växte fram under Mursis ledning var inte det som folket ville ha. Nu kupar brödraskapets män sina handflatorna uppåt och sträcker sina händer mot Allah för att få hjälp. Det sker i en djup religiös tro, som innesluter dem i en kontext där Allah är stor och Koranen är den viktigaste ledstjärnan för individen och samhället. Världsbilden är helgjuten och går inte att kompromissa bort särskilt långt . 

Efter att jag har läst hela Koranen finns ingen anledning att förvånas över muslimska brödraskapets agerande. Det kommer att finnas som en stark kraft i Egypten för överskådlig tid och någon form av samexistens måste komma till på något sätt. När militären ställde sig på protestanternas sida och utmanade Mursi, var det många skribenter, som undrade hur USA skulle agera, då de stöttar armén med stora summor pengar årligen sedan länge. Det skulle inte se bra ut med en militärkupp mot demokratin. Nu har det inte officiellt beskrivits som en militärkupp. Jag håller det inte för osannolikt att alltsammans skedde med USA:s goda minne eller påtryckning. Vad hade USA att göra annars med ett Egypten på väg mot shariastyre och lierat med Iran, vars president var tidig med att besöka den nye presidenten efter valet 2012. 

Charles Taylor har skrivit en uppmärksammad A secular age om västerlandets sekularisering och hur nya förhållningssätt utan de tidigare seklerna gudstro växer fram och hur de troende blir inte längre bara troende utan även tvivlare och söker nya världsförklaringar. Om detta gäller västerlandet, så gäller det inte Nordafrika och Mellanöstern. Där utbreder det sig ett religionskrig inom islam mellan shia och sunnimuslimer som i Syrien, Libanon, Iran, Irak, Tunisien och nu Egypten. Till det öppna inbördeskriget i Syrien finns stormakterna  inblandade som Ryssland, Kina och USA med Israel som gnabbas med Hisbollah i Libanon. Så ett  hotande storkrig i världen skulle ha sin grund i sektstrider inom Islam. Charles Taylor, hade vi inte kommit längre med världspolitiken?   

I tider när en darrig räddhågsenhet för religiös påverkan vid skolavslutningar har det orsakat att präster är portförbjudna, när rektorer väljer att avsluta skolåret i kyrkor. Det förs också en debatt om allmängiltigheten i våra egna kristna jultraditioner, trots allt! (skriver Maria Schottenius DN och Ulf Jonsson Newsmill).  Allmängiltigheten ligger mycket i fokuseringen på barnet som är så centralt i julevangeliet.

–

Schottenius och Jonsson fortsätter: ”Om vi inte vore så valhänta och rädda för de gamla mytiskt/religiösa traditionerna vi har i julens budskap, skulle vi kunna vaska fram något användbart och följa budskapet att låta det gudomliga bli mänskligt.  Att helt släppa våra myter gör oss historielösa och nakna inför framtiden”.

–

Som barnläkare kan jag inte annat än hålla med. Om vi för ett ögonblick först får fokusera på de många gånger ett havandeskap slutar lyckligt med ett välskapat barn, så är det inte bara kvinnan som blir medicintekniskt förlöst i förlossningsrummet. Föräldrarna blir också förlösta till en stor häpenhet och lycka. Barnet öppnar upp flera låsta rum och fyller de vuxna runt barnet med en gemensam värme och förundran. 

–

Det blir som en nystart för föräldrar, som hamnar i något som är större en de själva tillsammans och livet får ett nytt fokus i vardag som helgdag.  Detta utflöde från frisläppande av källor inombords till ett barn är varje gång en kraftkälla, som bär tillräckligt länge för att ge en bestående påverkan och blir en viktig ingångsväg till föräldraskapet. Det kan se ut som ett tuttinuttigt rus av navelskådande föräldrar i något som liknar en förälskelse. Dock, sätter jag större tilltro till föräldraskapets förlösning, såsom liggande på ett djupare plan och sträcker sig bortom det snävt egoistiska och förlägger fokuset utanför dem själva till barnet, men får dubbelt tillbaka.

–

Jag ser detta påtagligt alltmer hos fäder, som tar del av det tidiga föräldraskapet inte bara 2 månader utan mellan 6 till 9 månader av föräldrapenningen.  De berättar om att få in barnet i centrum – det gudomliga i det mänskligare och förändringen i samspelet med det lilla barnet sker på ett nytt sätt som inte vore möjligt utan föräldrapenningen. Många gör det med stor lust, även när 2:a barnet kommer. Nu sker detta officiellt i Sverige under en vinande feministpiska, men under ytan pågår en helt annan process.

–

Ett barn varder oss fött och från det strålar en stor härlighet, för att travestera julevangeliet. Det sägs ibland att kärleken i förälskelsen skapar något större än de två inblandade människorna tillsammans. Det är säkert så ett tag, men med barnet konkret närvarande blir det otvivelaktigt så att kärleken i familjen ökar med ett nyfött barn .  Det finns alltså en kraft att hämta i fokuseringen på barnet och att våga känna tillit till det som flödar fram inifrån och ut till barnet och låta sig förändras.En av våra främsta feminister i Sverige, Gudrun Schyman, berättade i frälsningsarmén lokal under Almedalsveckan för ett par år sedan, om denna totalt omvälvande villkorslösa kärlek till ett barn, som går på djupet hos oss vuxna.

–

Denna förvandling av vuxna människor sker ständigt och är av stor betydelse och är värt att ägna julen åt och kanske att återkoppla till, när barnen blivit lite större.  Som alltid i livet finns det andra upplevelser fyllda av komplikationer med nyfödda barn och svåra psykosociala omständigheter, där vi i vården gör allt vi kan. Även där ser vi ofta en styrka och kraft i det tidiga föräldraskapet, som inte vore möjligt om inte just barnet fanns där med sitt nya tillskott av liv, som också mobiliserar stora kraftinsatser från omgivande vuxna.

–

Ett steg vi kunde ta politiskt är att inspirerade av julens budskap göra barnkonventioner till lag i vårt land och göra betydligt större satsningar för våra barn och deras framtid. Det är trots allt en av de bästa investeringar vi kan göra. Hur vi behandlar våra barn påverkar vad de gör med våra liv och hur de sedan bygger samhället vidare.

 Lilla Hjärtat 

Den svenska debatten om rasism och antirasism har förändrats det senaste decennierna.  Sedan 70-talet har hela mediasverige av rädsla för att få rasiststämpel på sig undvikit att analysera och problematisera invandringen eller att nämna namn och nationalitet på personer som begår brott inom landet eller på annat sätt handlar på ett klandervärt sätt. Det slinker ibland igenom att en våldtäktsman hade finsk brytning eller att tyskan varit i Arboga och mördat två barn. Men längre radie än så vågar ingen ge sig iväg ut på och tala belastande eller att skuldbelägga personer av annat etniskt ursprung än de svenska/nordiska/ och ibland tyska.

Att bli belagd med att ha uttalat något som luktar rasism är som att under den lutherska kyrkans högdagar, med starkt grepp om befolkningen, blivit anklagad för föräktenskaplig sexuell förbindelse. Livet och karriären var då totalt slut. Det verkar som att tomrummet efter en folkligt utbredd religiös livshållning skapar behov av något annat, som man skall hålla sig till (antirasismen) och hålla stånd emot (rasismen) och hålla sin själ ren och obefläckad. Det skulle säkert kunna gå att skriva tio budord hur man skall undvika att bli rasist. 

Jag som gått i söndagskola och innan jag pratade rent kunde sjunga ”Jesus älskar alla barnen. Alla barnen på vår jord.  Röd och gul och vit och svart, gör det samma har han sagt,Jesus älskar alla barnen på vår jord”. Genom den sången har jag fått antirasismen och rastoleransen som en av de första grunderna i livet. Jag tror också att det med den präglingen är lättare att se det som sker i det som synes ske vad gäller tolerans och multikulturell gemenskap. 

Det senaste exemplet på den intoleranta kompromisslösa antirasismen i Sverige är attacken mot illustratören Stina Wirsén, som berättat i flera böcker om ”Lilla hjärtat”. En mörkfärgad dockfigur eller barngestalt, som vill sprida allas lika värde har blivit anklagad för rasism, just för att Lilla hjärtat framställs som svart. Frilansskribenten Oivvio Polite och konstfacksprofessorn Joanna Rubin skrev till den färgade prof John Jennings på Buffalouniversitetet I New York och bad honom analyser Lilla hjärtat ur ett rasistiskt perspektiv och det är kontexten, dvs sammanhanget som gör den rasistisk. Prof Jennings jobbar med media och rasism. De fick till svar, att jo det är nog så att Lilla hjärtat är rasistiskt. Det låter som hårklyverier från de gamla kyrkofädernas dagar långt före lutherdomen.

Återigen med min egen prägling, som kan utökas med att jag också stoppat slantar in en sparbössa med en afrikan på, för att lära mig att vara givmild mot de som inte har det så bra som vi. Det beteendet hamnar säkert i fel kontext eftersom det skedde i söndagsskolan, men vilken glädje det blev när jag första gången fick en afrikansk familj till vårt hem. Jag ville vara med dem hela tiden.

Kritiken mot Wirsén har varit att barn inte kan värja sig mot det som anses vara rasistiska inslag i Lilla Hjärtat. Det är i  sig en underskattning av barn. De tänker och funderar mer än vi tror och drar helt egna slutsatser långt innan de klart kan verbalisera sina tankar. Barn är inte så lättlurade som vi tror, när de blivit så stora att vi berättar bildsagor som Lilla Hjärtat för dem.  

Nej, här har renhållningen hamnat i klass med den riktigt hårda kontrollerande lutherdomen. Vi måste ha en dualism att förhålla oss till. Det var inte så länge sedan det var himmel och helvete. Men arketypen kräver att vi fyller det tomrummet med något. Just nu är det rasism kontra antirasism som gäller. Den nya religionen stryper den friska debatten och leder alla in mot en gemensam tankefåra mot en konformism, som håller problem under mattan som borde varit möjliga att ventilera. Nu lägger Wirsén ner Lilla Hjärtat och ber Bonniers förlag att inte sälja fler böcker. Detta är pådyvlad censur! 

De politiska partierna utom SD försöker överträffa varandra i inbördes strävan att öka invandringen. Samtidigt vet vi att mottagandet de senaste 30 åren varit mycket dåligt. Våra nya vänner assimileras alldeles för långsamt. De samlar sig i getton för att umgås och stötta varandra, samtidigt som de mestadels håller kvar sitt ursprungsspråk och kultur. Vem vill ta ansvaret för detta? Ja, ingen! Det finns alltid någon bakåt i historien som har suttit på min stol och gjort fel.

Hade vi inte haft ett räddhågat antirasistiskt raster över landet, så hade det gått att nämna problemen vid sina rätta namn och vi hade kommit vidare i att bygga det mångkulturella land alla talar sig varma för, men deras tungor är alltfort kluvna och munnen belagd med styrbetsel. Det är den viktigaste anledningen till att vi har SD inne i riksdagen. Öppna debatten! 

 Camilla Henemark                                  Elisabeth Olsson Wallin  Elisabeth Olsson Wallin (EOW) är en provocerande Bildkonstnär. Hon skapade bildutställningen Ecce Homo som vidades i Sverige 1998. Den utställngen orsakade debatt i det annars toleranta Sverige. EOW använde sig av kända bibliska motiv. I välbekanta konstnärliga förlagor fotograferade hon homosexuella modeller i motiv som Bebådelsen, Judaskyssen, Intåget i Jerusalem och Korsfästelsen. I Nattvarden anvämde EOW transvestiter som modeller. EOW är själv homosexuell och bekänner sig som kristen. Ett av syftena var att uttrycka Guds gränslösa kärlek. 

EOW har fortsatt att provocera. På en utställning kallad Jerusalem och visades på Södra Teatern i Stockholm 2011 hade hon varit i  de tre stora världsreligionernas skärningspunkt, nämligen i staden Jerusalem och fotograferat. Hon har velat göra upp med de tre religionerna, judendom.kristendom och islam, som hon och HBT kollektivet känt sig kränkta av. Vid stadsmuren  återges en bild av två lätt klädda homosexuella män som ligger omslingrade i en het kärleksakt. Vid Gravkyrkan, som är kristenhetens centrala geografiska mittpunkt, där man lade Jesu kropp efter korsfästelsen, där ses en bild på kvinnor i arbete och två unga kvinnor möts i en het kyss. En äldre kvinna ser vad som händer och i hennes ansiktsuttryck har EOW lagt reaktioner, som mött homosexuella par under tidernas lopp.

 EOW:s senaste verk, som hon arbetat med det senaste året har varit ute i kvällspressen och visar hur en naken Camilla Henemark ligger på ett bord med pizzor utlagda på sin kropp. Runt bordet ses kung Karl XVI Gustavs ungdomskompisar i äkta fotografier och han själv står upp mitt i bilden bakom Camillas kropp. Likheten i personernas placering med Jesu sista måltid är slående. Nere till höger i bilden ligger drottning Silvia på knä med ansiktet mot betraktaren. Hon lyfter upp kanten på mattan och där ses ett hakkors som hon gnider en skrubborste emot. 

EOW har kommenterat att hon vill belysa hur det blir, när män förnedrar och utnyttjar kvinnor. Det hon inte kommenterar är drottning Silvias närvaro på bilden. Här har EOW sprängt en viktig gräns. Drottning Silvia och hakkorset syftar på den granskning som TV4 gjorde av drottningens far Walter Sommerlath och hans inblandning i det nazistiska partiet och att han tagit över en judes fabrik mer eller mindre som en stöld. Judar skulle ju bort ur riket.  Drottning Silvia kallade det ett karaktärsmord på sin far och startade en egen utredning, som visade att hennes far gjorde en bytesaffär och den utpekade judiske företagaren fick mark och en kaffeodling i Brasilien  Det kunde inte TV4 motbevisa, men kom tillbaka med ett program, där de ville slå fast att Walter Sommerlaths inblandning i det nazistiska partiet måste innebära, att han delade dess värderingar och handlingar.

Man får ju inte ge sig för en drottning tycker EOW. Drottning Silvia var ett barn, när detta hände och växte upp utan att förstå  t.ex vad som pågick med judarna. Hon kan inte lastas för något av detta som nazisterna gjorde. Det EOW:s bild säger, är att drottningen kryper på sina knän och vill rentvå sig från nazismen. Den oinvigde kan lätt dra slutsatsen, att hon var nazist. Hur kan kvinnan EOW utsätta en kristen medsyster för denna groteska förnedring. Var i sig själv har EOW hittat drivkraften till detta. Har EOW belägg för att Drottning Silvia har nazistisk anstrykning  på något sätt. Drottning Silvia är kristen lutheran och heterosexuell, men det räcker inte. EOW kallar sin bild ”satir”.

Det är ingen satir utan en grov ärekränkning av en kvinna som säkert haft stora våndor i det som skildras i den övriga bilden och känner sin far bättre än vad EOW gör.  Jag kan känna sympati för en hel del av de provokationer, som EOW gjort, men här förstår jag henne inte alls. Här når hon ett lågvattenmärke, som blir svårt att slå i framtiden. Känns det som en seger EOW?  

Haddile i fosterhemmet  Migrationsverket har en svår uppgift att slussa människor av varierande öden in och ut ur Sverige. Några får stanna här medan andra får vända åter till hemlandet. Att ärenden kritiseras är ofrånkomligt, men ibland lyser inkompetensen i bjärta färger när handläggningen striden mot det mest grundläggande i allas vår gemensamma kunskap om mänskligt liv och relationer och hur barn kan hanteras och hur man bedömer vad som är bäst för ett barn.

Fickan Haddile 2 år blev rikskänd, sedan fallet med frågan om hennes utvisning blev känt i media. Hon är född i Sverige av en algerisk kvinna . När hon var 20 dagar gammal försvann mamman spårlöst. Pappan finns inte heller med i bilden Det blev styvpappan som fick ta han om henne.

 Vid fyra 4 månader gammal kommer flickan in på barnsjukhuset i Lund med blödningar i hjärnan och i ögonen och styvpappan misstänktes för barnmisshandel. Tillräckligt bevis i skuldfrågan fanns ej, men Haddile blev placerad av socialnämnden i ett familjehem i Broby i Skåne . Hon har där bott i en familj och har vuxit in i en relation med två vuxna och ytterligare några tonåringar i familjen.  Hon har blivit trygg och tillitsfull som en 2-åring kan vara under bästa tänkbara förhållanden.

När migrationsverket fann att mor hade franskt medborgarskap, ville man först utvisa Haddile till ett barnhem i Frankrike. Där kunde man få söka efter modern.

Nu har migrationsverket tillfälligt backat från utvisningen och vill föst få tag i modern. Men en mor som lämnat sitt barn och befinner sig i konsekvenser av det beslutet kan inte så lättvindigt ta det tillbaka.  Att ta tillbaka ett barn som man valt bort och övergivit är svårt. Skall hon återförenas med sin dotter skall det ske i Sverige med början en längre tid i Broby tillsammans med den familj som nu har henne.

Att i ett senare skede skicka Haddile till barnhem i Frankrike och träffa sin mor hon inte knutit an till bland idel andra okända ansikten ställer för stora krav på Haddile. Hon kommer inte att få en enda initial fästpunkt på bra lång tid. Helt förvirrad kommer hon att längta tillbaka till Broby i en tomhetskänsla, som kommer att leda henne in i avskärmning, tystnad och depression. Vem vill sitta med henne i flygplanet?

Nu gäller inte längre genetiken som ledstjärna inte heller medborgarskap.  Nu handlar det om en liten människa som tappat sina tre viktigaste första trygghetsfaktorer och som har landat i ett sammanhang, där livet börjat ta form. Låt henne fortsätta växa in i den formen. Det är den enda riktiga vägen. Ta inte ifrån henne det hon nu lyckats bygga upp av social kompetens, kommunikation, språk och identitet.

Hör mamman av sig är det hon som kommer hit och efter en bra och väl etablerat kontakt med Haddile kan hon återvända till Frankrike eller Algeriet.

Loreen Talhaoui

Sällan har en polett så självlysnade klart fallit ner på plats som när partisekreteraren från Sverigedemokraterna (SD) Björn Söder på lördagskvällen, då Loreen vann sin jordskredsseger i Eurovision Song Contest i Baku, skrev på Facebook om en mörk dag för Sverige. Han menade att det var ingen svensk som sjöng den kvällen, det var en vilde, en marockan! Söder fick en twitterstorm emot sig och kände sig tvingad efter mordhot att ta bort sin text på Facebook.

Här sjöng en kvinna, född i Stockholm och uppvuxen i Västerås en låt rakt från hjärtat om kärleken som förenar så att evigheten öppnas och det gudomliga kommer närmare. Hon var helt klar över vad hon ville föra fram. Hon gjorde det också på sitt eget sätt, naken, okonstlad, osmikad och barfota.  Hennes budskap var att ta inte på dig några masker. Var dig själv och öppna för kärleken.  Allt detta nådde inte in till partisekreteraren hos (SD). Hans hjärta är förmörkat av rasismen. Men det nådde fram till hela Europa med 18 tolvpoängare och totalpoäng på en historisk 2:a plats.  Det var bara Berlusconipräglade Italien, som inte gav några poäng till Loreen. Där gäller i Berlusconis mediavärld kvinnors yta och sex appeal utan själ!

Ibland får man väl erkänna att det känns som att visst har vi haft en okontrollerad invandring och lite naivt tagit emot utan att förstå vad det kan leda till. Framförallt har vi inte haft några bra strukturer och rutiner för emottagandet. Men när SD:s ansikte sticker ut så tydligt i ett kontrastrikt avslöjnade efter Loreens seger, ja, då förstår man som aldrig förr var vi har sverigedemokraterna.

Det är klart att om vi skriver Loreens födelsenamn med Lorine Zineb Noka Talhaoui, då går det stigmatiserade blågula ränder i ansiktet på Björn Söder. Nu skriver hon Loreen Talhaouri. När hon var med i Idol skrev hon Lorén, kanske medveten om fördomarna i vårt land.

Hon har en stor släkt i Marocko och den tillhör naturfolket berberna. Ett bergsfolk, som lever under självförsörjning med egna odlingar. Loreen har också en morbror i öknen dit hon ofta åker för att lyssna på öknens egen musik.
Hon drar sig ofta undan i mediation och stillhet. Under historiens gång kom muslimerna och ockuperade berberna och gjorde dem till muslimer. Det har inte raderat ut det ursprungliga från bergen och öknen, där Loreens rötter finns. Det är ur det som Loreen kramade fram sin text med sin trollska koreografi på scenen. Det var allt detta som gick rakt in hos miljoner tittare. Det var det som Loreen blev så väldigt nöjd. Det visar hur lika vi alla är varandra.

Anders Breivik glad     Anders Breivik rörd-Nu har den stora rättegången med massmördaren Anders Breivik inletts i Oslo. Han skall stå tillsvars för att på en och samma dag dödat 77 personer. De flesta har han sökt upp på en fridfull isolerad ö, där ungdomar träffats för att prata politik. Mot helt ogarderade männiksor har han gått runt med sitt gevär och skjutit. –

Rättegången  får stor uppmärksamhet och konstigt vore det väl annars. Åklagarna har redan lagt fram sin talan och namngivit alla döda. Under den processen satt Breivik tyst och till synes oberörd. Vid ett tillfälle stramades ansiktet åt och ögonen kneps ihop av rörelse med små tårar drypande. Det var när rätten visade hans kampanjfilm. Mer om detta nedan. TV-soffor fylls av experter på personlighetsstörningar, mord och kallblodigt dödande. De skall hjälpa tittarna att begripa den svåra verkligheten.  Samtidigt skall man veta att folk kan tänka själva.

–Breivik har varit emot den stora invandringen till Europa och Norge av folk från kulturer, som han tror kommer att ta över makten. I hans stora manifest har han lagt ut texten.  De han riktar sig starkast emot är muslimerna, som planlagt ett övertagande av Europa med införande av sharialagar, som han ser det. Tre högt uppsatta imamer i London gick en vecka efter dådet i Olso  ut i en video och bekräftade Breiviks teori, samt att han startat ett krig mot just muslimer. Vi fick där också veta att det i vissa kvarter i London finns sharialagar införda.  Imamerna sade också att de aldrig mer skulle acceptera ett nytt Serbien.

–Mellan dessa yttterligheter lever vi alla andra våra liv. Det multikulturella samhället medför att vi får träna oss att leva med männsikor som har andra värderingar och tro än vi själva. Det stora problemet sedan 70-talet är att media i både Norge och Sverige inte har vågat att i ett gott syfte problematisera det som inte fungerat. Detta av rädsla för att kallas rasist. Det har givit oss Sverigedemokraterna (SD) i vårt land.

–Det finns också i vårt sekulariserade land en stor okunskap om hur en fundamentalistisk religion fungerar i det mänskliga psyket. Detta gör politiker, journalister och debattörer valhänta.  Vi måste öppet få diskutera det som bör diskuteras. Det är inte rasism. Ta gärna in folk i debatten som har egna erfarenheter av låsta kontexter.

–Hur fungera då Breivik. Av vad som sågs den 1:a rättegångsdagen är han fortfarande den övertygade riddaren, som måste rädda sitt land. Han hälsar med ”högerhälsning”  i den utsträcka armen med knuten näve. Han blir rörd av sin egen kampanjfilm till tårar. Det slår an till hans inre drömmar och vilja.  Han svarar åklagaren att han tillstår sina handlingar, men att han åberopar nödvärn.  Således hittills helt obruten i sin riddarrustning. Om processen kommer att mjuka upp honom får väl vara osagt, men inte så troligt.  I allt detta finns det vanliga människor av kött och blod, som sörjer sina ihjälskjutna anhöriga samt de som dog av bomben inne i Oslo. Alltsamman är en makaber helt otrolig händelse. Men något helt svårtolkat monster är inte Breivik.

-Anders Bering Breivik har en gång krupit ur sin moders sköte blivit lagt till bröstet och ammats. Knutit an till sin mor och kommit igång med sin motorik för att krypa, resa sig mot stöd och börjat gå. Lärt sig språket och fått feedback på sina framsteg. Varit älskad. Under resans gång har det skett vägval, och han har mött frustrationer. Hela den vägen är betydligt mer intressant än frågan om han är psykiskt sjuk eller inte.  Det sistnämnda handlar mer om att vi vill få en etikett, så att vi säkert kan avsvärja oss från hans handlingar.  Breiviks livsresa kan lära oss betydligt mer än att läsa in oss på olika diagnoser.

Nu rullar fallet med den för tidigt födda flickan på Astrid Lidgrens barnsjukhus vidare efter att TV4:s Kalla Fakta intervjuat föräldrarna. Mycket rör sig om den höga dosen thiopental som fanns i lårmuskelblod vid obduktionen 3 veckor efter flickans död och tolkningarna av det och hur det gavs och när.

Nu har ”den dödliga dosen” blivit huvudfrågan, som om det vore så, att utan den hade flickan idag levt ett vanligt liv. Så är det naturligtvis inte.

Flickan föddes för tidigt i graviditetsvecka 25. Den nedre gränsen för att kunna klara ett mänskligt liv. Hon hade en svår förlossning och först efter 10 minuter kom hennes hjärta igång. Redan där var oddsen mycket dåliga. Sedan får flickan en stor hjärnblödning på 2:a levnadsdagen och läkarna anser att hon inte kan överleva den.

En felbehandling av en förhöjd koncentration av koksalt kan ha bidragit till blödningen, men går ej att fastställa. Det är vanligt med hjärnblödningar, när barn föds så tidigt. Föräldrarna ordnade nöddop men flickan dog ej omedelbart.

Resultatet av stora hjärnblödningar på så små barn resulterar i stark påverkan på hjärnvävnaden som urgröps. Man har sedan kunna följa denna hjärnförstörande process och i Kalla Fakta visades hjärnröntgenbilder där ca 80-90 procent av hjärnan var borta. Detta har naturligtvis skett helt utanför thiopentalens inverkan.

I Kalla Fakta framkom att föräldrarna tolkade flickans tillväxt, gripförmåga och att hon sög ur en flaska välling, som att hon höll på att bli frisk. Dessa funktioner styrs av hjärnstammen. Här lyser den omskrivna kommunikationsbristen tydligt fram mellan föräldrar och vården.

När de sedan kom hem var livet på gång för familjen, men det handlade mest om att de skulle få tid för sig själva bortom maskiner och mediciner. Rätt snart kom flickan in akut i svåra kramper och lades i respirator, som hon inte kom ur förrän hon överlämnades till föräldrarna för att dö, vilket var lätt att förutsäga långt dessförinnan.

Det är viktigt att ha klart för sig att dosen thiopental spelar ingen roll för flickans överlevnad eller att kunna bli frisk. Ingen lever länge utan hjärna. Man måste utreda dosen thiopental som en sak för sig och inte blanda samman det med flickans prognos att överleva. Detta gör den mediala hanteringen av fallet något ont mycket värre och skapar stor förvirring.