Det har uppstått en inomkyrklig debatt om Knutbyhändelsen, som mynnade ut i domstolsförhandlingar i Uppsala Tingsrätt med utdelande av domar för tre f.d. pastorer, som varit verksamma i Knutbyförsamlingen. Det blev samhällstjänst och skadeståndsyrkanden. Uppdrag granskning har gjort en genomgripande försök till analys i 6 delar. Journalisten Anna Lindman har arbetat fram serien.
Daniel Alm togs in i början av TV-serien.Han är ledare för Trossamfundet Pingst -fria församlingar i samverkan. Denna grupp skapades efter ett behov av samordning bland pingstförsamlingarna i Sverige. Flertalet gick med, men några församlingar ville behålla sin frihet. Detta spörsmål har varit en fråga under många år av 1900-talet och Lewi Pethrus, skaparen av Pingströrelsen, var inte för samfundstanken. Han var rädd för likriktningen med styrning uppifrån. Sedan kan man säga att Pethrus blev i sin person den store ledaren och höll ihop församlingarna mot förstelningen och mot den vilda karsimatiken. Han förblev också föreståndare av Filadelfia församlingen i Stockholm i 50 år.
Anna Lindman planerade att i början av serien få ett samtal med Daniel Alm med frågeställningen, hur en karismatisk pingstförsamling kunde landa i en så annorlunda situation som i Knutby. Nu lyckades hon inte med det, Mellan raderna kan man förstå att Alm inte kunde se den förvandlingen vara möjlig från en vanlig pingstförsamling. Detta påtalade Anna Lindman i en artikel i Dagen efter att TV-serien sänts, och hon beklagade det. Alm hade svarat att han var inte orolig för nya Knutby: ”barn kan göra sig illa i en lekpark, det betyder inte att vi slutar gå till lekparker” blev svaret.
Det uteblivna svaret kan ses som en svaghet och försök till distansering från dramat. Det hade räckt med att säga att starka personligheter med narcissistiska drag och vilja till egenmäktigt ledarskap, kan förvandla teologin anpassat till de lokala omständigheterna där man inte är främmande för att omtolka bibeln.
Att Alm inte ville ta det steget får tolkas som en vilja att friställa sig från den avart som uppstod. Det känns inte helt bra. Han säger i en artikel i DAGEN att ”Pingströrelsen hade ett problem med Knutby, men vi är inte Knutby”. Sedan hamnar Alm i en debatt med Dagen och säger att tidningen inte längre är en ”pingsttidning” och vill vara allkristen och inte står för en tidigare linje, där man värnar troende dopet, dvs vuxendop. Det känns som ett allmänt missnöje med tidningen som Alm passar på att vädra lite malplace´ kan man tycka.
Det blir inte bättre när Daniel Alm tar upp Peter och Joel Halldorfs inlägg i debatten, där båda kan tänka sig ett Knutby kan vara en förlängd avart av pingströrelsen. Peter Halldorf ser också en osund bokstavstroende läsning av bibeln, vilket inte faller i god gjord. Alm ställer också frågan om ”Halldorfarna” anser pingströrelsen i deras ögon ligga närmare fundamentalism med sekterism?
Nej, det här har landat väldigt snett och skapar bara en mörk smogg. Far och son Peter och Joel har djupa rötter i pingströrelsen liksom släkten Halldorf i övrigt. Joel Halldorf är teolog har en stark plattform utanför kyrkan och gör stor nytta där. Peter Halldorf har trängt djupt in i bibeltexterna, mer än de flesta och skriver tjocka böcker bland annat om Gammaltestamentliga profeter och kyrkofäder, som läses av många kristna. Sedan kan det ligga i fatet att Peter Halldorf har en öppenhet för gudstjänster med katolskt inslag, men det är en annan problematik, som inte bör ta plats och påverka i det som här ventilerats.
Efter 34 års sökande för att fånga en mördare till Olof Palme, har nu den siste spaningsledaren och åklagaren Krister Petersson lagt ner utredningen. Han hade dock lovat ett halvår innan nedläggningen och sagt, att han skulle komma med förslag på en mördare och även nya tekniska bevis. När han tog jobbet, sa han bestämt, att det inte skulle handla om Christer Pettersson, som dömdes i Tingsrätten men friades enhälligt i Hovrätten. Arbetet skulle fokuseras på att gå tillbaka till brottsplasten. Dessa besked väckte stora förväntningar hos de väl insatta. Åklagaren Krister Petersson har därtill ett gott renommé. Många var de som bänkade sig vid TV-kanalerna onsdagen den 10:e juni 2020 och stämningen var laddad runtom i stugorna.
Att gå till brottsplatsen är just att titta in i bilden ovan. Man kan undra varför byggbaracken står mitt i vägen mot tunneln i riktning mot Stureplan. Ja, något arbete pågick är den spontana reaktionen. Men om man på allvar skall analysera brottsplatsen, hade jag önskat att Petersson hade haft ett svar på den detaljen. Nej, det var något annat han har ägnat sig åt, nämligen den s.k. Skandiamannen eller Stig Engström som han hette. Det är nu 20 år sedan han dog, en inte oväsentlig detalj i sammanhanget. Hur mycket kan man lägga en misstänkt till last så långt efter sin död, utan att kunna ställa viktiga frågor till den åtalade. Man närmar sig frågan om ”förtal av avliden”. En gravt misskött spaningsledning är orsaken till detta resultat.
Åklagaren sa i sitt anförande att ingen hade sett Engström vid mordplatsen. Han skall då omgående ha försvunnit från brottsplatsen efter att ha utfört sitt uppdrag enligt Åklagaren. Det stämmer inte. En annan man som gått under namnet Chevamannen och heter Leif Ljungqvist, kom i sin bil oförhappandes till mordplatsen. Han hade en Chevrolet och han kom från norr körandes på höger sida mot Konserthuset. Strax innan han kom till rödljusen vid korsningen Tunnelgatan/Sveavägen gick första mordskottet. När det blev grönt ljus small andra skottet. Ljungqvist gjorde då en U-sväng och vände bilen åter mot norr. Han såg en man ligga på gatan och iakttog även mördaren flyende in i Tunnelgatan. Ljungqvist satt först kvar i bilen och ringde LAC (polisiära larmcentralen), väntade i 2 min men fick inget svar. Gick då ur bilden fram till kvinnan böjd över den skadade mannen och försökte samtala med henne. Hon var mycket upprörd och ropade efter läkare och ambulans. Hon presenterade sig som Olov Palmes fru. Ljungqvist fick då veta att det var Olov Palme som låg på gatan. Chevamannen kunde först inte identifiera den skadade som Palme. De två unga kvinnorna, som kom tidigt fram till platsen, Hanna Hage och hennes väninna, hörde också Lisbet ropa på läkare och ambulans.
Ljungqvist uppger avseende Engström, att han kom till mordplatsen precis efter att andra skottet avlossats. Ljungqvist har berättat detta i en video lätt tillgänglig på nätet under våren 2020. Han hävdar bestämt att Skandiamannen kan inte vara mördaren, eftersom båda skotten avlossats före hans ankomst. Han hörde dock det andra skottet. Åklagare Petersson har inte kommenterat Ljungqvists uppgifter, vilket vore högst önskvärt, att Petersson resonerat kring detta. Om Ljungqvists uppgift inte stämmer borde Petersson ha klarlagt det, eftersom Chevamannens uppgift är spridd bland allmänheten. Petersson kan förstås inte svara mot hela den stora mängd av uppgifter som passerat under hans tid i Palmegruppen. Dock kan han riskera, att som alla andra spanare välja det som passar hans teori. Särskilt när det var mordplatsen som var Peterssons fokus.
Om vi nu skall gå vidare med det som hände nära mordplatsen och som Petersson gick förbi, så kom två finska kvinnor gående norrifrån på Sveavägen på samma sida där mordet sedan begicks. De hade varit på en bio och skulle ta pendeln hem till Upplands-Väsby. De hade finskt ursprung och pratade både finska och svenska. Ingen av dem hade fått med sig någon klocka och ville veta tidsläget, för att anpassa den fortsatta promenadens hastighet till tåget. De såg en man stående vid infasningen till Dekorima butiken strax före korsningen mot Tunnelgatan och beslöt att fråga honom. Plötsligt kände de igen mannen, från ett Gym i Upplands-Väsby, men samtidigt såg de, att han hade en walki-talki i höger hand och en pistolpipa stack upp i vänster hand. Då fick mannen ett meddelande i sin walki-talki på finska som löd: ”Var beredd, de kommer nu”. Mannen svarade ”Jag är igenkänd”. Men han fick till svar: ” Strunta i det utan gör det du ska!” Flickorna blev konfunderade och lät mannen vara. De fortsatte och korsade Sveavägen och följde Tunnelgatan på andra sidan. Väl framme vid trottoaren kom det första skottet. De drog iväg ner mot Vasagatan och Centralen. De hörde även andra skottet, men beslöt sig att fortsätta hemåt och ville inte bli inblandade. Morgonen efter beslöt de gemensamt att inte ge sig till känna för polisen.
Det dröjde till 5 år senare, då en av de finska flickorna träffade DN journalisten Olle Alsén på Ålandsbåten, där hon berättade allt, som de varit med om på mordnatten. Hon redogjorde för vad mannen vid Dekorima affären hade med sig och vilket budskap han fick i sin walki-talki. Alsén tog berättelsen till Palmegruppen.
Tv-programmet Striptease har haft denna fråga uppe på Norra Magasinet i samtal med
Anders Gelin och Hans Ölvebro från Palmegruppen. De två var inte alls särskilt pigga på att säga så mycket. Det kändes som de var mest besvärade.
Nu när ett avslut har presenterats från Palmegruppen och Kristen Petersson, där många beklagar bristen på fasta bevis med bärighet, kommer diskussionen att leva vidare. Petersson lämnade en del som är vida känt, utan att förklara varför de händelserna inte blev ventilerade. Det gör att många vill veta mer och känner sig svikna. Det som känns märkligt är att det var så lätt för Stefan Löfven och även sönerna Palme att lämna Lisbet Palmes tvärsäkra utpekande och köpa Peterssons tankar. Det är med Lisbet Palmes vittnesmål, som med Peterssons utredning, att stoppa något till folket, som kan göra det lite lugnare ute i stugorna. Men blir det verkligen lugnt efter detta märkliga slut?
AT-läkaren Kajsa Dovstad förordar helt fri abort i Sverige. Hon har lagt ut texten på Göteborgspostens ledarsida som gästskribent den 8:e Juni 2020. Hon utgår ifrån uttrycket att hon ”vill ha rätt till sin egen livmoder”. Fram till vecka 18 är det fri abort, men sedan har sjukvården något att säga till om några veckor fram till att abort ej kan utföras längre. Det handlar då om att det är ett livsdugligt foster i vardande.
–
Kravet på rätten till sin livmoder känns som en utvidgning av det gamla etablerade uttrycket att ”kvinnan har rätt att bestämma om sin egen kropp”. Det myntades på 70-talet, då debatten om en ny abortlag diskuterades och infördes. Dovstad ser ett problem, när vården efter vecka 18 skall lägga sig i hennes vilja att få göra en abort även efter vecka 18. Det är en kränkning mot hennes egen livmoder.
–
Det hade varit mer korrekt att i den första devisen från 70-talet säga att ”kvinnan har rätt att själv bestämma över sin abort” I den etablerade formen finns inte fostret, utan det är enbart kvinnans kropp det handlar om och aborten göms semantiskt undan. Det nya uttrycket rörande livmodern går i samma linje som den första och exkluderar fostret, som något att ej ta hänsyn till, när kvinnan skall begära abort.
–
Dovstad vill ha den helt fria aborten som i USA. Låt oss säga, att kvinnan vill abortera i vecka 34. Då tycker Dovstad att samhället med hjälp av socialtjänsten träder in och gör ett omhändertagande av barnet, då det inte finns någon förälder som vill ta hand om det. Barnet har nu i denna ålder stora möjligheter att överleva. Förslaget känns som en alienation från livets grundvillkor utan något ansvar eller etiskt ställningstagande. Allt handlar om att värna den gravida kvinnans rätt till sin livmodern. Som barnläkare får jag en isklump i hjärtat. Vi är inte herrar över livet utan underställda dess villkor.
–
Vi har mellan 35000 till 38000 aborter i Sverige sedan många år. Det är bara Grönland som har fler aborter än Sverige. Alla goda försök att få ner antalet har misslyckats. Det är tragiskt. Det finns ingen brist på preventivmedel och dagen efter piller. Ändå står vi där vi står. Att med den bakgrunden plädera för utökade abortmöjligheter med ökad belastning på sjukvården och socialförvaltningen fram till fullgånget barn, känns som en förblindelse och brist på ödmjukhet inför livet. Det gäller nu att gå tillbaka och göra läxan och skapa ett skyddat säkert samliv, vilken form det än tar sig och visa att det går att sänka antalet aborter med en bättre kontroll och ansvarskänsla.
Den skotska forskaren Suzanne Zeedyk har framfört vådan av att använda framvända barnvagnar. Hon har funnit att förälderns kommunikation med barnet avstannar under färden med den framvända barnvagnen, barnet sover mindre, blir mer stressat och blir otryggare genom att själv möta ett stort sorl av syn- och ljudintryck. Även gåstolen som ofta kommer in redan vid 4-6 mån ålder gör vid konsekvent användande att barnets egen motoriska utveckling hämmas och resulterar i en ca 2 månaders försenad motorisk kompetens vid läkarbesöket, då barnet är 10 månader gammalt. Båda dessa verktyg utgör ett allvarligt feltänk från början.
I min verksamhet som barnläkare ser jag varje vecka ca 30 barn under 1 års ålder och upptäcker därför många bevis på hur föräldrars iver att göra barnen glada leder helt fel, påhejade av säljande reklam.
De flesta barn börjar kunna sitta mellan 6 till 8 månaders ålder. Då blir det aktuellt att skaffa en sittvagn. Det har blivit alltmer populärt att då använda en framåtvänd barnvagn. Tanken är förmodligen att man vill att barnet skall se bra och upptäcka så mycket som möjligt av den planerade promenaden med en förälder till affären eller det äldre barnes väg till förskolan.
Föräldrarna vet naturligtvis att i hemmet är det vid ett halvt års ålder en pågående kontakt med barnet största delen av dess vakna tid. Föräldern pratar med barnet som ljudar och jollrar tillbaka. Tappar barnet kontakten med föräldern under sina trevande aktiviteter som 6 mån gammalt, så börjar det skrika och söker återskapa kontakten. Barnet har föräldern som återkopplingspunkt hela tiden och checkar av för att få bekräftelse och känna trygghet. Men när det är dags för att gå ut, så tycks en ny modell praktiseras för promenader i sittvagnen. Där släpper föräldern sin roll som återkopplingsstation. Barnet kan inte få hjälp att tolka vad det ser eller sortera alla de ljud som strömmar emot det. Det sensoriska inflödet av ljud- och synintryck hamnar helt osorterat i barnets växande hjärna och blir ett obegripligt brus.
Den skotska forskaren Suzanne Zeedyk har funnit att barn i framvända sittvagnar sover mindre, blir mer stressade och är mer otrygga. Föräldern pratar inte med barnet och hinner inte kommentera vad som händer. Det totala sensoriska inflödet av ljud, dofter, köld- och värmefläktar i vindpustarna samt synintrycken blir ett osorterat och otolkat flöde mot barnet. Hos vuxna har forskarna sagt att medvetandet har kontroll på en miljontedel av det sensoriska inflödet. Den miljontedelen blir dock tillräckligt mycket begripligt material för att tryggt kunna orientera sig kring tillståndet i den omgivande verkligheten. Suzanne Zeedyk tror att en delförklaring till den observerade försämrade språkliga utvecklingen bland skotska barn kan bero på de framvända barnvagnarna.
Barnet mellan 6 och 10 månaders ålder håller på att lära sig vad som rör sig utanför dess mor-far-barn relationer. Det behöver fortsatt starkt stöd för att kunna förstå vad som händer runt omkrig sin egen kropp. Med framvända sittvagnar utlämnar vi barnet till ett obegripligt brus, som lagras i dess hjärna vars effekt är svårt att säga något säkert om. Det är dock otvivelaktigt så, att barnet det andra havlåret i sitt liv behöver föräldrar och syskon och den övriga begränsade kretsen av vuxna släktingar och vänner för att slussas in i en begriplig värld, som barnet stegvis börjar lära sig hantera och i takt med sin egen utveckling börjar kunna reagera emot. Vid 10 mån ålder har barnet börjat leka ”titt-ut” och förstått att man finns, fast man inte syns. När det beteendet är etablerat vid ca 1 års ålder kan det vara OK att sätta barnet framåt i en sittvagn.
Gåstol
När det gäller gåstolen, som börjar användas innan barnet själv kan gå från 4-6 mån ålder, är den också ett exempel på ett liknande grundläggande feltänk. Gåstolen är rund upptill med fyra hjulförsedda ben och en sittdyna. Det finns variationer på hur den ser ut. Redan vid 6-7 mån ålder kan ett barn lära sig att pinna på och ta sig fram och till och med lyfta hjulen över trösklar. Det ser så roligt ut och barnet kan t.o.m börja leka med syskonet som är 2 år gammalt. Det man inte tänker på är att i denna ålder börjar barnet sina trevande aktiviteter på golvet i bukläge.
Det sträcker sig för att få tag i leksaker, snurrar lite runt, backar bakåt och börjar resa sig på armarna. Sedan kommer lyftet på knäna och gungandet på alla fyra. Här finns en fascinerande frustration hos barnet, som hela tiden vill mer än det kan – den viktiga motorn för att nå fram till krypandet och att resa sig mot stolar och bord. Barnet gör sin egen upptäcksfärd i vad det just för ögonblicket kan prestera i linje med var kroppen befinner sig i sin utveckling. I början av denna träning kan en del barn skrika frustrerat redan efter 10-15 sekunder på magen. Då är det viktigt att upprepa de sekunderna flera gånger per dag. Rätt vad det är har barnet upptäckt sin första färdighet och frustrationen avtar. Det är viktigt att barnet för göra dessa erfarenheter. Det är den första lärandeprocessen i livet, att med lust iver och frustration göra framsteg och lära sig nya saker. Denna viktiga erfarenhet skall vi inte ta ifrån barnet. Det är en lärdom för hela livet! Vi riskerar att lära dom att söka Quick-fix lösningar och genvägar på sådant som vi måste ta oss igenom.
Hela denna process släcks ut om barnet konsekvent får vistas i sin gåstol under dagarna. När jag ser dessa barn på läkarkontrollen vid 10-12 måndaders ålder, så är barnet ca två månader försenat i sin motoriska utveckling. Jag har sett barn i denna ålder som endast kunnat ligga på golvet med armarna spretande rakt ut och benen vinkelställda och inte göra ett dugg mer, som resultat av löpandet i gåstol. Fabrikanterna får ursäkta, men jag ser ingen naturlig ingång av gåstolen.
Vill man ha koll på sitt barn vid 6-7 mån ålder, medan maten görs i ordning, så är hoppgunga ett alternativ. Vid 10 mån ålder då barn som inte haft gåstol som regel kryper, reser sig och går längs möbler är gåvagn det rätta alternativet. Den styr barnet själv och går med utifrån sin aktuella kompetens och får bra träning. Ett barn har också i gåstolen lärt sig att var det än befinner sig i verkligheten kan det sätta sig och fångas upp av gåstolens sittdyna. Den uppfattningen måste barnet med några blåmärken lära sig av med.
Det är viktigt att man med sina hjälpmedel till barnen använder redskap, som gynnar och understödjer barnets pågående utveckling och inte hämmar den. Möjligtvis har vi barnläkare inte tillräckligt klargjort detta. Barnet har en egen medfödd ‘drive’ att upptäcka och vilja göra mer än det kan. Detta är en fröjd att se! Låt oss inte ta ifrån barnet den lusten.
Åklagare Krister Petersson har aviserat att han skall lämna ett av två besked i början av Juni: endera skall ha väcka åtal mot den s.k. ”Skandiamannen” eller lägga ner åtalet och stänga ner Palmeutredningen. Att efter så lång tid tro sig kunna lägga fram ett nytt åtal är vågat och särskilt då det gäller ”Skandiamannen”.
Det går lätt att skaffa sig en egen bild av ”Skandiamannen” genom att söka på YouTube. Där finns tre videos och hans namn, som heter Stig Engström. Vid utfrågning inför rätten framtonar han som en välordnad och tillmötesgående tjänsteman. Han ger korrekta svar med eftertanke och med medveten språklig noggrannhet. Han är skärpt och det finns inget av svävande osäkerhet, utan han svarar nekande på frågor, där han är osäker. Han framtonar inte stressad och ängslig som en pressad mördare skulle kunna vara. Således inget fabulerande. Hans karaktär ter sig som en man, som vill göra rätt för sig av den gamla hederliga stammen.
Av hans berättelse framgår klart, att han kom gående från Skandiahuset, där han arbetade över och gick en kort sträcka på Sveavägen mot Kungsgatan. Han skulle ta pendeln hem till familjen, som planerat att åka på sportlov till norra Sverige dagen därpå. Stig Engström hörde ett skott och hade då några korta steg fram till brottsplasten, där en man ligger på rygg och en kvinna böjer sig över honom. Stig Engström vänder mannen från rygg till mage. Han hade hört att framstupa sidoläge var nödvändigt i en sådan situation och frågar sedan kvinnan, som vi nu vet var Lisbet Palme, åt vilket håll mördaren sprang. Hon pekade bort mot Tunnelgatan i riktning mot trappans håll upp mot David Bagares gata.
Stig Engström tittar då bort åt det hållet och ser en man stående en kort stund en bra bit inne på Tunnelgatan, innan han ger sig iväg mot trappan. Engström ser att mannen har en mörk jacka och smala byxor. Ansiktet kan han inte se för mörkret. Sikten var skymd på grund av att det stod byggmoduler för arbetare mitt i Tunnelgatan. Personer kända från utredningen dyker upp allteftersom. Han noterade Anna Hage, som studerade till undersköterska och hennes kamrat Karin Johansson. Anna Hage gjorde hjärtmassage och mun mot mun metoden. Karin tog hand om Lisbet, som var skärrad och orolig, svår att lunga. Poliser dök upp och förhörde Engström. En polis av poliserna gick i riktning mot mördarens väg. Engström kom då på, att han glömt beskriva den springande mannens kläder och började därför att springa iväg efter polisen, för att ge sitt signalement. Återigen en vilja göra saker rätt, möjligen lite ansträngt tillmötesgående. Summa summarum ter sig Engström som en noggrann, tillmötesgående, snäll och typisk svenskt skötsam man.
Den s.k. Chevamannen, Leif Ljungqvist kom i sin Chevrolet och var på plats strax före Engström. Ljungqvist kan i en annan video på Youtube ses berätta om händelsen rörande Stig Engström. Ljungström hade hört båda skotten och är helt klar med sin bild om Stig Engström, nämligen att han kom gående kort efter mordet från norrsidan av Sveavägen nära Götabanken, som då fanns på den sidan och på väg mot affären Dekorima på samma sida. Intervjuaren i Youtube videon, pressar Ljungqvist rörande frågan, att Engström då inte kunde ha något med mordet att göra? Ljungqvist är helt klar på sin iakttagelse.
Rörande Dekorima finns på nätet en annan video, där Leif GW Persson berättar om två kvinnors iakttagelse av en man som stod i infasningen av Dekorima affären strax före mordet. Han hade pistolhölster och en walkie-talkie. Titta gärna på den videon. Sök på Dekorimamannen.
Med denna gjorda beskrivning av ”Skandiamannen” ter det sig märkligt, att han skulle utpekas efter 30 år som Palme mördare. Det ter sig mer som en försök att ge svenska folket ett lugnande medel och ta till sig som en kur och därefter gå vidare i livet. Annars lyssna på Krister Petersson om några veckor.
Tellus har blivit lamslaget av ett litet osynligt virus. Varför?
I december 2019 uppdagades ett nytt virus i 11 miljonstaden Wuhan i Kina. En ung läkare blev första visselblåsaren, men man försökte tysta honom och behandlade honom illa och låste in honom. Sedermera efter några veckor blev han besannad och antivirusprogrammet drogs igång och hela Wuhan hamnade i karantän.
Visselblåsaren dog ganska kort efter att man hittat det virus som fick namnet COVID-19. Andra stora städer i Kina rensades på allt folk från gator och torg, men spridningen runt till andra länder var redan igång och gick ej att stoppa. Sydkorea blev enda landet, som lyckades begränsa spridningen. Det finns frågor angående kinesiska städer, som lamslogs i preventiv syfte, om de kan ha en COVID-9 epidemi att invänta. Om Kina har något mer att vänta eller ej, så har vi fått se hela vidden av nedstängda länder och med utegångsförbud. För flygbolagen står de flesta flighter stilla och enskilda länder stänger sina gränser. Det har blivit en påfrestning på samarbetet länder inom EU. Italien fick en stor dos av viruset på vintersportorterna i After ski-barer och pubar i norra delen av landet. Spridningen blev väldigt kraftfull i hela Italien med många smittade och många döda. Det visar betydelsen av hur stor den första dosen blir och att folk rör sig i stora klungor. Genomgående är att de äldre över 60 år och uppåt i stigande skala har drabbas mest och dödligheten är där störst. Från Norra Italien gick sedan en stor spridning till flertalet europeiska länder och även Sverige. Nu är spridningen i USA igång med full kraft, som är på gång att gå om Italien i procent döda.
Hur kommer det sig att vi blivit så strandsatta och sårbara att hela kloten blöder för ett virus? Vi kan gå till baka till den tid då länderna bars upp av jordbruk, djurhållning med kornas mjöl och fårens ull samt kött till mat efter slakt. Fisket i närliggande sjöar och hav var också viktigt. Vår älgstam äger vi dock fortfarande och våra skogar. Ändå är den breda självförsörjningen borta. Vi handlar mat och varor, bilar och kläder från andra länder. Det gamla hederliga ARLA företaget, som stötta svenska bönders mjölkproduktion under många år , är nu ett internationellt företag. Våra bönder är mäkta besvikna på företagets agerande gentemot den inhemska produktionen. Guldklingade svenska bilföretag som Volvo och Sabb är mest på kinesisk mark. Globaliseringen kräver täta kontakter, och det har vi fått via våra flygbolag med massavgångar över hela planeten. Dessa flygflottor har dock nu gått i träda.
Det som var viktigt förr var att lagra i sina egna förråd. Vi äldre som lever nu kan minnas särskilt efter de två världskrigen, att det var viktigt med att vara laddad med extra resurser i våra förråd. På 2000-talet lever vi helt i den globala världen och tanken på egna lager är inte så aktuella. Det som oroat oss i den globaliserade världen har varit miljöförstörelsen, och att vi försvårar vår egen överlevnad med vår miljöovänliga konsumtion.
Jag träffade en varmt troende person på Gud. Han menade, att det ända sättet att rädda planeten från kvävande miljöförstörelse och undergång, var för vår Herre att sända detta coronavirus, och påvisa vad den rena luften med mindre flyg och bilbränsle betyder och att efter epidemins slut tänka om kring planetens hälsa på allvar. Ja, gud vet. Om man frågar högerkristna i USA, så är de inga klimat aktivister. De tror att jordens ände stor för dörren och de kristna får fara till himlen. Det är ingen idé att jobba för klimatet och Donald Trump har lierat sig med dem.
Till vänster mötet mellan Donald Trump och Vladimir Putin i Helsiknki. Till höger Donald Trump och Robert Mueller.
Donald Trump har nyligen stämt tidningen New York Time inför domstol i New York för förtal genom hans återvalskampanj. Anledningen är en artikel skriven av Max Frankel med rubriken ”The real Trump – Russia Quid Pro Quo”, som handlar om rysspåverkan i valet 2016 med kopplingar till Vladimir Putins oligarkstyre, där Trump skulle ha bett Putin om hjälp att påverka valkampanjen till rivalen Hillary Clintons nackdel.
FBI under ledning av chefen James Comey startade en utredning för att utröna om det fanns ett otillbörligt intrång från rysk sida under valrörelsen 2016 till Trumps fördel. Tidigt strax efter Trumps installation till presidentposten ansträngde sig den nye presidenten, att få en bra relation med Comey. Trump blev dock något påträngande och det tyckte Comey skulle riskera FBI-chefens oberoende gentemot Vita Huset. Detta blev till en alltmer spänd relation mellan FBI chefen och presidenten. Det resulterade i att Trump sparkade Comney från sin tjänst i maj 2017. Samma dag råkade Trump ha besök av den ryske utrikesministern Sergej Lavrov och den ryske USA-ambassadören Sergej Kisljak! De tycks trivas väldigt bra i varandras sällskap.
Sergei Victorovitg – Donald Trump och Sergeij Kisljak
Ryssutredningen skulle dock fortsätta och efter några turer blev det Robert Mueller, en högt betrodd tidigare FBI chef under Gorge W Buch 2001- 2009 och som valdes med senatrösterna 98-0. Han fick också fortsatta under Barack Obamas första period på 4 år. Det blev två extra år utöver de regelmässiga 10 åren max. Mueller rapporten visade, att det hade varit en tydlig rysspåverkan under valet 2016. Trump klarade sig från beskyllningar för sin egen del, men han var mäkta irriterad över att Mueller klart utpekade en påverkan på valet från Ryssland. I rena ilskan kallade Trump Mueller för en notorisk Trump hatare på en presskonferens utanför Vita Huset.
När så Donald Trump hade ett tvåpartsmöte med Putin i Helsinki Finland är 2018, hade Trump ett samtal i enrum med Putin i två timmar. När de kom ut till uppställda TV-kameror, som skulle kabla ut budskapet inför hela världen, meddelar Trump att han har grundligt frågat Putin om det verkligen förekom en aktivitet från rysk sida i USA-valet 2016. Putin hade svarat, att så var det inte. Det köpte Trump! Därmed sågade han sin egen säkerhetstjänst med fotknölarna inför öppen ridå, då Putin och Trump stod sida vid sida och basunerade ut att Putin med ryska hackare ej stört valet. Efter detta besked har Trump med hjälp av sin privata advokat Rudy Giuliani sökt efter spår i Ukraina, som kan peka på att det var Ukraina och inte Ryssland, som intrånget mot USA-valet 2016 kom ifrån. Andra har kallat detta för ren desinformation från Ryssland. Bland andra har sparkade USA-ambassadören för Ukraina Marie Yovanovitch sagt det.
Det senaste försöket från Trump att sudda bort Rysslands skuld från frisläppandet av Hillary Clintons privata mail korrespondens till Julian Assange, är att Trump är villig att ge Assange nåd från en livstids fängelsedom i USA om han utlämnas och om han går ut i media och säger att det var inte Ryssland, som fixat fram mailboxen till honom.
Det är uppenbart att Trump arbetar frenetiskt för att ha mycket nära relationer med Putin. Den sparkade säkerhetschefen Jon Bolton uttryckte efter sin avsättning från Vita Huset, att Trump har en särskild fäbless för de stora ledarna i världen. När Putin var sparkad från G7-gruppen, efter hans annektering av Krim och det var dags att träffa den beskurna G7-guppen i Kannada, stod Trump utomhus med kamera påslagen och ropade: ” Var är Putin! Var är Putin!”
Den nuvarande ansvarige för Palmeutredningen Krister Petersson har ett halvår signalerat, att han har ett nygammalt spår för mordet på Olof Palme, som han arbetat på. Det är den s.k. Skandiamannen. Han arbetade i Skandiahuset vid Sveavägen , som ligger några steg från korsning mellan Sveavägen och den nuvarande Palmes gata, då Palme föll för skotten. Skandiamannen arbetade över den 28 februari 1986, den kväll när Palme mördades. Den misstänkte skulle åka Vasaloppen dagen efter och hade arbeten att göra klart. Han kom ut på Sveavägen ett par minuter för mordet på Palme. Till bilden hör att han ansetts vara en Palmehatare, som det fanns gott om på den tiden. I en video som nu finns på nätet ter sig Skandiamannen eller Stig Engström som hand heter, som en mysig lite ivrig, vänlig tomtetyp. Helt obeskedlig och tillmötesgående. Det går inte att leta fram något ondskefullt eller dubbeltydigt i honom.
Den 19 februari 2020 signalerar Petersson att han skall arbeta 5 månader till på sitt spår och då avgöra om det finns material för att lägga ett åtal eller annars lägga ner hela utredningen. Detta är ett väldigt märkligt förfarande. Han vill göra sken av att det kan finnas bärighet i hans tes. Leif GW Persson som har till uppdrag att ge allmänheten något att haka fast vid är lite positiv, men ändå har han svårt att visa stor tilltro. Han säger att det behövs ett vapen.
Till och med Inga-Britt Ahlenius som ingick i granskningskommissionen 1999, säger att Peterssons idé låter ”otroligt intressant” och att det är viktigt för demokratin, att en mördare fälls. Tidigare har Ahlenius haft andra tankar, när hon fick kännedom om grupperingen Stay behind. Det är ett nätverk av paramilitära grupper mellan västländer i samverkan, som agerar på egen hand, när de anser att fara råder enligt deras egen bedömning. Även neutrala länder som Sverige och Schweiz finns med. Där kunde planering för Palmemordet ha ägt rum, sa Ahlenius i en artikel I Expressen den 26 februari 2018. Hon ville att Stay behind skulle utredas. Nu rättar hon in sig i ledet, liksom även GW Person har fått göra efter sin trilogi i en TV-serie, där han pekade på polisspåret. Det har han lyft fram ibland även i nära realtid, men inte nu, när krafterna skall samlas till ett avslut som folket kan anamma. Till råga på allt kommer Lars Borgnäs, med många Palmeprogram från tidigare Norra Magasinet med en helt ny teori, nämligen att mördaren var ute efter Lisbeth Palme och sköt mot henne först. Det låter som en medveten förvirring. Hur kan han låna sig till något sådant. Ju mer spretigt det blir desto bättre låter det som.
Nu har det visat sig i en video på nätet där den s.k. ”Chevamannen” Leif Ljungqvist berättar om Palmemordet intervjuad på platsen för mordet helt nyligen. ”Chevamannen” kom åkande på Sveavägen söderut och strax innan korsningen Sveavägen/Tunnelgatan hör han ett kraftigt skott. Vid korsningen fick han rött ljus och då kom nästa skott. Han gjorde en sväng tvärs över Sveavägen och stannade bilen på andra sidan riktad norrut. Gick ur bilen och såg en man ligga på gatan och en förtvivlad orolig kvinna bredvid. Efter en stund kom det fram att det rörde sig om statsministern med frun. Strax därefter kom den s.k. ”Skandiamannen” gående, och Ljungqvist är helt säker på att förloppet var i den ordningen. Det frikänner Skandiamannen från inblandningen i mordet.
Men folket i stugorna, hur tänker dom? De kommer inte att köpa något hop-kock utan ordentliga bevis. Det florerar i landet alternativa svar, som aldrig kommer att försvinna. Med de får förmodligen vänta tills historien skall tecknas ner av vetenskapliga forskare, utan hänsyn till ömma tår.
Ulf Ekman blev för en längre tid sedan intervjuad i P1:s söndagsintervju (10/2 2019) av Martin Wicklin. Som bekant konverterade Ulf Ekman till katolicismen 2014 och meddelade sin Livets ords församling under en predikan i en söndags gudstjänst, att han beslutat sig för att lämna församlingen och bli katolik. Under de första åren i Livets ords historia var ju katolicismen en sorts religiös fiende till den religionsutövning som gällde på Livets Ord. Men tiderna förändras och även här tydligen. Ekman säger att tankarna i riktning mot katolicismen hade pågått ett tag.
Ändå är det märkligt att han slår sin församling i ansiktet helt plötsligt, dessa människor, som gjort stora smärtsamma uppbrott från sina ursprungliga religiösa hemvister landet runt och som skapat stora sår, när de flyttade till Uppsala och ryckte upp sina rötter, för att ansluta sig till det som lockade i Ulf Ekmans förkunnelse. Var han inte mer fäst vid sitt värk och dessa trogna människor. Var det inte ett liv med djupa rötter han hade haft tillsammans med sina medlemmar sammansvetsade i starka band? Man kan undra. Det var hans livsverk, men var han sig själv nog? I söndagsintervjun menar Ekman att det var moget för hans del att ta steget och bli katolik. Det känns dock, alla hans förklaringar till trots, som att det kunde finnas andra skäl, som Ekman inte drar upp.
Martin Wicklin tog upp den karisma, som han såg i Ekman. Det var förvisso ”go” i Ekman med ett ständigt brett leende och en exekutiv läggning. Det säger dock inte så mycket om djupet i hans själ. Han surfade mycket på ytan och då blir det luftdrag i det breda leendet och i farten på verksamheten. Under sina predikningar stod han aldrig still på podiet, utan vandrade runt åt alla håll. Lite komiskt så hade Ekman en predikan hos Oasrörelsen bara ett par veckor efter avgången i Uppsala. Där stod Ekman och läste innantill från en skriven predikan!! Det hade aldrig hänt förut.
Till allt detta hör att Ekman var medlem i den stiftelse, som ägde hela Livets Ords verksamhet. Stiftelsen gick mycket bra och det kan man bli glad åt. Det blev flera miljoner i vinst varje år. Det kan vara så att företaget låg väldigt nära Ekmans engagemang.
En viktig person i Livets ord var den trogne vapendragaren pastor Robert Ekh. Han var med vid bildandet av Livets ord tillsammans med Ulf Ekman 1983. År 2000 blev EKh pastor i församlingen, Han arbetade med själavården och ansvarade för läran om familjerna och skrev böcker i dessa ämnen. Med sin frun Åsa Ekh skrev han år 2009 boken Familjen: om relationer, äktenskap och barnuppfostran. Äktenskapet var heligt och instiftat av Gud. Under tiden som Ekman stormade ut från Livets Ord, så hade Robert Ekh en älskarinna av annat etniskt ursprung.
Två år efter Ekmans avgång briserar denna bomb, som gick mycket djupare i medlemmarnas själar än Ekmans avgång. Robert Ekh meddelade, att han skulle skilja sig och flytta utomlands med sin nya kvinna. Religöst och teologiskt slet detta upp medlemmarna inifrån. Detta som Robert Ekh undervisat i under många år, det gällde plötsligt inte längre. Man skall vara klar över att religion och sexualitet har en stark djupgående koppling i frikyrkorörelser av den typ som gäller i Livets Ord. Att vara ren har bara en betydelse, nämligen att inte göra sexuella snedsprång. Den som hoppar över skacklarna kan inte vara kvar i församlingen. Det skär på tvärst genom det intima livet och det religiösa grundläggande lärostoffet.
Det som hände med Robert Ekh vände upp och ner på själva grundstommen. Jag håller för mycket sannolikt att Robert Ekh hade talat med sin vän och kollega Ulf Ekman om sin älskarinna. Det var säkert en stark och äkta kärlek, som Ekh inte kunde står emot. Han blev drabbad helt enkelt. Ekman förstod säkert Ekhs belägenhet, men inser samtidigt, att det blir en kraschlandning, när bomben briserar i församlingen. Då vill Ekman inte vara kvar och ta den smällen. Hans flirt med katolicismen blev snabbt till ett beslut. Han vill komma ifrån allt detta och inte bli skottavla från hela församlingen, när han blir tvungen att hantera och svara på alla frågor om Robert Ekhs fall och sin egen katolicism därtill.
Man kan inte gå förbi Robert Ekhs otrohetshistoria, när man skall analysera Ekmans teologiska finlire rörande katolicismen. Hela den snabba händelsen blir på djupet mycket mer förklarlig och kan skapa ljus över den medmänskliga härdsmälta som Ekmans konvertering orsakade. Hade han stannat hade han fått en orimligt stort helande arbete i sitt knä, även om han hade överlämnat pastorsrollen till hans efterträdare Joakim Ljunqvist.
Det blev dock den sistnämnde som försökte lappa ihop församlingen och bad om förlåtelse knäböjande offentligt inför alla närvarande i en gudstjänst. Så på något sätt lever Livets Ord vidare. Anna Lindman SVT som intervjuat många medlemmar i församlingen har lönlöst försökt få tag i Ulf Ekman, för att ställa honom till svars. Det har inte lyckats. Hon försökte att fånga honom på en bokrelease han hade i en katolsk kyrka, men han bara klappade henne på ryggen och sa: ”men lilla gumman då”! Det kan ju vara som sades en bit upp i texten här, att Stiftelsten Livets Ord var en viktig drivkraft som gjorde det lättare att lämna människorna. Han stod ju kvar i stiftelsen även efter uppbrottet från församlingen.
Nägra år senare
En fråga inställer sig? Ekman har han hälsat på sin gamla församling någon gång efter konverteringen? Han har rätt nyligen sagt i en intervju i Tidningen DAGEN, att om Gud ber honom gå (från församlingen alltså till katolicismen), så måste Gud ju också ta hand om människorna i Livets ord”. Han vill alltså inte ta något eget ansvar. Herdeskapet tycks inte ha funnits alls i Ekmans ledarprofil.
Om man skall dra en sorts personkarakteristik av Ulf Ekman med ledning av hans uppbrott under åren i hans liv , så kan det bli så här: Han sökte aktivt i ungdomen och hamnade i KFLM(r) en extrem politisk gruppering som utlöpare till kommunistiska partiet. KFLM(r) blir utskrivet: Kommunistiska förbundet marxist-leninisterna (revolutionärerna). Senare i livet blev han kristen och läste till präst i svenska kyrkan. Det tycks ha varit för instängt med färdiga framlagda bibeltexter att predika ifrån och i övrigt väldigt inrutat. Nästa steg var att åka till USA och möta högerkristna grupper för större utlevelser i tron med förbön och sjukas helande och utdrivning av onda andar och extatiska möten och kräkas ut det onda ur sin kropp i framlagda hinkar. Efter det kom han hem till Sverige och bildade Livets Ord, som han drev i 30 år. Från detta har Ekman hamnat i Katolsks kyrkan med lugn, helgon dyrkan, kontemplation, stillhet och tystnad. Lite komiskt blev det när Ekman strax efter avhoppet deltog i Oasrörelsens gudstjänst och läste sin predikan innantill. Det hade han aldrig gjort förut. Den här resan talar om en orolig själ som sökt en djupare inre ro. Kanske har han funnit det nu – i katolicismen?
Kommentar 1 Denna kommentar hade misstänkt spam i sig varför den hamnar här: Det som är mest tragiskt är ju att alla kristendomsfiender är skadeglada och frossar i detta. Frågan är vilket mandat DU har att uttala dig. Larz Gustafsson Svar: Ja, mandat att uttala mig? Det kan ju vara att jag växt upp som pastorson i pingströrelsen och vet vad det betyder för en växande människa att leva i en sådan miljö. Jag är ingen kristendomsfiende.
Det finns mycket skrivet om barns utveckling och dess olika faser. Vi har nyföddhetsperioden med anknytningen till modern och uppfödningen första havlåret. Sedan den första viktiga motoriska utvecklingen mellan 6 till 10 månader då barnet kan sitta och börjar utveckla sina färdigheter på golvet i bukläge med att dra sig framåt, börjar krypa och resa sig mot stöd och går med gåvagn eller med handfattning till förälder. Runt 11 till 12 månader går de flesta barnen. Därefter kommer språkutveckling från 1,5 år till 3-4 års ålder. Här börjar också den stora socialiseringen ofta i förskolemiljö. Barnet skall lär sig att interagera med andra barn och vuxna. Den sociala kompetensen fortsätter att utvecklas under grundskoletiden och lärandet får en stor plats i utvecklingen. Nu finns orginarlet från 1986 nederst på denna seda.
Det finns en period som inträffar mellan 8 till 10 år som uppmärksammades i en artikel i läkartidningen redan 1986 av undertecknad och kollegorna barnpsykiater Berit Lagerheim och psykologen Göran Högberg. Denna period inträffar, när barnet gått ett par år i skolan och börjat söka sin plats i den barngrupp man placerats i av skolan. Barnet har också börjat sin förmåga att närma sig de stora frågorna, som har med liv och död att göra. Dödsångest kan visa sig mycket påtagligt i att barnet inte kan somna, men har svårt att uttrycka varför. Barnet kan också börja jämföra sig och sin ursprungsfamilj med andra barns familjer. Kollegan Lagerheim, som då ägnade sig åt CP-skadade barn berättade att barnen hade börjat runt 9 års ålder att förstå att deras CP-skada var inte ett övergående bekymmer utan en livslång problematik. Detta gjorde att de gick in i en depression. Vad som händer det friska och normalutvecklade barnet runt 9 års ålder är att de får grubblerier om livet och döden och de skapar sin jämförelse av sitt eget ursprung med omvärldens villkor. Det blir ett tankeinnehåll som barnet inte har ord för att uttrycka. Dessa tankar snurrar runt i huvudet och skapar en del somatiska symtom som magont, huvudvärk och trötthet. Barnet går oftare avsides in på sitt rum. Blir allmänt mer tystlåtet. Vissa barn blir utåtagerande och utan att föräldrarna riktigt förstår.
När tiden går och de somatiska symtomen inte viker, söker föräldrarna någon av de basala vårdinrättningarna. Då vill det till att det finns kunskap om denna fas, så att man inte startar en alltför avancerad somatisk utredning. Efter en begränsad bedömning av kroppen, maten och magen samt eventuella förändringar i familjebilden, så bör tanken på 9-årskrisen tas fram. Den profession som möter barnet skall då berätta om 9-årskrisens innehåll och ge den till föräldrarna. Uppdraget till föräldrarna är att se sitt barn som tankemässig näst intill vuxet och öppna en dialog med barnet om de stora frågorna som liv och död samt människors olika villkor, och att barnet får sätta ord på detta. Det bör också få kunna berätta om det social samspelet i vardagens skolmiljö. Med denna nya träning lär sig barnet att prata och föra dialog med sina föräldrar om viktiga saker. Det är en alldeles förträfflig grund för den snart anstormande fasen som kommer några år senare med puberteten.
Med föräldrarna delaktiga av 9-årskrisen brukar symtomen ge sig och en fördjupad samvaro i familjen har påbörjats. Barnet känner en bättre förståelse från sina föräldrar och kan minska sin ofta mossiga syn på föräldraskapet. Artikeln från 1986 kan laddas ner om man googlar eller Bing på Roland Sennerstam 9-års krisen så kommer den fram.
Blogginlägg i Tiden 